Jag använder halti på min kille ibland. Jag upplever inte att han skadas eller påverkas negativt av haltin. Har han den på så slutar han dra i kopplet helt och hållet och går jättefint och lugnt vid sidan, går lugnt fram till fläckar istället för att dra, bryr sig inte alls vid hundmöten oavsett vad den andra hunden gör... Upplever faktiskt att det är en större skaderisk att inte ha den på Aslan eftersom han då har en förmåga att dra betydligt mer och kan göra plötsliga ryck i kopplet om han t.ex. får syn på en fågel eller katt.

Haltin är lätt att sätta på och i rätt storlek spänner den inte kring nosen utan hänger löst. Den har möjliggjort att min mormor och morfar fram tills nyligen kunde gå ut med Aslan (som väger 22 kg), och de är 89 år nu. Utan den kan de inte gå med honom alls. Han blir en helt annan hund med haltin, som att han "kommer ner på jorden". Utan halti känns han som en galen unghund på många promenader, med haltin beter han sig som en mogen vuxen hund. Fortfarande lika glad, men betydligt mer samlad och kan hantera det mesta vi möter på promenaderna betydligt bättre än om han går utan. 

Haltin har även räddat mig när jag skadade foten och i nästan ett år hade svårt att gå pga smärtan. Tack vare haltin kunde jag fortsätta gå promenader med honom trots min onda fot (eftersom haltin gjorde att han - då tvåårig galen unghund - kunde bete sig på promenaderna och vi kunde gå långsamt i min takt utan att han låg på och drog längst fram i kopplet). Utan den vet jag inte vad jag hade gjort. Att träna koppelgående med en skadad fot är inte heller att rekommendera

Dock använder jag den inte varje dag nu (vilket jag gjorde en majoritet av promenaderna när jag var skadad). Nu använder jag den bara någon enstaka gång ibland, t.ex. vid sjukdom, om någon äldre släkting ska gå ut med honom, om det är löptik i området och han drar och nosar som en galning, om vi går promenad med flera andra hundar osv Att se haltin som en permanent lösning på problem som att hunden drar i kopplet är inte rätt, då ska man träna koppelgående så att det fungerar. Men att ha den som ett komplement i vissa situationer har fungerat bra för mig och besparat mig många gråa hår

Det finns det säkert, gör hunden ett plötsligt språng så kan säkert nacken vridas till rätt ordentligt. Antar att man får göra en avvägning mellan risken för förare/omgivning om något sådant händer kontra risken för skador på hunden, samt vilka alternativ som finns.

Det är det som är så bra med haltin, har han den på gör han inga plötsliga ryck eller utfall i kopplet. Det gör han bara när han går i enbart halsband/sele. Men aldrig med haltin. Det är därför jag upplever skaderisken som högre utan haltin, eftersom han varken gör några plötsliga ryck eller drar i kopplet när den är på

Ja, hunden kan skada nack-kotorna om den har haltioch gör ett plötsligt utfall, ch t ex kastar till med huvudet.

Tänk på att en halti bara är ett hjälpmedel, och inte ska anvädnas som en quickfix för att mna inte klara att lära hunden gå fint i kopplet på annat sätt.

Jag har använt halti ibland, när vi hade sällskap med andra hundar, för att min skulle lugna ner sej och jag ville promenaden skulle vara rolig, inte jobbig föross båda.

Men man få se upp det är lätt att det skadar mer än det gör nytta.

Enligt min uppfattning är det ändå bättre att öva massor med kontakt med sin hund, det ger bättre reusltat i längden!

Tror knappast att det räcker att hunden "rycker med huvudet" för att skada sig, det krävs nog snarare att den hoppar iväg så huvudet rycks i.

Innan man problematiserar halti för mycket kanske man ska ta en titt på tunna stryphalsband och liknande? Här bör ju halsbandet vara så brett att det går över två nackkotor för att inte huden ska kunna rent skeletuellt skada nacken med dem . Samt att *alla* halsband sannolikt kan orsaka smärta och skador för hunden vid kraftiga ryck.

Sele/lös är väl bäst ur hundhälsosynpunkt, men samtidigt kan du inte gärna ha en hund med taskig impulskontroll lös/i sele, en större hund når ju lätt närmare en meter om den är i sele, och det är ju inte acceptabelt vid möte på exempelvis trottoarer.

Och vissa hundar är ju svårare än andra att träna...

Kort sagt, varken halsband, framförallt smala sådana, eller halti är väl egentligen okontroversiellt, men ur säkerhetssynpunkt kan ju sele vara lika förkastligt. Och inte alla hundar kan tränas till punkten där man kan lita på dem i alla situationer.

Inte den blekaste tyvärr, beror väl gissningsvis på riktning, styrka, den aktuella hundens nackstyrka, osv, osv :/.

Bästa är väl naturligtvis om en inte rycker hunden i nacke/huvud/hals alls, men samtidigt kan man ju inte riktigt riskera omgivningens välbefinnande hur mycket som helst... Svår ekvation det där.

Vill man undvika skaderisken så har man en halti på med ett koppel. Sedan har man ett halsband eller en sele med ett till koppel i. När hunden drar i kopplet till halsbandet/selen så tar man en "förhållning" i haltin och sedan håller man det kopplet ngt längre än kopplet till selen/halsbandet.

Skulle hunden då göra ett ryck/utfall så tar halsbandet/selen upp den värsta kraften och sedan följer man upp med haltin så att hunden inte blir så stark.