Min stora hund älskar att äta pinnar rätt grova sådana.
När hon smaskat i sig pinnar så kräks hon på morgonkvisten och det är rejält med flis i gallan. Hon har själv lärt sig att kräkas på golvet och inte på mattor eller i sängar, alltid något
Hon är jätteduktig att släppa pinnar när hon går i koppelpromenader och man säger till men när hon är lös i rastgården då lyder hon inte alls utan springer iväg med pinnarna och mumsar, lämnar t o m lekkompisar för pinnätande. Vissa dagar får hon inte vara där bara för att hon inte skall äta pinnar men samtidigt så vill jag att hon då och då skall springa av sig och busa med andra hundar och inte bara ha tråkiga koppel prommisar eller träning med matte.
Hemma har hon märgben att gnaga på och hon tar ändå pinnar ute. Är rädd att hon skall svälja någon för stor pinne som skadar henne.
Hon är drygt 1,5 år
Som medlem kan du här läsa lite kort info om MiaSthlm och gå vidare till medlemsprofilen.
MiaSthlm
Medlem 2010-03-11
Misstänker att skvallerträning kan funka minst lika bra som att försöka straffa bort beteendet. Framförallt mycket trevligare för alla inblandade.
Så här säger de på veterinären.nu om faran med pinntuggande: "Det är som regel inte farligt att en hund äter pinnar, men det finns naturligtvis en liten risk att pinnbitarna kilar sig fast i gommen, halsen eller tarmen. - http://veterinaren.nu/fragelada/besvarad/hund/pinnar
Så för all del inte en jättebra idé, men i regel ingen katastrof.
Tänkte att hon kanske hade någon brist eftersom hon så alltid tar pinnar promenader när jag står och pratar med någon och i rastgården. Det är bar när hon är lös som hon inte släpper pinnen på kommandot Tack (trevligare än Nej o Fy)
Skall läsa på om skvallerträning mer och testa 
Sven-Bertil
Medlem 2017-02-05
Det är just det att inte jaga få till den leken som jag vill uppnå. Det skal linte vara kul att ta en pinne inne rastgården och att jag sedan jagar henne för att få henne att släppa den. Det är bara inne i rastgården när hon är lös som springer iväg med pinnarna. Hon tar jämt pinnar på promenad eller om jag står och pratar med någon men då släpper hon pinnen direkt antingen när jag tittar på henne eller ger ett kort kommando.
Hade tankar om att hon kanske hade en brist eftersom hon just sökte pinnar hela tiden.
Anledningen till att jag tvivlar på stress i rastgården är att hon kan vara där ensam och då leker eller tränar vi eller när någon annan är där så leker hon med någon hund hon är trygg har hjälp andra hundrädda hundar så de kunnat leka. Endast två gånger har det varit hundar hon inte velat ta kontakt med då har hon satt sig ner en bra bit från dem. Och blir någon äldre tik lite kaxig så går hon bara därifrån.
Jag kanske får storstryk nu men min jycke har alltid ätit pinnar och i bland kräks han upp ibland inte. När det går för långt som när han äter på väggarna inser jag att det är kalkbrist och då brukar jag försöka få i honom några råa kycklinglår.
Jag tror som du att när hunden äter något märkligt som jord eller annat försöker den "bota" sej själv - och i en tid när hundfoder är uruselt när det kommer till näring är det inte så konstigt.
Jag tror du är en bra hundägare - men ge hunden lite bättre foder - om du har råd - färskfoder! Rått kött då och då är mumma - men börja försiktigt om den är ovan!