Jag misstänker att hennes fixering vid pinnar är stressrelaterat, att hon använder det för att det blir för överväldigande för henne med alla andra hundar (det ger henne en ursäkt att gå undan kan man säga)

Träning med matte ska väl ändå vara det roligaste, tänker jag och sen ska det inte behöva hända saker hela tiden. Mycket av felbeteendena skapar vi nog för att vi vill väl, vi vill ge hunden allt vi kan komma på att ge den, utom att lära den att ha tråkigt, eftersom vi inte tycker om att ha tråkigt.

Hunden ska inte behöva tugga på saker hela tiden, om den känner så, beror det på, att vi skapar det behovet genom att hela tiden ge dem saker att tugga på. Balans mellan att göra och att ingeting göra måste finnas där, vi är inte snälla o vi inte också ger dem chans att varva ner, genom att göra ingenting. Att träna dem i att slappna av, acceptera att ha tråkigt så att de kan känna sig hel nöjd för en stund. En hund som inte behöver göra saker hela tiden är en nöjd hund.

Vi var på valpkur igår kväll, idag är det bara tråkiga koppelpromenader för min lilla 7månaders valp och hon har sovit större delen av dagen, helt nöjd med att göra ingenting. Jag tror att de flesta underskattar värdet av "tråkiga koppelpromenader", för att vi tror vi gör fel mot hunden, när vi kanske gör helt rätt i att tillåta dem att ha tråkigt emellanåt, eftersom det ger dem en möjlighet att gå ner i varv ordentligt.

Det ger dem mer lugn att få jobba hemma med huvudet i 10 minuter än att rusa runt som en galning i en rasthage i en timma, vilket enbart skapar mer stress i dem, så att de får svårare att känna sig lugna och nöjda.

Näe det är inte stressrelaterat ! 

Hon har verkligen en av och på knapp inne ligger hon oftast och sover på soffan.Jobbar hemifrån så jag är ofta upptagen hemma så då ligger hon mest och sover Och i rastgården är hon ofta ensam så vi brukar träna och busa där också. Sedan är det bra om det kommer någon kompis som hon rusa  av sig med sträcka ut muskler sånt som man som ägare inte kan erbjuda. 

Kan det vara någon brist ? något hon behöver.

Många hundar med halsproblem äter pinnar, rötter mm för att det gör ont/kliar i halsen. Är hunden undersökt av vet?

Om inga fysiska orsaker finns hade jag satt på hunden munkorg när hon är lös för att bryta beteendet. Risken för skador i hals, mage och tarm är ju också stor.

Som ena medlemmen svarade, det är stor risk att hundar skadar sig när de tuggar i sig pinnar, stora som små pinnar. Som hundägare har man ansvar, att det inte händer. De är som barn och man måste ha dem under under uppsikt. 

OM hunden inte har en infektion i hals, tänder eller tandkött (kolla noga!) så skulle det för mig gälla munkorg + träning på ställen där tuggandet brukar infalla. Munkorg på och minsta antydan till pinnintresse, nosa på eller trots munkorg försöka fånga upp, ett kraftigt NEJ eller FY varje gång det inträffar. Det får du hålla på med i flera veckor, kanske månader tills hunden fattar. Jo, fattar gör den givetvis rätt omgående, men innan den pålitligt fattar.

Ett kirurgiskt ingrepp för att avlägsna pinnar och flisor från matsmältningsapparaten går till många, många tusen och då vill det ändå till att man som hundägare har fattat varför hunden är dålig och har smärtor. För en del är det försent, vilket veterinärer kan vittna om.

Tror att jag skall ta med henne till veterinär för att kolla hals m m.

Munkorg hämmar henne står bara stilla då. Och FY och NEJ är ord som inte används till henne. Det finns andra sätt att visa att något inte är ok . 

OK - vilka sätt då? Nej eller fy är i rätt situation jäkligt bra ord, snabbt och effektivt inlärda och ger pålitligt resultat. Den berömda avledningen eller nonchaleringen av ofog genom att enbart berömma det som är bra (ur ägarens synpunkt alltså) fungerar inte speciellt bra i praktiken och kan leda till en osäker hund som vet varken bu eller bä. Min åsikt! Men jag har ju bara uppfostrat ett tjugotal hundar...

Jag förstår hur du menar, men för att hunden kan ta det lugnt hemma betyder det inte automatiskt att den känner sig lugn utanför hemmet.

Jag har läst på mycket om stress och hundar för att jag har en hund själv, som går upp i varv så mycket, trots att hon är lugn hemma.

Stress är allt som pressar hunden, det kan vara innifrån hunden, eller utifrån, vilket kan ge alla möjliga "felbeteenden". Din hund har av någon anledning lärt sig att den får lättnad från det inre trycket genom att tugga på en pinne, vilket skapar en stark lust i den, att fortsätta tugga på pinnar.

Det är det här som kallas för självbelönande beteenden, och det går INTE att göra något åt det om man inte samtidigt ser till, att hunden ALDRIG får tag i en pinne att gnaga på. HUR man ser till att den inte kan komma åt en pinne väljer man ju själv, men det måste till en munkorg så fort hunden är lös. Lina är ju det näst bästa, men ju längre lina desto längre tid tar det att hala in hunden efter att den fått tag på pinnen, vilket gör att träningen blir onödigt svår, tar mycket längre tid.

Undertiden tränar man jättemycket på att få hunden att bli säker i att låta bli saker och ting, ta in en pinne inne och träna den att låta bli pinnen, men inte fören du vet att den fattar vad "låt bli" betyder. 

Du säger att det inte är stress, och du säger att det inte går att sätta munkorg på hunden, att det finns bättre sätt, men eftersom din hund ändå fortsätter äta pinnar, så kanske du kan erkänna att du själv inte har lyckats få hunden att sluta äta pinnar? Om du sen jagar den när den väl fått tag på en pinne, för att ta pinnen från den, så har du ju skapat en lek för den som går ut på att få behålla pinnen. Det räcker med att råka jaga den EN gång, för att den ska lära sig den leken.

Det finns många saker som ger en inre press (stress) och förväntan är en sån sak, och för att få lättnad från den pressen, så hittar hundar på saker som ger lättnad, som att tugga, skälla, hoppa, gnälla o.s.v.

Din hund kanske hade svårt att hantera förväntan med, att komma till rastgården i början, och upptäckte då att gnaga på en pinne gav lättnad från den pressen innifrån, som förväntan gav. Det känndes som en lättnad att tugga på en pinne och genom det, blev det så den hanterar pressen (stressen).

Jag har hund för att det är roligt att lära mig nya saker, så mitt tipps är, läs på om stress, om lugnande signaler och om klickerträning, lycka till!

Misstänker att skvallerträning kan funka minst lika bra som att försöka straffa bort beteendet. Framförallt mycket trevligare för alla inblandade.

Så här säger de på veterinären.nu om faran med pinntuggande: "Det är som regel inte farligt att en hund äter pinnar, men det finns naturligtvis en liten risk att pinnbitarna kilar sig fast i gommen, halsen eller tarmen. - http://veterinaren.nu/fragelada/besvarad/hund/pinnar

Så för all del inte en jättebra idé, men i regel ingen katastrof.

Det är just det att inte jaga få till den leken som jag vill uppnå. Det skal linte vara kul att ta en pinne inne rastgården och att jag sedan jagar henne för att få henne att släppa den. Det är bara inne i rastgården när hon är lös som springer iväg med pinnarna. Hon tar jämt pinnar på promenad eller om jag står och pratar med någon men då släpper hon pinnen direkt antingen när jag tittar på henne eller ger ett kort kommando.

Hade tankar om att hon kanske hade en brist eftersom hon just sökte pinnar hela tiden. 

Anledningen till att jag tvivlar på stress i rastgården är att hon kan vara där ensam och då leker eller tränar vi eller när någon annan är där så leker hon med någon hund hon är trygg har hjälp andra hundrädda hundar så de kunnat leka. Endast två gånger har det varit hundar hon inte velat ta kontakt med då har hon satt sig ner en bra bit från dem. Och blir någon äldre tik lite kaxig så går hon bara därifrån.