Vet inte hur många gånger jag hört att småbarn är rädda för stora, svarta hundar. Tror att i många fall är det fråga om hundägare som är osäkra, rädda från tidernas begynnelse och som överför det till hunden de har i kopplet.

Varken jag eller min hund bryr oss om kulören på en mötande hund. Skulle inte heller påpeka om någon hund skulle skälla och gapa, det är inte mitt problem. Jag är ingen hundägarpolis. Skulle aldrig skaffa en svart hund heller då jag tycker det är svårt att se konturer på hunden öht, trots att jag inte har några synproblem annars.

Jag har lagt märke till detta märkliga fenomen. Junos två bästa kompisar är just riktigt stora svarta hundar och vi pratade om det bara härom morgonen. Tydligen så ger även stora svarta hundar statistiskt sett bäst inbrottsskydd. Enligt min hundparkskälla. Jag lärde mig också att rosa bilar i princip aldrig stjäls. Förmodligen inte av samma anledning. 

När jag var nybliven hundägare (början på 90-talet) så gick det någon myt(?) om att hundar var rädda för svarta hundar för att de inte kunde läsa/tyda deras minspel och signaler.

Det är klart, TROR man på det så förmedlar man säkert någon rädsla till sin hund - och så blir den osäker...

Däremot är folk faktiskt räddare för stora, svarta hundar än för ljusa.

Jag märker skillnad på om jag är ute med de svarta labbarna gentemot de gula. Särskilt tydligt blir det på ställen där det är mycket folk från andra kulturer, kanske dels för att hundar där ses som mer "farliga" än här, dels för att de flesta västerlänningar är övertygade om att labradorer är snälla. (Be någon icke hundmänniska nämna en snäll och pålitlig hundras, de kommer sannolikt svara labbe eller golden...)

Det är tragiskt att vissa hundägare ofta skyller på stora svarta hundar, när de inte kan hantera sin hund. Har haft hundar i många år, små som stora skällande(vakt) raser. Och jag lovar, de bryr sig inte om hunden(de skäller på) är svart eller vit. Det är som hundägare att se till att de inte skäller och inte bortförklara med stora svarta hundar. Brukar be om ursäkt, om jag inte får tyst på mina småhundar, när de skäller på andra hundar.

Lite OT men jag kom att tänka på när min ridgebackvalp var en 9-10 v och i princip bara hade sett andra RR. Vi mötte en puli och vilken reaktion!! Hon fattade verkligen inte vad tusan "det där trasslet som rörde sig" var för något .

Visst är det så att de som kommer från mellanöstern och är muslimer mycket ofta tar en omväg om hundar om det så är en chihuahua på ett kilo. Profeten har ju sagt att hund och gris är orena djur. Dock har jag i min bekantskapskrets ett par muslimska familjer som skaffat hund, familjehund - inte vakthund.

I folktron har ju djävulen setts i skepnad av stor svart hund, men inte kan jag tro att dessa hundägare, som skyller sin egen hunds rabiata ilska på passerande svart hund tror på djävulen eller ens känner till kopplingen svart hund=djävulen.

Och det där påståendet att hundar inte kan "läsa av" svarta hundar är jag också mycket tveksam till, i synnerhet som samma svartilskna hund även kan bete sig aggressivt mot hundar med andra kulörer i pälsen. Svarta storpudeln Isidors husse brukar referera till en undersökning han läst, om hur man satte ljusgrå overaller på svarta hundar och de svartilskna skällde och härjade likt förbaskat. Det är nog annat än färgen på objektet för ilskan som är avgörande.

Har fått såna kommentarer jag å förr när jag hade en stor svart hund.

Numera så lär det bli tvärtom, min valp blir mer och mer en stor, ljus, pälslufs till hund som många då verkar se som TOTALT 100% OFARLIG OCH SÖT OCH ... i alla lägen. Ja, tills han skäller då. Samma tanter som frågar "men får han inte hälsa då??" när han hänger i kopplet och vill fram och klättra på dem och sno deras halsduk, ryggar sen tillbaka så fort han skäller till i frustration när han faktiskt inte får gå fram till folk när han drar i kopplet och vill FRAMFRAMFRAM. 

Nä men on topic.

Jag tror iofs det absolut finns hundar som har svårt för vissa andra typer av hund, och varför kan inte just svarta hundar vara en sån grej, precis som hundar kan bete sig annorlunda när de möter en varghund jmf. med en chihuahua. Eller som Lona sa, när de möter en konstig golvmopp (puli). Men det ska ju inte bli en allmän ursäkt!

Lite med svarta hundar som med mörkhyade människor.....tänderna (och ögonvitorna) syns väldigt väl mot det svarta och det kan skrämma både hundar och människor. Däremot tror jag mestadels hundar som är rädda för svarta hundar fått det från sina ägare.

Hade en svart kelpie med gula ögon på en kurs för många år sedan...han hade svårt att få nya "hundvänner" då hans blick blev så otroligt intensiv mot hans svarta färg.

Förut när jag hade en stor rödbrun hund kände vi en man med en riktigt stor svart hund. Han sa samma sak som du, massor med människor han mötte påstod att deras hundar eller deras barn var rädda för stora svarta hundar.

Nu har jag en "stor svart hund", alltså en sån som du har. Men har faktiskt inte varit med om det. Kanske för att hon är så ointresserad och inte ens tittar åt dom mötande hundarna, och inte jag heller. Så vi inviterar inte till samtal och kommentarer från dom som står där och håller krampaktigt i kopplet till en vilt skällande hund.

Jag begriper ju att dom där människorna bara försöker skylla ifrån sig genom att lägga skulden på andra sidan. Men visst är det löjligt och ynkligt.

Jag tror inte de (flesta) försöker skylla ifrån sig om jag ska vara helt uppriktig. Hundar är signalkänsliga, särskilt gentemot sina ägare, och om nu dessa människor tycker att "stora svarta hundar" är extra otäcka, nog tusan märker deras hundar deras obehag och kommer reagera mer. Detta märker ju i sin tur ägaren, som spänner sig extra mycket inför ett möte med en "stor svart hund", vilket ju naturligtvis den egna hunden märker...

Kort sagt, ägare och hund förstärker varandras obehag inför möten med "stor svart hund". Att obehaget från början kanske endast låg hos ägaren innebär ju inte att de låtsas :).