Du får väl se till att hunden inte lider utan har det så  bra som möjligt innan den får somna in. Tänk på de många åren ni trots allt haft. För mig har det varit viktigast att 14,5 årig hund sluppit att tycka livet varit jobbigt, gammal men ingen sjukdom.

Det är lika vidrigt varje gång, förr eller senare hamnar man där . 

Jag kan naturligtvis inte sitta här och säga hur du skall göra men såhär har jag gjort de gånger jag har haft chans att förbereda mig lite; Åt fanders med dietmat och annat, de har fått äta vad sjutton de vill i rejäla mängder. Köttbullar, blodpudding, märgben - you name it (förutsatt att magen har tålt det förstås).

Vi har varit ute och haft KUL i den mån de velat och orkat, labradoren som hade diskbråck fick sista dagen vara ute och apportera änder som vi sedan kampade med, enda gången i hans liv som han fick BITA i en and - fjädrarna rök åt alla håll . 

Ta det sedan hellre lite för tidigt än lite för sent. Det är en hemsk känsla att inse att man väntat för länge. Som min mamma sade när jag velade med min första hund som "bara" blev gammal - "Hon ska väl ändå kunna gå in till veterinären själv?" . Och det gjorde hon, nästan 16 år gammal, med flaggan i topp .

Det är dessutom betydligt mindre traumatiskt för både hunden och dig att beställa en tid hos "rätt" veterinär som har gott om tid för att ni skall kunna ta det i er takt utan att jäkta.

De flesta veterinärer försöker förmodligen göra så även på jourtid men det är inte så lätt när hela väntrummet är fullt med patienter.

Vet tyvärr av egen erfarenhet hur hemskt det är att sitta med en riktigt, riktigt dålig hund som LIDER och du bara väntar på att veterinären skall komma och avsluta det hela. Det var en fruktansvärd upplevelse och med njurarna kan det gå fort - sätt er inte i den sitsen!

Ta en sista tid tillsammans, gör sånt ni älskar och fatta sedan beslutet innan det gått för långt. För din hunds skull måste du vara stark nu!

Kram! 

Det är oändligt uppslitande och sorgesamt att vänta på att någon ska dö. Du har det inte lätt nu. Jag vet - har varit med om det många gånger nu. Ha det så gott du kan tillsammans med din vovve, men vänta inte med det oundvikliga, som Lona också tog upp. Åk inte akut. Beställ en tid och håll på den, för du vet ju nu att det bara går åt ett håll. Min veterinär kommer hem om man så önskar, men erbjuder också en kvällstid efter den ordinarie mottagningstiden. Inget stoj i något väntrum. Att dra på det hela, vänta och se,  är inte att ta sitt ansvar mot sin gamla kompis.

Tack för era svar!

Som läger är nu mår han ändå hyfsat bra, men ska ha i åtanke det ni skriver, att när han blir sämre ska det inte få gå för långt.

Den 2 oktober iår var det den sista dagen vår äldsta hund fanns,Dagen innan var vi uppe iskogen som vanligt och hon sprang lite efter pinnar med vår andra hund.Men den 2a var det bara svansen hon viftade på när jag gick upp.Kände att något var hemskt fel.Vi var på Blå Stjärnan i Gbg och först hittade de inget men sen gjordes ultraljud som visade sprucken mjälte.Då bestämde jag att hon skulle få somna in.Min älskade hund fick leva 14år,7 månader och 18 dagar.Såg henne första gången då hon var 3dagar.Det var ett svårt beslut men absolut det enda rätta.Men jag har underbara minnen med denna hund som knappt varit sjuk.förstår att det är svårt för dig/er men fördelen är att vi kan ta och bör ta det beslutet när vi ser att det inte fungerar längre,Kram

Lider med dig , när Simon Cavalier gick bort så var det snabbt o oväntat , kanske bäst så för en del vet ej men jag saknar Simon ännu.