Det du söker skriker ju labrador.  Min var hemskt kär i allt och alla men visst skällde han om någon kom in i hallen utan att knacka eller trampade in på gården, älskade spår, enkel pälsvård, allmänt kärvänlig och mild. Mao en typisk labbe. 

Annars tänker jag på pudel? Pälsen måste inte vara svår utan man kan ju ha den oklippt. Pudel är ju en sån där ras som man antingen älskar eller hatar men har du inget emot utseendet är den värd att kika lite på. 

Isländsk fårhund .

Som klippt och skuren för att drälla på en gård, varna för folk utan att vara aggressiv, går att göra allt möjligt med och hänger gladeligen med på friluftsaktiviteter oavsett väder. Pälsen är mer lättskött än den ser ut och perfekt anpassad till alla typer av svenskt väder, det finns även en (semi)korthårig variant.

Frisk, sund och långlivad och är i princip i avsaknad av jaktinstinkt. Brukar funka med både folk och fä på ett naturligt sätt, har en lagom respekt för andra djur utan att vara rädd.

Tack för tipset! Det är en av de raser som ligger på min topplista faktiskt! :)

Hmm, av nån anledning så är jag ingen labbe-människa, har träffat många och gillat dem men de väcker inget i mig... pudel har jag inte funderat på, värt att kolla närmare på. Tack :)

Islänningen har inga vallbehov då?

Det låter som min Dalmatiner de! 😋

Otroligt glad och kärleksfull men har ändå varnande vaktkänslan. Glad i folk men inte lika engagerad i folk som en retriver. Är väldigt  atletisk och kan va ute i skogen, cykla lr springa länge!

hon älskar dock mys i soffan med. 

Jagar gör hon inte, men spårar och söker mer än gärna. Funkar toppen med andra djur.

otroligt härlig och personlig hund som vill va med på allt man hittar på 😋

Tack för ditt svar!

Jag har dock för mig att dalmatiner kan ha en del dålig mentalitet? Typ osäkerhet eller aggression?

Hur funkar dalmatinern på vinter, eller i regn och rusk? Fryser de?

Nej, de vallar väl en del med dem på Island (får och hästar), främst genom att hundarna söker reda på och får iväg djur som "gömt sig" i terrängen. Vanligaste vallhunden på Island är dock bc eller bc x islandshund .

Svenska rasklubben försöker bevara en del av vallanlagen och har bla anlagstest (de har lånat västgötaspetsklubbens) och kurser. Det finns de som vallar med sina islandshundar men de är få.

De behöver definitivt inte valla, däremot har de kvar en del bra gårdshundsegenskaper, som att de funkar med de flesta tamdjur, håller sig oftast hemma på gården osv.

Min islandshund funkade klockrent när jag jobbade på 4H-gård och var suverän att ha med sig på ridturer, hon visste precis vad hon skulle göra utan att jag behövde träna ett dugg. Hon "vallade" in ankorna och gässen på kvällen men det var väl snarare att hon följde mina kommandon. Å andra sidan hade min terrier aldrig klarat det där utan att explodera rakt in i flocken,

Så intressant! (lägger till islänning som potentiell nästa hund)

Pälsen är förfärlig. Korta och vassa strån som väver sig in överallt. Överallt. I fällningsperioder ligger det lätt ett jämnt lager med vitt hår över golvet.

De är ganska frusna av sig då de inte har någon underull, men tål ofta värme rätt bra :)

Kan vara ganska vaktiga, bra att ha i åtanke.

Mentaliteten tror jag har blivit bättre då de inte är lika populära längre. Ofta otroligt matglada på gränsen till matbesatta vilket kan vara ganska jobbigt, men samtidigt har man enkelt kanonbelöningar i träningen.

Har inge egen, men passar en med jämna mellanrum.