********* Tänd ett ljus och låt det brinna **********

Det är glädjens tid, det är julafton gemenskapens och givmildhetens tid, det gula skenet från alla ljusen strålar ut från dom frostbeklädda fönstren mot den stjärnbeströdda mörka himlen. Snön gnistrar i månskenet, ett skidspår verkar ta slut i intet.

Sven Karlsson sitter i sin tvåa ser ut på grannarnas fönster mitt emot, kikar lite på den gigantiska granen som gungar majestätiskt med sina gnistrande ljus som står mellan husen, tänder den fjärde skälvande lågan i ljusstaken.
Kikar på människorna som kommer som vandrande julklappslass, med lilltösen hållande i det enda fingret som är ledigt, vaggande i snön.

Sven Karlsson är 53 år har det ganska hyfsat har ett jobb han trivs med jobbarkompisarna är glada och enkla människor, som han själv. En hyfsad lön som han tar sig runt på, två barn en fd fru som förvisso stack med Bilreparatören, men hon är lycklig så det är bättre att en är lycklig än två är olyckliga, tänker Sven Karlsson.

Undrar om hon virrar omkring hemma hos honom med tomteluvan på och fnittrar som hon alltid gjorde på jul. Ett leende bryter igenom, med tankarna på den julen då dom låg tillsammans på köksgolvet och hackade loss två liter knäck, för att handtaget brast på kastrullen som han skulle fixa, uj va hon skällde.

Barnen är bortresta denna julen det var dom förra julen också, men det gör inte så mycket , " Farsan klarar sig, ha det roligt ni. Inte skall farsan med, ni har erat att stå i "
Inte skulle jag vilja ha farsan med när man skall fira jul med nya killen

" Nä nä men tack ändå Lasse, men jag är van vet du, jul betyder inte så mycket längre. Det är barnens högtid, inget för gamla gubbar, nä nä, jag är väl hos ungarna. "
Lasse är hyvens kille, fast han pratar för mycket på morgnarna i bilen på väg till jobbet.

Sven Karlsson knäpper på TV,n, en hysterisk anka klädd i safarihjälm hattandes omkring i djungeln, den ankan har han sett i 45 år nu, med sin familj. Växlar kanal, en tomteluveprydd Loket Olsson garvar på för fullt och önskar god jul åt alla på bred göteborgska, Växlar kanal igen, där lovar en manlig röst, en mycket god och trevlig jul i deras skidparadis, 6500 kr för 4 dagar,.....för två....
"plopp"

Stirrar lite på den regnbågsfärgade pricken som sakta tonar bort i mitten på bildrutan. Va en TV är ful utan bild på.
Knäpper på radion, ut smyger "oh helga natt" vrider på stationsväljaren, och en debatt om Svenska familjers julfirande i Timbuktu där en psykolog debatterar hur detta kan påverka barnen när dom blir äldre.
Hör hur det sjunger i trappräcket i trapphuset när människorna slår i julpaketen, på sin väg upp för trapporna.

Tar på sig jackan och tar fram det slitna läderkopplet och trär det över huvudet på den gamla blandrastiken Selma. som blev kvar hos farsan när barnen flyttade, som plirigt lyser upp i sitt gamla hundansikte, ja du Selma det blev inga valpar när vi försökte, får väl se om jag skaffar en valp, den kan nog inte ersätta dig ändå.

Går runt i bostads området och ser upp på alla ljusen.
Man kanske skulle börja sälja adventsljusstakar, men det har tydligen alla redan, är nog mättad den marknaden.
Ropar på Selma, den gamla blandrastiken, kom här ska du få en korv, Selma kommer trött, tar korven och går igen.

Grannen kommer ångande med Klimpen en Schäfer, hallå Sven, God jul på dig, fy f,n vet du, svärmor hemma vet du, å en jäla massa ungar vet du, fick ta ut Klimpen för att stå ut, vet du.
Kom här Klimpen, SIIIIITT, duktig klimpen LIIIIIIGG, kolla vet du, blir nog champ den där.
F,n hon börjar bli stel nu Selma, va e hon nu.... 11??? syns att hon e gammal, dom brukar väl inte bli mer, eller?

Hon är tretton....

Ekot dröjer sig kvar i trappan ett par sekunder, när trapphusdörren slår igen bakom Sven Larsson och Selma, han sparkar av sig snön på bottenplan, det sjunger i trappräcket när Selma slår emot det.

Går in i badrummet duschar borstar tänderna och lägger sig i sängen, ropar på Selma, den gamla blandrastiken, kom här, hoppa upp här. Selma ser lite förvånad ut, brukar inte ligga i sängen, så ja tjejen lägg dig här, det är julafton.
Selma lägger sitt trötta huvud på Svens Karlssons arm och somnar, Sven Karlsson tittar i taket, om man skulle ta och sätta upp rosenpanel här kanske.
Sven Karlssons julafton är över.

Det är glädjens tid, det är julafton gemenskapens och givmildhetens tid, det gula skenet från alla ljusen strålar ut från dom frostbeklädda fönstren mot den stjärnbeströdda mörka himlen. Snön gnistrar i månskenet. Ett skidspår verkar ta slut i intet.
Siv Johansson sitter i sin tvåa ser ut på grannarnas fönster mitt emot, kikar lite på den gigantiska granen som gungar majestätiskt med sina gnistrande ljus som står mellan husen.
Fäster blicken på dom tre skälvande ljuskäglorna som nu blev fyra i fönstret mitt emot.......

**********************