Om du själv är rädd så känner han av det, men försök att inte vara så hård mot dig själv. Det är inte ditt fel att du har problem med ångest, och att detta smittar hunden efter den händelse du beskriver. Du försöker ju inte medvetet göra honom mer skrämd och orolig. Han försöker antagligen skydda dig mot hot, vilket han anser att barn och cyklar är, eftersom du är spänd och rädd för hur han ska bete sig. Din man är antagligen inte orolig över vad som ska hända och hunden känner av det och är tryggare under promenader med honom. 

Jag har inga jättebra råd att ge dig, mer än att försöka vara mindre orolig själv, men kunde du det bara så där så hade ju problemet löst sig. Har du någon hundtränare som gör hembesök på din ort? Att få hjälp av en expert tror jag är jättebra, denne kan hjälpa dig att bli mer självsäker i hanteringen av den situation du befinner dig i. Om du blir trygg i hur du ska bete dig kommer hunden att känna sig lugnare automatiskt. Vad händer om andra personer förutom din man eller du promenerar hunden? Kankse kan du få avlastning? Du verkar mycket uppriven och ångestfylld nu. Jag är säker på att du älskar din hund och vill den det bästa, och ni förtjänar att vara lyckliga tillsammans. De flesta situationer går att lösa med rätt hjälp och träning, och jag tror att både din hund och du behöver få hjälp av en hundtränare eller liknande för att känna er trygga igen.

 

Jag har inga jättebra konkreta råd som du kan använda för att hux flux bli tryggare då jag inte känner dig eller din hund, men att du skriver om ditt problem här är starkt och bra. Du vet ju egentligen redan att hunden smittas av din oro, men din oro och psykiska mående är en sjukdom och inte en "elakhet" eller misslyckande från din sida. Ni har hamnat i en ond spiral du och din hund, och jag tycker att ni ska försöka få tag i någon som kan komma till er och utvärdera situationen och ta fram en handlingsplan.

Jag önskar dig all lycka till och försök se detta som ett problem ni har just nu och det är inte ristat i sten att ni kommer att ha det på detta vis för alltid. Ta hjälp av någon kunnig som kan se tillsammans och hur ni interagerar. Ni har båda blivit traumatiserade men det finns alltid möjlighet till förbättringar när man är villig att arbeta på det. och att du ber om hjälp är en stark signal om att du vill hundens bästa. Styrkekramar!

Blir det inte bättre om ni båda två promenerar med hunden? Kan det sänka stressen hos hunden? Bara en tanke...

Det är ju svårt att gömma sitt eget mående men försök känna att du äger världen och att du är den som skyddar er båda från allt ont....en träningssak på lång sikt.

Lycka till!

Förstår precis hur du känner, är i liknande situation själv. Det är enklare att gömma sitt mående och känslor för människor. Men dessa djur, de blottar sanningen. På ont och gott tänker jag också. Lidandet blir stort, men samtidigt ger det många träningstillfällen och möjligheter att växa. Och att faktiskt bli friskare och tryggare själv. Får du någon professionell hjälp? Någon hjälp med ångesthantering eller liknande, någon att prata med? Hjälp med Hur du kan träna och andas, träna, tänka kring "misslyckanden" osv. Ett djupt andetag mer under varje promenad är en vinning i sig. Försök att bara lägga alla krav på hundträning mm åt sidan för ett tag. Känner du dig tryggare inne med hunden? kan ni träna och få kontakt då, knyta band? Kanske kan du hitta ett lugnt ställe ute där både du och hunden bara tränar att slappna av och försöker andas. Även om hunden lever rövare/stressar upp. Försök att få ner andningen, axlar osv... Ibland hjälper musik i örat ute på promenaden att lättare slappna av. Kan din Sambo för en tid ta långpromenader med hunden och du bara korta rastningspromenader? Så du får distans och kan landa? När jag mår som sämst är det vår lösning hemma. Jag vill inte att ångesten ska få vinna, Samtidigt behöver jag landa ibland för att orkar kämpa vidare. Önskar dig all lycka med ditt och hundens välbefinnande!

Som du redan verkar veta så är det ju dig själv du behöver arbeta med, inte hunden, vilket ju bevisas av att han beter sig helt annorlunda med din sambo.

Några konkreta råd; nåt kanske är användbart:

* Sjung för dig själv. Det är svårt att hålla andan och stressa upp sig när man gnolar på en sång. När jag står och sköter vissa hästar som jag tycker kan vara lite otäcka brukar jag småsjunga på nån vaggvisa, vilket tvingar mig att andas normalt (och hästarna i fråga verkar tycka det är rätt trivsamt och avslappnande också ;)).

* Visualisera hur du *vill* att det går, inte "nu får vi möte, herregud, han kommer göra ett utfall, gah!!! Inte utfall, inte utfall, inte utfall!!" utan träna på att se för dig själv hur du lugnt sträcker på dig, tar ett djupt andetag och ber honom gå fot, och ni sedan lugnt och stillsamt passerar mötande.
Det här går alldeles utmärkt att göra hemma! Sätt dig på en plats där du känner dig trygg och börja visualisera hur djävla *bra* nästa möte/promenad går. Förvånandsvärt effektivt :).

Hjärnan begriper ju som bekant inte "inte", så undvik negationer :).

Hej.

Jag har själv en liten hund som visar en del räddsla för vissa saker eller mer situationer.

Att din hund blivit så rädd att han blivit rädd att bara gå ut och inte börjar bli lugnare igen låter inte alls bra...

Förstås är det så att ömkar du hunden och är spänd eller tveksam själv så kommer hunden aldrig bli bättre, han ser ju upp till dig som visar att han ska vara rädd!

Tror din man bara går på och troligen visar en mer självsäker eller avslappnad gång, bara att inte titta upp snabbt så fort man möter något man tror skrämmer hunden eller stelna till gör mycket, men det är svårt att sluta om man börjat göra så.

Jag har klarat av min egen hund i de flesta situationer, det jobbigaste är riktig närhet som hos veterinären eller kloklippning som jag fått ge till kunnig att göra för jag tvekar för mycket.

Att lämna till någon annan att bara gå ut med hunden är ju lite svårare men skulle tipsa att du skulle gå med någon person än helt själv, gärna hundvan som kan ta över hunden om den börjar bli för orolig eller rädd. Att prata med någon och gå samtidigt brukar göra att man inte tänker på rädslan eller bli spänd, man har annat att göra.

Sen kan den andra personen påminna att gå annorlunda etc om man går in i gammla vanor igen. Min hund är lugn när jag pratar för mig själv högt med men går ju inte överallt så man ses som tokig kanske, sen kan jag tänka mig bort så jag missar om något kommer eller min hund blir uttråkad att jag inte är i nuet.

Tänker också att några lekar eller övningar vore bra?

Hitta några stenar hunden får hoppa på, eller bara trottoarkant för din kanske? Ha med lite godis och om hunden är lugn slänga någon i en trevlig grästuva så han får leta upp den. Göra att den tvingande och skrämmande prommenaden blir rolig och en lek.

Vissa hundar har närmare till räddsla, min visar det rätt tydligt, så man får jobba på lugn och självständighet mer för dem. men jag tycker också att panik inte är kul förstås men lite rädd hund är bättre än en stöddig, ilsken hund som kan ta över och attackera någon.

Se det bra istället för det dålig och ta det väldigt lugnt så ser du snart framsteg.  

Lycka till!

Det här kommer låta extremt flummigt, men har du funderat på att testa meditation? Det har hjälpt mig något ENORMT. 

Jag har en släng av GAD (Generaliserat ångestsyndrom). Om du inte hört talas om det så handlar det om att jag hela tiden visualiserar katastrofer och alltid förbereder mig på det värsta som kan hända, i stora drag. 

Något jag insett är att det är lätt att en börjar klandra sig själv för sina hundars "problem" när en lider av ångest och ängslighet, så för det första: försök att släppa ditt dåliga samvete eller den där ångesten över att det skulle vara ditt fel! Det låter snarare som att din hund har traumatiserats av smällarna som den råkade ut för, och det kan mycket väl vara så att du - på grund av din egen psykiska hälsa - är extra känslig för din hunds känslolägen. Visst blri det en ond cirkel av det hela, men det kan också vara så att du på grund av din egen erfarenhet med ängslighet och ångest kan förstå din hund mer än du kanske tänker på mitt i allt dåligt samvete? 

Det är så lätt att vi blockeras av vår egen reaktivitet, och går där i varsin sida av kopplet och oroar oss för varandra, jag och hunden. 

För ett år sedan laddade jag ner en app på mobilen som heter "Calm". Den har vissa gratisprogram som du kan börja med för att testa om det är något för dig. För min del så blev det min räddning, och jag köpte en årsprenumeration och har tränat mig igenom flera av deras mindfullnessprogram. Det kanske låter konstigt att komma och rekomendera en meditations-app i ett hundforum, men jag tänker att TÄNK OM det kunde vara till lika stor hjälp för någon annan? 

För min del så har det förändrat min samvaro med mina hundar, eftersom att jag kunnat träna bort min egen reaktivitet och fått kontroll över mina skenande orostankar. De påverkar så mycket mer än jag någonsin anade! 

Visst måste du träna din hund också, men så länge alla de där negativa känslorna blockerar er så blir det så mycket trögare att komma vidare! 

Ok, nu har jag iaf tipsat om detta. Det är självklart inte alls säkert att det här är något för dig. Men jag kände att jag måste föreslå det, om det är så att det kan vara något för dig! 

Du vet, när man hittar något som hjälper en själv så vill man pracka det på alla andra också ;) 

Lycka till! Tro på dig och din hund! Ni kan fixa det! <3