Hämtade igår hem en 8v hane (labrador). Han sov jättebra under natten (med mig på madrass bredvid) och busar på bra. Men i övrigt är han så himla stressad och gnyr. Mest då jag går runt och inte håller i hononm - ifall jag plockar upp honom blir han oftast tyst. Men också ibland då vi bara sitter ned och jag stryker honom etc. När han väl lägger sig ned för att sova/vila är han lugn.
När jag sätter mig vid honom på golvet ska han alltid upp i mitt knä.
Jag antar att detta är vanligt då allt är nytt och han inte är van vid att vara själv. Men hur länge ska man anta att det håller på och vilka gränser kan man sätta så här tidigt? Bör jag bara ignorera hononm då han gnyr och vill bli upplockad, eller säga "tyst"? Eller plocka upp honom då han fortfarande håller på att bli hemmastadd här och är orolig?
Tack!
Jag skulle ge rådet: gör ingenting alls! Valpen är så himla liten, och din viktigaste och egentligen enda uppgift just nu är att vara TRYGG. Försök att tänka bort gnyet och bara agera normalt. Det är svårt att säga varför den gnyr, men om du bara beter dig helt normalt och struntar i gnyandet så kanske valpen till slut slappnar av?
Som du säger är allt så nytt nu, och jag tror inte du behöver göra ett större problem av det här! Det går säkert över av sig själv om du inte gör en sak av det. Men försök kanske att inte bekräfta gnyendet, det är därför jag tänker att du ska "låtsas som att det inte existerar" och bara agera helt naturligt. Gör era vardagliga saker bara, och strunta i gnyendet!
Lek ihop, var valpens stora trygghet ute i stora världen och lär den lite grundläggande saker. Ha mysigt! Välpditen är FÖRJÄVLIG många gånger, men det är också en väldigt mysig tid som går över fortare än man tror :)
Lycka till med den lille!
Jo, du frågade om att plocka upp valpen för att den är orolig, men kom ihåg att det är lätt att också BEKRÄFTA oron genom att plocka upp valpen. Jag tror man måste hitta en bra balans, att visa att man finns där om hunden är osäker, men att samtidigt inte bekräfta oron. Typ "jag ser att du är rädd, men det är faktiskt ingen fara".
Jag tycker det är jättesvårt, men jag försöker ha det mantrat i bakhuvudet när mina hundar visar rädsla eller osäkerhet. Typ klia lite bakom örat och kolla på klockan och se uttråkad ut samtidigt :)
Lilla valpen saknar sina syskon,mamma och hela den värld den nyss kände till. Så klart att den är orolig och behöver närhet och mycket trygghet. Så har mina taxar som nyss hemkomna valpar också gnytt. Jag har suttit hos dem, hållit dem i famnen, lugnat dem och när jag inte haft möjlighet till det lagt dem korgen tillsammans med hoprullade frottéhanddukar eller små kuddar för att simulera syskon som ligger och trängs bredvid. Efter tre-fyra dagar är valpen mer hemma, har vant sig och blir mer självständig.
Lycka till med din valp!