Hej!
Jag har en golden/schäfer tik på 10 månader. Det är min första hund så det har varit väldigt mycket nytt att lära. Jag har gått på valpkurs och försöker ständigt lära mig mer genom böcker och liknande men det finns ett par saker som jag börjar få mer och mer problem med och som bör åtgärdats så tidigt som möjligt innan vanorna förvärras ytterligare.
Mina frågor berör: Belöningar, dra i kopplet, “lyda när hon är lös”, skäller/vaktar, Hoppar.
Belöningar
Det första hindret jag stött på i vår träning är belöningar, vilket kanske även är kärnproblemet. Min hund gillar korv, köttbullar osv och kan tänka sig att arbeta för detta under somliga omständigheter. När vi är ute på promenad och hon tar spontankontakt med mig berömmer jag och ger belöning vilket hon ibland tar emot och ibland nonchalerar då omgivningen tycks vara mer intressant.
Inomhus är hon mycket mer mottaglig för dessa belöningarna och accepterar även lek / kamp som en belöning värd att arbeta för, vilket hon nästan aldrig gått med på att göra utomhus.
Jag tror att mycket bottnar i att andra saker är mer intressant, kaniner, andra hundar osv. Hur gör jag får att få mig själv och mina belöningar att bli mer värda?
Dra i kopplet
Min hund drar oftast inte så hårt i kopplet men hon drar fortfarande. Jag stannar upp när hon börjar dra, hon går oftast då tillbaka och får belöning och så går hon fram och börjar dra igen… Jag har övat på att byta riktning när hon börjar dra vilket inte heller fungerat speciellt bra.
Har precis skaffat en anti drag sele som har fästet på hundens framsida vilket gör det hela lite bättre men vill lära henne att välja att gå vid min sida snarare än att ständigt försöka dra framåt.
Hur lär jag henne att gå fint i koppel?
Lyda när hon är lös
Jag har haft henne ganska mycket lös och övat inkalningar, stanna, nej/låt bli (förbudskommando) vilket i början hade bra resultat men blivit sämre med tiden. Hon har mer och mer tenderat att förväxla kom / hitåt (kom är då till mig, hitåt rör dig åt min riktning). Ofta när jag ber henne att komma till mig springer hon bara förbi mig, och är det något som är mer intressant (kanin, en annan hund osv så ignorerar hon mitt kommando). Lika så när det kommer till stanna samt nej/låt bli — hon väljer liksom själv när hon vill lyssna och jag vet inte vad jag ska gör åt det.
Hur ska jag lära henne att bli pålitlig på dessa kommandona så att jag kan ha henne lös?
Skäller/Vaktar
Hon skäller aldrig mot andra hundar även om dem skäller mot henne, initierar lekar genom att visa sig undergiven. Men för ca 3 månader sedan börja hon att skälla på tomten så fort en annan hund gick förbi. Detta har blivit värre och värre och nu skäller hon även på människor som går förbi, och ibland vet jag inte vad hon skäller på. Jag har prövat lite olika metoder. Bland annat att förklara för henne att det är okej med en lugn röst, fortsätter hon att skälla går jag ut till henne tittar på vad hon uppfattar som hot, försöker lugna ner henne och går in igen. Men oftast fortsätter hon att skälla.
Hon tittar även ut genom vår fönster och skäller om hon ser någon gå förbi och har helt enkelt börjat vakta huset och tomten vilket är väldigt störigt för dem andra i min familj och grannarna.
Jag vet inte vad jag ska göra åt detta…
Hur får jag henne att sluta skälla / vakta huset/tomten?
Hoppar
Avslutningsvis så har jag ett problem som jag personligen inte uppfattar som ett problem men som många andra gör. Jag tycker nämligen att det är okej att hunden hoppar upp på mig för att hälsa när vi varit ifrån varandra men det gör inte vissa andra.
Hur lär jag hunden att hälsa “snällt” när det gäller vissa personer?
Hoppas att det finns någon som orkar ta sig tiden att läsa igenom mitt inlägg och förhoppningsvis sätta sig in i ärendet och ge några hjälpande råd.
Tack på förhand,
Med vänliga hälsningar, Oliver & Bella.
Plockar en fråga ur högen bara, nämnligen belöning.
När det gäller lek som belöning tror jag ni ska börja med att bara leka. Alltså utan att det krävs någon prestation först. Stanna till då och då och busa på promenaden. Lek på stan, på tågstationen, överallt. Ha med dig olika kamptrasor, bollar eller vad som nu är poppis.
Tror det är det första steget, att få hunden att förstå att man kan leka överallt, att det är jätteskoj och att man inte behöver hålla koll på omgivingen hela tiden när man leker. Sen när hunden (förhoppningsvis) börjar uppskatta er lekpauser kan du använda dem som belöning.
Först och främst! Gå igenom rasernas egenskaper. Ser redan problemet med vakta tomten. Det tillhör schäfern och som är avlad till vakt.Gå gärna in på Svenska kennelklubben. där det skrivs om olika faser i hundens uppväxt och liv. Sen skadar det inte. att gå igenom rasernas defekter som kan ställa till det. Golden är en apporterande jakt hund och jobbar självständigt. Jobba efter rasernas egenskaper.
Hundar som hoppar upp, behöver inte vara en vänlighets invit. Om hundar som vaktar, ska defenitivt inte hoppa upp på folk. Folk kan bli bitna i ansiktet. Har ni varit kontakt med föräldrarna till hunden? Jag kan ha helt fel! men det ser inte ut(bilden) som golden, schäfer mer som ocv blandning.
Vi har träffat hundens mamma, sätt bilder på pappan och träffat alla valpar från kullen, häflten av dem såg ut som schäfer valpar och dem andra som golden valpar, sen hade vi vår hund som hade lite udda teckning.
Vår hund är väldigt snäll, hon hoppar då hon försöker komma åt ansiktet som hon gärna slickar om chansen ges. Hoppandet handlar väl om att hon vill visa att hon är snäll samtidigt som hon är väldigt glad vilket får henne ivrig vid möten.
Belöningar, ibland måste man orka göra sig själv så fånig att andra människor riskerar att tycka att man är en idiot. Hoppa vifta runt låta på olika sätt, fåna sig helt enkelt. Jag märkte lite samma tendens som du med min snart 7 månaders schäfer, att godis inte längre kunde mäta sig i alla lägen, med sånt som händer omkring.
Jag fick tänka om, och nu går vi alltid samma promenadsträcka och jobbar med kontakten jättemycket, sätter ner henne och så måste hon se mig i ögonen innan hon får belöning och belöningen är inte bara godis, utan också att få gå vidare. Det blir mycket bara stå och vänta in det jag vill ha av henne, liksom. Om hon liksom börjar att gå innan jag gett henne tillåtelse, så får hon helt enkelt sätta sig igen.
Så som jag ser på det, så jobbar jag nu ner henne i stressnivå, genom att aldrig gå på nya ställen och kräva mer kontakt. Jag kan inte heller låta henne nosa runt hela tiden, utan när vi går så går vi bara, huvudet upp från backen. Det jag också har ändrat är att försöka att aldrig få kopplet spänt, om hon nosar så följer jag lite så att kopplet aldrig spänner.
En annan sak jag har ändrat på, är att jag går in i en mer bestämd energi, jag ber liksom inte, jag säger hur jag vill ha det. När jag har sagt att nu går vi, så fortsätter jag bara att gå även när hon försöker stanna, jag säger iget, utan bara går. När hon får nosa, så säger jag varsegod nosa och länger på kopplet.
Jag skulle aldrig godkänna att hon hoppar upp på mig, så jag ignorerar henne så länge som hon inte är lugn, samma sak med bitandet, jag går ifrån henne om hon vill bita lite, eftersom hon är en vaktande ras, och alla beteenden som hon kan använda i skarpt läge får hon ALDRIG använda ens lite utan tillåtelse. Hon har ingen bestämmanderätt över såna beteenden.
Jag är mjuk i mitt hanterande, MEN mycket noga med detaljer, väntar gärna in så att hon själv får chansen att göra rätt, eftersom det tar en liten stund för en hund att tänka igenom situationer. Hon ligger utanför dörren när jag går på toa med dörren öppen, för att jag har tränat henne i att ligga kvar, genom att inte ge mig. Svårt att förklara det här, men jag rör mig lugnt och ställer mig i vägen för henne i dörröppningen och väntar, hon ser på mig och står kvar en stund, sen sätter hon sig och jag bara står kvar, utan att säga något, då lägger hon sig och då går jag in i badrummet. I börjarn fick jag ju upprepa, fösa ut henne med kroppen och vänta in att hon lägger sig igen och igen, men nu vet hon, att matte inte ger sig så det är lika bra att ligga kvar.
Många tror att mitt värde som matte försvinner om jag börjar ställa krav, men så upplever inte jag det. Mitt värde i min hunds ögon har stigit jättemycket, efter jag började att bli mer bestämd, utan att för den skull vara hårdhänt. Jag styr mycket i det lilla, bara genom att inte göra, inte ge henne "belöning" för beteenden jag inte vill att hon ska ha. Det har varit en hel del ignorerande från min sida, och jag vet att många har svårt för det, att liksom inte se den när den gör något "fel".
Ingen får hälsa på hunden när de kommer hit, valpen får helt enkelt vara i sovrummet, med dörren öppen, hon vet att hon inte har något val, eftersom vi har tränat vid toadörren. Hon får komma när folk har varit en stund, nosa lite, OM hon är lugn, annars får hon gå och lägga sig igen. Det enda beteendet jag belönar är LUGN, och det är också det enda jag tränar på.
Hon får göra om hon är lugn, när hon inte är lugn, så får hon inte göra och den filosofin verkar hon svara bra på. Jag har ju också valt att gå tillbaka lite till ruta ett, att hon får gå bara där hon är van, tills hon kan gå där en hel promenad och hålla sig lugn. Nu kanske du undrar vad det här har med belöningar att göra, och för mig har det att göra med alltihopa du frågade om.
Alla säger att just schäfer behöver en bestämd ägare, och så är det, men så som jag ser på det, så behöver jag inte bli en hårdhänt ägare för att jag är bestämd. Om jag förstår att jag kan styra detaljer, för att slippa gå in med så mycket kraft i det större perspektivet. Om jag kan se, att om jag tillåter min hund att hoppa upp på mig för att den själv vill och väljer att göra det, så förlorar jag mantat när det kommer till allt det andra. Vi ökar inte vårt värde i våra hundars ögon genom att vara snäll, utan genom att ställa krav.
Jag ser hur hon blir allt lugnare för varje dag, och jag tror att mycket handlade om, att jag inte sa ifrån, att jag lät henne bry sig för mycket om allt omkring, i stället för att säga NEJ det där är inte ditt bekymmer att lövet blåser förbi, eller att det har gått en katt där. De försvinner in i en annan värld, om man inte säger ifrån och i den världen når man dem inte, hur gott godis man än har.
Sen apropå godis så här i vintertider, så har jag börjat köra med mjukost på tub, eller kaviar eller annat gott, för att slickandet lugnar bättre än godis de får tugga på. Jag kan till och med ta med mig färskfodret i en påse som jag ger lite i taget, genom att jag har klippt av ena hörnet. Att inte ge dem mat hemma så att de måste jobba för den ute fungerar rätt så bra, tycker jag. Sen så går vi alltid först innan hon får mat, och det ger mig också ett ökat värde i hennes ögon, ett krav att gå fint för att få mat sen.
Jag tror att det är samma för hundar som för barn, de ballar liksom ur om de får för fria tyglar, får göra lite för mycket som de vill, eftersom de går upp i varv för mycket av det och när de är uppvarvade så kan de inte lyssna längre. I alla falla verkar just schäfrar vara så, och behöver därför träna mycket på att gå ner i varv i stället för upp i varv och då kan inga beteenden som drar upp dem i varv belönas, så länge som det inte är jag som betämmer att hon ska gå upp i varv.
Under leken styr jag hur mycket hon får gå upp i varv, genom att bryta leken så fort hon blir för på, sen får hon tillåtelse att leka igen, när hon lugnat sig lite, belöning för "rätt" varvtal, liksom. Jag ser nu när jag skriver hur i detalj jag alltid är med hunden nu, styr henne medvetet i nästan alla lägen, hela tiden. När vi är ute så säger jag ifrån redan när hennes öron reser sig och hon vill engagera sig i något jag inte vill att hon ska engagera sig i, fångar upp och säger ifrån i det lilla, eftersom det oftast är försent om beteendet får chans att växa sig stort. När skällandet kommer så har man redan missat att säga ifrån, eftersom det är innan de skäller, man måste gå in och säga nej.
Jag skulle inte välja att låta min valp/unghund vara själv ute på gården, eftersom de måste fostras så mycket under den tiden, inte tro att den har en massa ansvar över saker och ting. Precis som toadörren så måste jag visa att även staketet är mitt, gården är mitt ansvar, inte hundens, det är jag som bestämmer vem som har rätt att vara där, inte hon. Sen måste man ju hunden ett jobb, något att göra, särskilt en ras med mycket som pågår i huvudet, annars så får man probelm, eftersom de skaffar sig saker att göra själva i stället, när vi inte ger dem ett jobb att sköta. Vi brukar inte gilla de jobb som de själva skapar, som att vakta gården mot allt och alla.
Gå kurs och lär dig sök, det tror jag att din hund skulle vara bra på, att lägga spår ett par gånger i veckan lugnar hjärnan, och låt den få bära när ni går. Jag ska iväg och köpa bärväska åt min idag, så får hon vänja sig med den tom nu, innan jag börjar lägga i vikter.
Jag började att träna på lugn hemma framför TVn, höll i henne tills hon slappnade av helt och somnade, om och om igen, och nu börjar jag kunna göra som med min förra hund, bara lägga handen på så blir hon lugn. Börja där med en tub med mjukost som din hund får slicka lite på, men bara för att den håller sig lugn, inte ge för att lugna, eftersom man då belönar dem för att de inte är lugna. Viktigt är, att ta sig tiden, inte ge sig fören hunden är lugn, och det kan ta tid första gången, så man måste ha tiden, så att man själv kan behålla lugnet.
Tänkte bara säga att om du låter hunden komma framåt genom att dra, så lär du den att dra. Ställ dig och stå still om den drar, belöna den när den söker sig till dig geom att börja gå igen, ta korta promenader så att du orkar stanna ofta, VARJE gång den drar och inte bara ibland. Det går inte att ha en låt gå mentalitet, att ibland kommer hunden undan med att göra fel och ibland inte, hur ska den då veta att det är fel?!
Det här blev jag osams med min sambo om, han lät henne dra och hon blev allt omöjligare att gå med, så nu går bara jag med henne och hon går hur fint som helst, eftersom jag bara stannar så fort hon drar och det är ju inte roligt, hon får ingen belöning av att dra. Min sambo går ut sista vändan innan vi lägger oss, ut och kissa bara.
Det är inte bara godis och lek som är belönande, bara att göra är belönande för en hund, som att jaga katten är självbelönande. Att bara stå still och vänta, inte låte hunden gå framåt (eftersom det är framåt den vill) förren den gör det på det sätt, som jag vill, alltså utan att dra, det blir alltså självbelönande att inte dra.
Lycka till <3
Vi har träffat hundens mamma, sätt bilder på pappan och träffat alla valpar från kullen, häflten av dem såg ut som schäfer valpar och dem andra som golden valpar, sen hade vi vår hund som hade lite udda teckning.
Vår hund är väldigt snäll, hon hoppar då hon försöker komma åt ansiktet som hon gärna slickar om chansen ges. Hoppandet handlar väl om att hon vill visa att hon är snäll samtidigt som hon är väldigt glad vilket får henne ivrig vid möten.
Sett bilder på pappan? Ger inte så mycket. De kan visa vilken bild som helst. utan det behöver vara pappan. Skulle nog kontakta ägaren till pappan och begära träffa pappan till valparna. Begär gärna friskhets intyg på föräldrarna Ofta blandas farliga hundar med labradorer, golden m.m. för att lura valpköparna. Blandras uppfödning avlar ofta på hundar som inte godkänns t.ex.i rasklubben bl.a. på defektfel. Ställ gärna krav på uppfödaren, så ni inte blir lurade. Gå gärna in på Svenska Kennelklubben hemsida, där står det vad man som ska titta på när det gäller valpköp, blandras, renras smuggelhundar m.m. Sen kan ni gå igenom ras för ras, som finns på hemsidan. Anders Hallgren är mycket hundkunnig människa och han skriver att hundar som hoppar mot ansikten kan också bero på att de vill skrämmas. Läs på! Läs på! man lär sig mycket att göra så.
Har svårt att se anledning till att säljaren skulle para ihop sin hund med en farlig eller en "sjuk hund". Men jo visst finns risken.
Nästa gång tänker jag iaf köpa en renrasig.
Finns det möjligthet att kräva att få träffa pappan i efterhand? Kan man kräva att han ska kontrolleras av veterinär? Vad kan man göra i efterhand i min situation?
Belöningar, ibland måste man orka göra sig själv så fånig att andra människor riskerar att tycka att man är en idiot. Hoppa vifta runt låta på olika sätt, fåna sig helt enkelt. Jag märkte lite samma tendens som du med min snart 7 månaders schäfer, att godis inte längre kunde mäta sig i alla lägen, med sånt som händer omkring.
Jag fick tänka om, och nu går vi alltid samma promenadsträcka och jobbar med kontakten jättemycket, sätter ner henne och så måste hon se mig i ögonen innan hon får belöning och belöningen är inte bara godis, utan också att få gå vidare. Det blir mycket bara stå och vänta in det jag vill ha av henne, liksom. Om hon liksom börjar att gå innan jag gett henne tillåtelse, så får hon helt enkelt sätta sig igen.
Så som jag ser på det, så jobbar jag nu ner henne i stressnivå, genom att aldrig gå på nya ställen och kräva mer kontakt. Jag kan inte heller låta henne nosa runt hela tiden, utan när vi går så går vi bara, huvudet upp från backen. Det jag också har ändrat är att försöka att aldrig få kopplet spänt, om hon nosar så följer jag lite så att kopplet aldrig spänner.
En annan sak jag har ändrat på, är att jag går in i en mer bestämd energi, jag ber liksom inte, jag säger hur jag vill ha det. När jag har sagt att nu går vi, så fortsätter jag bara att gå även när hon försöker stanna, jag säger iget, utan bara går. När hon får nosa, så säger jag varsegod nosa och länger på kopplet.
Jag skulle aldrig godkänna att hon hoppar upp på mig, så jag ignorerar henne så länge som hon inte är lugn, samma sak med bitandet, jag går ifrån henne om hon vill bita lite, eftersom hon är en vaktande ras, och alla beteenden som hon kan använda i skarpt läge får hon ALDRIG använda ens lite utan tillåtelse. Hon har ingen bestämmanderätt över såna beteenden.
Jag är mjuk i mitt hanterande, MEN mycket noga med detaljer, väntar gärna in så att hon själv får chansen att göra rätt, eftersom det tar en liten stund för en hund att tänka igenom situationer. Hon ligger utanför dörren när jag går på toa med dörren öppen, för att jag har tränat henne i att ligga kvar, genom att inte ge mig. Svårt att förklara det här, men jag rör mig lugnt och ställer mig i vägen för henne i dörröppningen och väntar, hon ser på mig och står kvar en stund, sen sätter hon sig och jag bara står kvar, utan att säga något, då lägger hon sig och då går jag in i badrummet. I börjarn fick jag ju upprepa, fösa ut henne med kroppen och vänta in att hon lägger sig igen och igen, men nu vet hon, att matte inte ger sig så det är lika bra att ligga kvar.
Många tror att mitt värde som matte försvinner om jag börjar ställa krav, men så upplever inte jag det. Mitt värde i min hunds ögon har stigit jättemycket, efter jag började att bli mer bestämd, utan att för den skull vara hårdhänt. Jag styr mycket i det lilla, bara genom att inte göra, inte ge henne "belöning" för beteenden jag inte vill att hon ska ha. Det har varit en hel del ignorerande från min sida, och jag vet att många har svårt för det, att liksom inte se den när den gör något "fel".
Ingen får hälsa på hunden när de kommer hit, valpen får helt enkelt vara i sovrummet, med dörren öppen, hon vet att hon inte har något val, eftersom vi har tränat vid toadörren. Hon får komma när folk har varit en stund, nosa lite, OM hon är lugn, annars får hon gå och lägga sig igen. Det enda beteendet jag belönar är LUGN, och det är också det enda jag tränar på.
Hon får göra om hon är lugn, när hon inte är lugn, så får hon inte göra och den filosofin verkar hon svara bra på. Jag har ju också valt att gå tillbaka lite till ruta ett, att hon får gå bara där hon är van, tills hon kan gå där en hel promenad och hålla sig lugn. Nu kanske du undrar vad det här har med belöningar att göra, och för mig har det att göra med alltihopa du frågade om.
Alla säger att just schäfer behöver en bestämd ägare, och så är det, men så som jag ser på det, så behöver jag inte bli en hårdhänt ägare för att jag är bestämd. Om jag förstår att jag kan styra detaljer, för att slippa gå in med så mycket kraft i det större perspektivet. Om jag kan se, att om jag tillåter min hund att hoppa upp på mig för att den själv vill och väljer att göra det, så förlorar jag mantat när det kommer till allt det andra. Vi ökar inte vårt värde i våra hundars ögon genom att vara snäll, utan genom att ställa krav.
Jag ser hur hon blir allt lugnare för varje dag, och jag tror att mycket handlade om, att jag inte sa ifrån, att jag lät henne bry sig för mycket om allt omkring, i stället för att säga NEJ det där är inte ditt bekymmer att lövet blåser förbi, eller att det har gått en katt där. De försvinner in i en annan värld, om man inte säger ifrån och i den världen når man dem inte, hur gott godis man än har.
Sen apropå godis så här i vintertider, så har jag börjat köra med mjukost på tub, eller kaviar eller annat gott, för att slickandet lugnar bättre än godis de får tugga på. Jag kan till och med ta med mig färskfodret i en påse som jag ger lite i taget, genom att jag har klippt av ena hörnet. Att inte ge dem mat hemma så att de måste jobba för den ute fungerar rätt så bra, tycker jag. Sen så går vi alltid först innan hon får mat, och det ger mig också ett ökat värde i hennes ögon, ett krav att gå fint för att få mat sen.
Jag tror att det är samma för hundar som för barn, de ballar liksom ur om de får för fria tyglar, får göra lite för mycket som de vill, eftersom de går upp i varv för mycket av det och när de är uppvarvade så kan de inte lyssna längre. I alla falla verkar just schäfrar vara så, och behöver därför träna mycket på att gå ner i varv i stället för upp i varv och då kan inga beteenden som drar upp dem i varv belönas, så länge som det inte är jag som betämmer att hon ska gå upp i varv.
Under leken styr jag hur mycket hon får gå upp i varv, genom att bryta leken så fort hon blir för på, sen får hon tillåtelse att leka igen, när hon lugnat sig lite, belöning för "rätt" varvtal, liksom. Jag ser nu när jag skriver hur i detalj jag alltid är med hunden nu, styr henne medvetet i nästan alla lägen, hela tiden. När vi är ute så säger jag ifrån redan när hennes öron reser sig och hon vill engagera sig i något jag inte vill att hon ska engagera sig i, fångar upp och säger ifrån i det lilla, eftersom det oftast är försent om beteendet får chans att växa sig stort. När skällandet kommer så har man redan missat att säga ifrån, eftersom det är innan de skäller, man måste gå in och säga nej.
Jag skulle inte välja att låta min valp/unghund vara själv ute på gården, eftersom de måste fostras så mycket under den tiden, inte tro att den har en massa ansvar över saker och ting. Precis som toadörren så måste jag visa att även staketet är mitt, gården är mitt ansvar, inte hundens, det är jag som bestämmer vem som har rätt att vara där, inte hon. Sen måste man ju hunden ett jobb, något att göra, särskilt en ras med mycket som pågår i huvudet, annars så får man probelm, eftersom de skaffar sig saker att göra själva i stället, när vi inte ger dem ett jobb att sköta. Vi brukar inte gilla de jobb som de själva skapar, som att vakta gården mot allt och alla.
Gå kurs och lär dig sök, det tror jag att din hund skulle vara bra på, att lägga spår ett par gånger i veckan lugnar hjärnan, och låt den få bära när ni går. Jag ska iväg och köpa bärväska åt min idag, så får hon vänja sig med den tom nu, innan jag börjar lägga i vikter.
Jag började att träna på lugn hemma framför TVn, höll i henne tills hon slappnade av helt och somnade, om och om igen, och nu börjar jag kunna göra som med min förra hund, bara lägga handen på så blir hon lugn. Börja där med en tub med mjukost som din hund får slicka lite på, men bara för att den håller sig lugn, inte ge för att lugna, eftersom man då belönar dem för att de inte är lugna. Viktigt är, att ta sig tiden, inte ge sig fören hunden är lugn, och det kan ta tid första gången, så man måste ha tiden, så att man själv kan behålla lugnet.
Hej!
Tack så mycket för ett mer än utförligt svar. Intressant och lärorik läsning med många tänkvärda punkter!
Behöver gör mer som dig, framför allt vad gäller passivitetsträning.
Lugn = får göra
Inte lugn = inte göra
(Har börjat att shejpa in "vila")
Prövade faktiskt din metod på promenaden idag. Jag har tidigare varit ganska givmild när det kommer till att få lukta.
När jag var bestämd med "när vi går så går vi" så blev det massor av oundvikliga koppelryckningar från min sida och så vill man ju inte häller ha det...
Det där med toaletten måste jag träna in!
Idagsläget är hon först till dörren för att ta emot, hälsa och oftast hoppa på folk. Hade varit fantisktiskt ifall Bella kunnat ligga lugnt i ett öppet rum när gäster eller andra familjemedlemmar kommer.
Har du något mer ingående tips på hur jag bäst träna in detta?
Jag har ibland använd "bus" som belöning och då puttar jag lite nätt på hunden och hon biter försiktigt på mig och lägger sig ner och vi brottas lite, biter hon för hårt så säger jag ifrån och då slutar hon.
Jag har alltid sätt det som relationsstärkande, vår lilla grej liksom men jag förstår att det kan vara obehagligt/farligt om hon börjar leka på vårt sätt med andra. Får kanske ta och sluta med vår lek..
Det där med att man förlorar mandat när hunden exempelvis initierar ett hopp makes sence -- men hon är så glad att det känns taskigt att ta bort hoppandet, speciellt när hon gör det ur glädje/underkastelse.
Å andra sidan uppmuntrar man också fel mindset, hon är ju inte direkt lugn när någon kommer hem. Men får väl offra lite skoj för det långa loppets lycka... Hoppas dock inte det kommer att påverkar vår realtion negativt -- att hon börjar tycka att jag är jobbigt och tråkigt.
Men jag få lita på dig: "Vi ökar inte i värde hos våra hundar genom snällhet. Vi ökar i värde genom krav."
Fint skrivet.
Åter igen, tack så mycket för hjälpen! Jätte snällt av dig
Tänkte bara säga att om du låter hunden komma framåt genom att dra, så lär du den att dra. Ställ dig och stå still om den drar, belöna den när den söker sig till dig geom att börja gå igen, ta korta promenader så att du orkar stanna ofta, VARJE gång den drar och inte bara ibland. Det går inte att ha en låt gå mentalitet, att ibland kommer hunden undan med att göra fel och ibland inte, hur ska den då veta att det är fel?!
Det här blev jag osams med min sambo om, han lät henne dra och hon blev allt omöjligare att gå med, så nu går bara jag med henne och hon går hur fint som helst, eftersom jag bara stannar så fort hon drar och det är ju inte roligt, hon får ingen belöning av att dra. Min sambo går ut sista vändan innan vi lägger oss, ut och kissa bara.
Det är inte bara godis och lek som är belönande, bara att göra är belönande för en hund, som att jaga katten är självbelönande. Att bara stå still och vänta, inte låte hunden gå framåt (eftersom det är framåt den vill) förren den gör det på det sätt, som jag vill, alltså utan att dra, det blir alltså självbelönande att inte dra.
Lycka till <3
Jo precis har haft lite samma problem här. Var i Thailand i 4 veckor och kom hem till en skällande och drag glad hund.
Hon började bli lite skällig / vaktig på tomten innan jag stack iväg. Men när jag kom hem så var det kaos. Har dock varit hemma en vecka och tränat med henne så hon skäller mycket mindre, drar mer sällan osv.
Jag föredrar dock att använda 15m spårlina så att hon kan vara "lös". Hon lyder bra men det har hänt att hon försökt sig på någon filuring, därav det långa kopplet.
Är dock frågande till hur jag ska få bort skällandet / vaktande av tomt / hus (om ens möjligt). Bör jag bara använda kort koppel och skippa rastningen på mitt sätt? Känner att hon blir bättre av med energi och har roligare med spårlinan efter sig och rör jag mer centralt bytar jag koppel.
Förlåt för att jag frågar så mycket men det har varit en hel del frågetecken då detta är min första hund.
Tack på förhand! :)