Din unga hund har en felutveckling av brosket i armbågslederna. Det är mycket möjligt att att fodret har haft inverkan på detta. Alltför energi(kalori)rikt foder och för höga halter av kalk i fodret är inte bra mat för snabbväxande stora hundar.  Så ett betydligt mer kalorisnålt foder är nog nödvändigt. Mobilityfodren har tillsatser av ledfrämjande ämnen plus omega3 och 6. Bantning  kan också bli aktuell om hunden har för högt hull. Släpp dina tankar på ditt idealfoder - nu gäller det din hunds välmående! Försiktig motion, för din hund har kanske redan lösa broskbitar och en begynnande inflammation i leden

Men allra viktigast är att du tar kontakt med verklig specialist på området så att du får en vettig prognos för din hund. Ev. kan ju din hund behöva rn operation där lösa broskbitar plockas bort.  Ju tidigare din hund behandlas dest större möjlighet till ett bra liv. Många obehandlade osteochondroser går senare till avlivning, tyvärr.Jag har tagit en hund med ledsmärtor under uppväxten till Ole Frykberg, eftersom jag misstänkte osteochondros. Det var det inte, tack och lov, utan panosteit, en övergående inflammation i benhinnan. Frykberg var mycket vänlig och professionell och gav detaljerad upplysning om hur jag bäst skulle sköta hunden tills panosteiten läkte ut. Ole Frykberg har mottagning på flera veterinärkliniker runtom i landet. Googla på hans namn. Men det finns fler experter på området, så fråga här på Vovve, det finns nog flera som kan svara.

Instämmer till fullo!

Nu vet jag inte var du bor, TS, men den absolut bästa specialisten jag kan rekommendera är Krister Julinder i Söderköping (inte så långt från Norrköping). Värt resan även om du bor i Norrland, min kompis åkte från Luleå och ner, just för osteochobdros. Hennes hund blev helt återställd.

Frykman är också bra, liksom Gustaf Svensson på Blå Stjärnan i GBG.

Vad gäller fodret så ser veterinärfoder ofta väldigt tråkiga ut innehållsmässigt - men för hundar med speciella behov kan de betyda oerhört mycket. Jag hade alltså "blundat" för spannmålet mm om jag hade en sjuk/skadad hund, däremot hade jag inte gett det till en hund som var frisk. Jag har mycket goda erfarenheter av veterinärfoder när det verkligen gäller.

Visst tjänar klinikerna på att sälja fodren, men inte mer än vilken affär eller för vilka produkter som helst. Att de säljer fodren beror inte på att de håvar in storkosing utan helt enkelt för att de är bra.

Färskfoder kan vara jättebra, men som med alla foder så passar det inte alla hundar. Och vad du gör, börja inte med Barf! För en frisk, vuxen hund kan det vara helt ok om man läser på ordentligt men annars kan det bli total katastrof, i synnerhet om man lyssnar till alla självutnämnda "experter" på nätet.

En annan sak som kan vara bra för din hund är att gå till en duktig fysioterapeut. Du kan då få en bedömning om hur din hund mår och på bästa möjliga sätt förhindra att skadan förvärras. Sannolikt har din hund dessutom felbelastat kroppen för att komma undan smärtan, det i sin tur kan leda till sekundära skador och förslitningar.

Och, som sagt, håll hunden SMAL! Hellre på gränsen till för smal än tvärtom. En förlegad åsikt är att "valpar ska ha hull att växa i" vilket är helt fel, det ökar i stället risken för att leder, muskler och skelett utvecklas felaktigt. Har hunden redan problem så är det givetvis ännu viktigare att belasta så lite som möjligt.

Lycka till, uppdatera gärna hur det går!  

Frykman heter han ju, inte Frykberg. Tack för att du skrev rätt.

...det tänkte jag inte ens på

Visst kan fodret påverka, att inte hunden växer för fort. Finns många rön angående detta. För mycket protein(i fodret) m.m. Schäfer har rasdefefekt när det gäller AD-ED som påverkar armbågarna. En del op. men defekten försvinner inte, på grund av ärfligheten är mycket stor. Ad-ED röntgas vid ett års ålder, för att få vilken status det gäller. Det bästa är att googla på schäferns rassida.

En sen uppdatering om vad som hände efter mitt inlägg...

Operationen bestämdes till en vecka efter veterinärbesöket och då skulle ett av benen i båda underarmar kortas av då de var för långa enligt veterinären vilket gjorde så att passformen i armbågarna inte var rätt vilket hade orsakat nekros i brosket på båda armbågarna. 

Jag kontaktade uppfödaren som inte trodde att det var möjligt med så mycket fel på en valp med så friska gener, men sa att fel så klart kan uppkomma ändå. Hon bad mig dock skjuta på operationen och skicka bilderna/videorna på röntgen till henne och olika veterinärer hon rekommenderade. Hon rekommenderade mig att låta hunden röra på sig mer fritt, för hon menade att paneostiten inte skulle bli bättre utan motion.

Medan vi väntar på de andra veterinärernas svar så blir hunden sakta men säkert mindre och mindre halt, och lyckligare nu när hon fick gå mer än 10min promenader och leva ett mer normalt unghundsliv.... 

Till slut får vi svar från flera olika veterinärer. På röntgen syns INGA tecken på varken en felaktig armbågsled, nekros och benen är till synes rätt längd. Tecken på paneostit finns däremot. 

Idag finns ingen hälta kvar och min hund är en frisk, pigg och glad unghund som lever livet och springer i skogen varje dag.... Prognosen från veterinären efter operationen var att hon aldrig mer skulle få springa lös, inga hopp upp och ner i soffan tex och inget bruksarbete. Helt jävla sjukt vilket lidande hunden nästan utsattes för. Tacka Blå Stjärnan för den "klockrena" diagnosen..... Aldrig att jag återvänder dit. Min stora tillit till veterinärer är verkligen helt borta... Men det viktigaste är ivarje fall att min lilla stjärna mår bra igen. 

Finns det något man kan göra mot veterinären som så gravt feldiagnostiserade min hund så att det kunde gett henne men för livet? Typ Lex Maria inom veterinärvård? Funderar på att kontakta veterinären igen efter 17månaders röntgen för att verkligen kunna bevisa att det aldrig har varit något fel på hunden men vet inte vad det skulle kunna leda till... Orkar inte lägga ner mer energi på något som inte kommer ge något i slutändan då hela perioden upp till hennes tillfrisknande har varit grymt tuff och jag gärna skulle lägga detta bakom mig...

Men vilken himla tur att du tog rådet att låta fler kolla på plåtar och säga sin mening, ibland är det väldigt bra med ett andra utlåtande.

Härligt att vovvebus slapp ett otroligt tråkigt liv och kan härja som den ska.

Tänkte bara jag skulle uppdatera lite. Efter röntgen vid MH syns milda pålagringar på ena armbågen och hunden kommer förmodligen inte ha ont av detta enligt veterinär, så hon får nu leva ett liv utan restriktioner, på sitt gamla foder som veterinären och uppfödaren inte trodde hade påverkat detta. Lycklig hund och lycklig matte!

En sådan tur att du och uppfödaren hade is i magen och konsulterade andra veterinärer. Egentligen borde du skicka ett meddelande till den första kliniken och berätta din historia.

Nu hoppas jag att din hund inte får problem av sina milda pålagringar. En omröntgen i "medelåldern" är nog inte helt fel.

Jag har hårt arbetande hundar och när de i 5-6-årsåldern gör jag en omröntgen för att kolla upp ledstatus. Nödvändigt tycker jag, även om de var friröntgade på såväl armbågar som höftleder och i deras fall även hasleder. De flesta hundar får pålagringar på äldre dar, men då vis 9-10 är mina pensionärer. En har blivit pensionär vid yngre år efter att vi sett hasledpålagringar.