Jag kommer som vanligt med en massa motfrågor, det blir lättare att ge relevanta råd då.
Vad uppskattade du hos de hundar du hade under uppväxten - och vad vill du inte ha i en hund igen?

Hur tänker ni angående till exempel pälsvård? En hund som mer eller mindre är "underhållsfri" eller en som behöver massor av pyssel? Någon pälstyp ni absolut inte vill ha?

Vaktinstinkt och försvarslust? En hund som snällt släpper in en inbrottstjuv (och sannolikt är väldigt glad när barnens kamrater kommer och stojar och leker) eller en som vaktar genom att tala om att någon kommer men ändå är vänlig? 
Eller en med mer skärpa och högre försvarslust vilket innebär ett större ansvar och inte alltid är så lämpligt i en barnfamilj?

Jaktlust? Är det ok med en hund som kan vara svår att ha lös på gruns av viltintresse/hög jaktlust eller skall den helst vara så ointresserad som möjligt?

Är det viktigt att den funkar bra med andra hundar?

En hund som följer din minsta vink bara för att du ber den om det eller en som är lite mer självständig och kanske egensinnig?

Och, en väldigt viktig bit, vad vill ni göra med hunden? En ren sällskapshund som mest hänger med i familjens allmäna aktiviteter eller vill ni köra någon specifik hundsport - och i så fall på vilken nivå?
Är ni en sportig familj som är ute och springer och cyklar flera mil med hunden och kanske lever mycket friluftsliv eller mer den lugna typen som mest går lite lugnare promenader?

Det är ju lite ont om bra sällskapshundar i mellanstorlek vilket egentligen är rätt konstigt eftersom de ofta är efterfrågade.

hejsan och tack för svar!

det jag gillat med våra tidigare hundar är att de varit barnkära, inre särskilt skälliga, och ej långhåriga :) vill helst ha kort eller strävhårig hund. ingen särskild vakthund är vi nödvändigtvis ute efter.  vi som familj är inte särskilt sportiga,  men ja, med 3 barn lever man ett aktivt liv och är ute mycket. promenader på

"normallängd" kommer att vara minimum. :)

Ta en titt på storpudel. De flesta  är egentligen inte överväldigande stora, ca 55 i mankhöjd och vikten runt 25-27  så i mitt tycke är namnet något missvisande. Storpudeln har alltid imponerat på mig genom sitt vänliga, sociala sätt, sin lojalitet och sin intelligens. Den hänger med på allt en familj företar sig i skog och mark, är utmärkta lydnads-, spår- agilityhundar om man vill träna ( och jobba med något tycker pudeln är roligt och nödvändigt. Pälsen är lättskött om hunden hålls sportklippt så att den ser ut som en hund och inte en formklippt buxbomsbuske.

Mellanpudeln är också ett alternativ, men jag har stannat för storpudeln och hade jag inte varit inbiten labradorägare hade storpudeln varit mitt rasval.

Tack för svar! Ja verkar som ett bra val, men pälsen avskräcker mig lite :/ då vill jag ha den helt kortklippt, fixar man det hemma själv? Hur ofta? Vet du? 

Hej!
Nu har jag inte pudel men en portugisisk vattenhund. 

Jag klipper hemma. Hade jag lämnat in hunden till hundfrisör hade det kostat mig ca 600 kr/gång. Eftersom jag har min kille kortklippt och vill klippa ofta (ca varannan månad, smaksak) valde jag därför att direkt köpa en egen rakapparat (anpassad för hund, kostar ca 1600 kr). Väldigt enkelt, smidigt och ekonomiskt att klippa själv. Man lär sig fort, du kan klippa hur sällan eller ofta du vill och kan själv välja frisyr eller skapa en helt egen.

En kortklippt päls kräver oftast minimal skötsel. Nu är Aslan av den vågiga varianten av portis som har mer rak päls, men när han är nerklippt behöver han inte borstas alls, bara bad ca var tredje vecka. Samma tror jag gäller pudel, klipper ni kort krävs ytterst lite borstande för att hålla pälsen tovfri. Att klippa hunden kräver såklart lite tid, men har man en lugn hund eller kan få hjälp av någon som ger godis brukar det inte ta mer än någon timme eller två (beroende på hur länge det är sedan senast man klippte) om man skiter i att göra någon speciell frisyr.

Slår också ett slag för pudeln likt föregående talare, och bli inte skrämda av pälsvården, för som sagt, klipper ni ner är det egentligen bara bad som behövs

Förslag på två halvstora raser fast kanske inte med din favoritpäls:

Chow-chow - men då bör du kolla föräldrarnas hälsostatus för det finns en del ärftliga problem

Eurasier - en ren sällskapshund utan några egentliga problem

De pudlar av olika storlekar vi har på hundklubben är alla sportklippta. Någon har s k lammklippning ibland, det är väl inför utställningar då. Vad jag vet klipper tjejerna själva sina hundar. Jag har förstått att rasklubben för pudlar anordnar kurser i klippning. Jag tror också att uppfödarna brukar bistå med råd och dåd om päls och frisyr. Visst, det kan bli lite pyssel med päls. i gengäld har man inge fällehund... Jag som har labrador får emellanåt vada i fälld päls. Att ställa in dammsugaren i städskåpet är liksom ingen idé.

Signaturen "traktorn"  har föreslagit eurasier och det är också en genomtrevlig hundras. Jag känner en eurasier mycket väl, eftersom jag och Mållan varje lördag promenerar tillsammans en och dess husse och matte. Inga särskilda pälsproblem där. Genomborstning några ggr/vecka bara. Fäller  inte alls så ymnigt som min labbe.

Vinthundsraserna är typiskt ganska lätta att ha i lägenhet, de skäller sällan och är oftast ganska passiva inomhus. Whippet är populär och mellanstor, samt lite mer "hund" än många andra vinthundar.

Till nackdel är en oftast hyfsat stor jaktlust, även om jag inte anser att den är ett stort problem då min hund bara jagar harar som skuttar upp mitt framför näsan på henne. Händer tämligen sällan, kort sagt :D.

De kan också vara lite svårmotiverade i träning, och min dam (borzoi) är också lite av en enmanshund, men det kan bero av att hon och jag bodde själva hennes första 3-4 år.

Så, med viss reservation för att de är lite egna så kan det vara värt att kolla in vinthundarna :).