Bomba mig med tips på hur man ska hjälpa en osäker hund bli säkrare.
Han är strax 9 år och jag vet inte vad han har varit med om innan vi skaffade honom.
Han följer mig och litar på mig mest men inte ens jag är 100% säker alltid tycker han.
Ett ex. Han rulla sig i nån skit, jag satte mig och försökte borsta bort det med lite snö, sen försökte han gå där ifrån, jag tog tag i halsbandet och drog han tillbaka till mig, han skriker som om han ska bli mördad..
Och när jag duschade honom så litade han inte på mig på typ en dag. Vågade inte komma in i köket och få sin favoritmat eller nått, som om han var rädd att jag skulle locka in han i nått annat hemskt Han är väldigt spänd, överdriver inte ens om jag säger att en fjäder skulle landa på honom, han skulle flyga högt!
Är väldigt mjuk i träningen med honom om man säger så.
Ibland går det jättebra och ibland är det som att han kommit tillbaka till den gamla vanan.
Kolla in lugnande signaler, finns att läsa om om du googlar.
Du skriver inte hur länge hunden varit hos dig. Är det relativt nyligen bör du ställa in dig på att det tar tid för hunden att lita på dig och vara trygg i ditt hem. När jag tog över min nuvarande hund var hon en skugga, hon utplånade sig själv kan man säga. Vi gick mycket försiktigt fram, lekte små lydnadslekar (inget avancerat allas) uppmuntrade, belönade, men vi var inte översvallande - då hade hon dragit sig undan. Det var de små stegens strategi. Det tog ett år av lita-på-oss-träning innan vi hade den hund som vi trodde fanns innanför pälsen. Vi kände nämligen hennes föräldrar och en del av hennes syskon, så vi kunde föreställa oss hur hon kunde bli - och det blev hon och mer därtill!
Så skynda långsamt, bli aldrig irriterad, bli en matte din hund kan förlita sig på. Lycka till!
Stackars hjärtat...
Tålamod, lugn, inkänning, mjukhet utan att göra stor grej av saker. Upprepa så länge det behövs tills tillit och trygghet sakta skapas. Kan bli livstidsprojekt, skulle inte förvänta mig snabba lösningar, utan bygg sakta upp det liv och den vardag som fungerar för er båda.
Kolla in lugnande signaler, finns att läsa om om du googlar.
Tack för tipset, det ska jag göra!
Du skriver inte hur länge hunden varit hos dig. Är det relativt nyligen bör du ställa in dig på att det tar tid för hunden att lita på dig och vara trygg i ditt hem. När jag tog över min nuvarande hund var hon en skugga, hon utplånade sig själv kan man säga. Vi gick mycket försiktigt fram, lekte små lydnadslekar (inget avancerat allas) uppmuntrade, belönade, men vi var inte översvallande - då hade hon dragit sig undan. Det var de små stegens strategi. Det tog ett år av lita-på-oss-träning innan vi hade den hund som vi trodde fanns innanför pälsen. Vi kände nämligen hennes föräldrar och en del av hennes syskon, så vi kunde föreställa oss hur hon kunde bli - och det blev hon och mer därtill!
Så skynda långsamt, bli aldrig irriterad, bli en matte din hund kan förlita sig på. Lycka till!
Han har varit hos mig i snart 2 år..
Det som satte igång hans oro ännu mer för ett tag sen var då jag tvingades duscha honom då han var totalt nergeggad i nått stinkande slem som vägrade gå bort. Duscha tränar vi inte på då han är en husky och ska duscha högst en gång om året för hans päls inte ska bli förstörd.
Däremot en sak som jag upptäckte ganska direkt. Jag är nämligen hos hans uppfödare (han har varit hos en annan mellan oss) Dom har slädhundar som jag jobbar med och min hunds pappa är jättelik min hund i sättet (ingen annan hund är så i den kenneln). Han ryggar tillbaka mycket och jag tycker att han är ännu mer tillbakadragen än min. Så jag tror att mycket av hans osäkerhet har han ärvt från sin pappa.
Men jag har tagit det lugnt fram och ska fortsätta, gäller att ha tålamod så blir det nog bättre en dag hoppas jag
Stackars hjärtat...
Tålamod, lugn, inkänning, mjukhet utan att göra stor grej av saker. Upprepa så länge det behövs tills tillit och trygghet sakta skapas. Kan bli livstidsprojekt, skulle inte förvänta mig snabba lösningar, utan bygg sakta upp det liv och den vardag som fungerar för er båda.
Tack för dina tips! Ja det är hemskt att se sin bästa vän så..
ska fortsätta att jobba sakta framåt, mycket positivitet och kärlek, så får det ta den tid det tar.
Vi har kommit jättelångt, men än är det mycket träning kvar.