Hej!
Jag och min sambo har haft det ganska jobbigt den senaste tiden och känner att det kanske inte är värt att fortsätta vara tillsammans. Vi skaffade Dixon ihop, dock är endast jag skriven som hundägare på papper.
Sedan några månader tillbaka har det mest varit jag som tagit hand om hunden med allt vad det innebär, alltifrån promenader till regelbundna veterinärbesök då den har varit sjuk ett tag. Min sambo har inte ens koll på medicinen som hunden får för tillfället.
Varför jag nämner detta är för att jag helt enkelt inte vet hur man löser det om man väljer att gå skilda vägar med hund. Kan man ha delad vårdnad av en hund? Och hur funkar det när 2 människor överlag inte funkar ihop? Hur skulle hunden må av att bo på två olika platser?
Jag vill självklart inte ta hunden ifrån min sambo samtidigt som jag känner att han inte kan ta sitt ansvar ordentligt. Dessutom så hotar han mig med jämna mellanrum om att hunden ska följa med honom om jag inte längre vill vara med honom. Förstår inte hur han resonerar när det i själva verket borde varit jag som säger så. Tror att det liksom är hans sista kort för att såra mig då han vet hur mycket Dixon betyder för mig. Vad hade ni gjort i en liknande situation?
Mina hundar var 8 resp 13 år vid skilsmässa och det gick utmärkt med "delad vårdnad". Det var ju lite jobbigt i början men mest mellan oss människor. När det mesta lagt sig var det bara glada miner när vi träffade våra hundar.
Jag har haft delad vårdnad om hund med en fd sambo och det gick utmärkt. Vi hade samma syn på fostran, vad hunden behövde osv och jag var aldrig orolig då han var lika mån om hunden som jag.
Är du däremot orolig att han inte tar ansvar och inte kommer sköta hunden till 100% så försök att få hunden med dig om ni separerar. Den som står på köpeavtalet, försäkringar mm brukar juridiskt sett även räknas som ägare om ni hamnar i tvist.
När du pratar om delad vårdnad så tänk på att enligt lagen är hunden ett ting, inte ett levande väsen. Helt galet, men så är det. Så innan du ställer upp på att ha delad vårdnad så ska du vara säker på att du kan lita på nuvarande sambon. Om han vill hämnas på dig genom att vägra lämna tillbaks hunden efter en vecka hos honom så har du inte mycket att sätta emot enligt lag. Då har han besittningsrätten och även om du står som ägare så har du frivilligt lämnat hunden hos honom.
Jag vill inte skrämma upp dig, men när du berättar att han hotat med att ta hunden om ni går skilda vägar så ringer alla mina varningsklockor.
Nja, inte har man väl besittningsrätt bara för att man haft hunden en vecka? Det är väl snarare när folk haft hand om en hund halvårsvis och stått för alla dess kostnader?
Men som sagt, om hunden står på dig, och du inte känner att du kan lita på sambon skulle jag nog rekommendera att du tar den själv.
När du pratar om delad vårdnad så tänk på att enligt lagen är hunden ett ting, inte ett levande väsen. Helt galet, men så är det. Så innan du ställer upp på att ha delad vårdnad så ska du vara säker på att du kan lita på nuvarande sambon. Om han vill hämnas på dig genom att vägra lämna tillbaks hunden efter en vecka hos honom så har du inte mycket att sätta emot enligt lag. Då har han besittningsrätten och även om du står som ägare så har du frivilligt lämnat hunden hos honom.
Jag vill inte skrämma upp dig, men när du berättar att han hotat med att ta hunden om ni går skilda vägar så ringer alla mina varningsklockor.
Här är nån jurist som svarat på en liknande fråga, och nej, det är inte särskilt lätt att få besittningsrätt på en hund bara för att man har hand om den. I frågan är det en familj som haft den i åratal och stått för alla kostnader, men liks är det inte självklart att de har rätt att behålla hunden om ägaren skulle vilja ha den tillbaks.
Hej!
Jag har varit i din sits med min förra hund som gick bort förra året. Vi löste det så att eftersom hunden kunde vara med mig på jobbet så hade jag honom mån-fre och sen var han hos honom på helgerna. Det funkade jättebra! Även fast vi hade slutat älska varandra så hade vi ju inte slutat älska vår vovve o ville fortfarande ha honom kvar i våra liv. Han vart inte stressad av miljöombytet och det funkade bra men mkt för att vi, jag och mitt ex, såg till o lösa det även fast vi två inte ville leva tillsammans längre. Det krävs ju att man kan kommunicera med varandra, har liknande syn på uppfostran och förstår att ansvaret är delat även fast vi ej bodde ihop längre.
Hoppas det löser sig för dig! 🍀🌹
P.s
Han hotar förmodligen sådär för att han vet att det är det sista han kan komma dragandes med o för han vet att er hund betyder mkt för dig. En typisk dum försvarsmekanism. Går det att säga till honom att "NU VILL JAG ATT VI LÖSER DETTA GEMENSAMT OCH SÅ DET BLIR BÄST FÖR VÅR HUND ÄVEN FAST VI INTE VILL LEVA IHOP LÄNGRE?"