Hej, visst är det kul när något som varit lite svårt plöstligt fungerar! Jag ville mest säga hej, vi har också en schäfertik, hon är snart 6 månader. Hon är min 5e hund, men min första schäfer, och i jämförelse så är hon den svåraste av dem. Jag brukar säga åt henne; att hon är för smart, för mattes bästa ibland :) <3

Hej. Va roligt att du ville säga hej :)) Ginza är vår tredje schäfer men absolut den svåraste, men också så underbar. Hon är mycket mer egensinnig än dom andra. Tom kel är ofta på hennes vilkor. Har aldrig träffat en hund som är så bestämd. Det var ingen lek att fostra henne när hon  va valp kan jag ju säga haha. Det är nu som först det börjar bli folk av henne :) kul att ni har skaffat schäfer :) det är en underbar ras

( när det väl blir folk av dom) :)))))

Vad härligt!
Man blir så glad så man dansar fuldans inombords när nåt sånt sker.

Hoppas det släpper och hon slappnar av och att ni hittat nyckeln till henne och kan gå prommisar som är avslappnade.

Passar på att heja på Makiko och hälsa välkommen, och lycka till med fäfer som går in i sin värsta ålder snart.

Grattis! Låter lite som om du kommit på samma grej som Annica Karlsson. Lyssna på det här ska du få se.
http://apporthundskola.libsyn.com/3-naturliga-hundmten-med-kommunikationsmetoden

Nu pratar de mest om utfall där, men jag ser inte varför det inte skulle funka annars också. Tanken är alltså att i långt koppel har hunden tillgång till sitt kroppsspråk och kan sända de signaler som krävs för att kommunicera med den andra hunden utan att att stissa upp sig och gå till överdrift.

En bekant till mig provade på sin mkt stressade vovve som gör utfall grundade i rädsla (har varit misshandlad o.s.v.). Han vrålar och låter och kastar sig i kopplet men skulle aldrig göra något. Första gångerna stod han bara där och fattade ingenting istället för att vrålskälla. Önskar jag hade varit med och sett det. Det har fortsatt att gå framåt.

Jaa, vet du vad?:) det är jättestor skillnad med långt koppel. Hon vänder sig hela tiden om och tittar på mig. Hon är på ett helt annat sätt i löst och ledigt koppel. Vi har som sagt en longerlina som är jättelång, typ 5 meter, minst. Den har vi fått mycket stor glädje av. 

Kul. Jag mäker ju på bekantens hund också (går ut med honom ibland). Ska absolut ha det i bakhuvudet när jag äntligen får hund igen.

Ha kontakt med sin hund, gör så väldigt mycket. Schäfer är mycket signal känslig och man kan jobba genom detta. Sen vill ofta schäfern vara till lags sin husse och matte. Det är en underbar ras, om man går efter deras egenskaper. 

Ja, hon är min 5e hund, men den första schäfern och jo, hon är mycket svårare än alla de andra tillsamman, typ. Eller svår vet jag inte egentligen, krävande är kanske ett bättre ord. Det kräver mycket av mig när vi är ute, och jag hade svårt med att ha en hund som går och tittar på mig precis hela tiden, om jag ska vara ärlig. Nu vet jag att det är så det måste vara, för annars tappar jag henne i allt som händer omkring.

Min sambo har inte haft hund innan, och det är nog det som har varit svårast för oss, att få honom att förstå hur noga han måste vara. Det går inte att "bara ha" en schäfer som är så, som våran tik är, det krävs mycket jobb, så här i början i alla fall.

Vi hade lite roligt om det där igår, min sambo skrattade och sa, tänk om jag hade varit själv och köpt henne, hon hade verkligen varit helveteshunden konstaterade han. Hon är svart och det har varit mycket tänder, så vi har alltid skämtat om det där :)

Det där med vilja är kanske lite olika i individer, jag har ju inte haft schäfer innan, så jag har inget att jämföra med. I jämförelse med de andra hundarna jag har haft, så är hon galet viljestark, eller mer så, att om jag ger henne lillfingret, så tolkar hon det som att hon plötsligt bestämmer allt.

Det är därför vi måste vara så noga, det går inte att låta henne komma undan med saker och ting, eftersom hon lär sig så fort, att det går att komma undan med saker och ting och då försöker hon bara mer. Hon är intelligent och hittar alla ingångar man har, och det krävs en del av en, för att hålla alla ingångar stängda ;)  

En sak är då säker, hon är den bästa läraren jag kan ha, för hon lär mig massor, om mig själv, varje dag <3

Håller med om det där med långt koppel. Jag har visserligen en borzoi, inte en schäfer, mem hon funkar också mycket bättre på lång lina (men allra bäst när hon är lös).

Jag har också liknande erfarenheter av hund i koppel vid hundmöten; min dam, som vanligtvis inte ens *vill* fram till främmande hundar började plötsligt hänga mot dem i kopplet. Jag släppte helt sonika efter, varpå hon stannade upp och kollade förvånat på mig! Inte ville hon fram inte, det var trycket från kopplet som fick henne att stressa framåt, och när det försvann, stannade hon genast upp och tog kontakt.

Jaa, visst är det konstigt :) det är dragande i kopplet som gör dom stressade verkar det som. 

Åhh, så underbart med Borzoi :) De är ju så vackra så man bara dör när man ser en sån. Åh vad jag skulle vilja krama en sån :)

Är det sant som jag har hört att man hade Borzoi när man jagade varg, förr i tiden i Ryssland? De ska vara ruskigt snabba. 

Det kom in en liten wippet i vår trädgård en gång och jävlar vad han sprang. Runt runt med Ginza i hasorna. Ginza drog upp jaktskallet så jag blev lite rädd att hon skulle tro att det va en hare. De hann ju inte ens hälsa förrän han började springa så jag har ingen aning om vad hon fick för uppfattning om vad det var för nåt som kom in i trädgården. Behöver jag säga att Ginza va helt slut efter den språngmarschen haha. Båda låg i en hög och flåsade och drack ur samma vattenskål. Underbar upplevelse. Och spännande eftersom vi nästan aldrig har träffat nån vinthund :)