Innana du parar, se till att hon är ordentligt frisk. Bara för att hon är blandis innebär inte att hon inte riskerar att vara drabbad av/bärare av de "vanliga" sjukdomarna inom raserna. Exempelvis ska chihuahua kontrolleras för knäledsluxuation innan parning. Gör det på din också! Både chihuahua och shih tzu har en del ögonproblem inom raserna också, så det bör du också kolla upp.

På det hela taget rekommenderar jag att du kollar upp vilka kontroller som rekommenderas innan chihuahua och shih tzu går i avel och helst genomför allihop. Blandrasavel är ingen ursäkt att avla på sjuka hundar :).

Ursäkta mitt tråkiga inlägg nu men lägg de där funderingarna på hyllan och fundera lääääänge på det, läs alla böcker du kan hitta om dräktighet och parning och fråga uppfödare och ställ massa frågor och be om att de är ärliga om allt vad det innebär med avel.

Är du beredd på att kanske ta hand om valpar som föds 2 veckor innan det egentligen är dags?
Där skinnet ramlar av en valp, ena valpen har alla tarmarna utanför magen, ena valpen har öppen fontanell och hjärnan syns tydligt, en valp är grön och slemmig och vissa av dom lever i några minuter för att sen dö.

Detta hände en kompis till mig som föder upp chihuahua, det var INTE roligt och tiken var i riskzon ett bra tag efter att få livmoderinflammation pga de döda valparna och allt elände hon hade i sig.

Det är inte bara pluttinuttigt och lättsamt att para och få det att fungera, det kan gå riktigt illa ibland.

 Som nybörjare så läs på massor och fråga uppfödare som sagt, de kan nog hjälpa dig, finns även utbildningar. Lycka till!

Är det ett troll? Om inte ta åt dig råden som skrivits här. Samtidigt googla på jordbruksverket, vilka lagar och regler som gäller hundavel. 

Varför skulle det vara ett troll?

Jag får erkänna att tanken flög genom mitt huvud också, inte vara Hundögas...

TS; Som redan sagts, ta reda på de sjukdomar och defekter som BÅDA raserna kan ha, du hittar dem på respektive rasklubbs hemsida (leta via SKKs hemsida). Din tik bör vara undersökt ua när det gäller dessa punkter. Problemet är att du sannolikt inte kan få reda på hur det ser ut med din tiks släktingar, många anlag är polygena (nedärvs av flera olika gener) och då är det väldigt svårt att få ett hum om just din hunds arvsanlag, om man inte ser föräldrar, syskon osv.

Både chihuahua och shih tzu har diverse sjukdomar och defekter, en del av dem allvarliga.

Detsamma gäller givetvis hanen, han bör vara hälsokollad och det blir INTE större chans för sundare valpar om du stoppar i några raser till, snarare minskar du kontrollen över möjliga utslag.

Sen är chihuahua en ras där det ofta blir komplikationer vid valpningen, har för mig att drygt var tredje(!) kull slutar med kejsarsnitt.

En helt ärlig fråga, är du beredd att utsätta din hund för det och kan du hjälpa henne om något går snett eller bedöma när det behövs veterinärhjälp? Många saker går inte att läsa sig till utan det är bara praktisk erfarenhet som gäller.

Trots att jag har varit med på en annan hunds valpning (och diverse andra djurfödslar) så hade jag aldrig vågat chansa utan att ha någon med stor kunskap som stöd. Det kan sluta med att du har varken tik eller valpar, är du beredd på att riskera det?

Kan du få igång en valp som inte andas ordentligt? Eller en som inte äter? Inte kissar/bajsar?

Kan du tänka dig att åka in och avliva en eller flera av valparna om de föds med någon defekt?

Dessutom kan du bli sittandes med en skuld på 10 000-tals kronor (ett akutsnitt på jourtid kan lätt gå upp emot 30 000:- ) så det vill till att man har en rejäl slant undanstoppad.

En tik är för övrigt dräktig 63 dagar, OM du väljer att ändå ta valpar på din tik så snälla, se till att skaffa någon form av uppfödarmentor som KAN allt det här, det är inte bara att låta hundarna ha lite kul, två månader senare så föds ett gäng gulliga valpar och åtta veckor senare så flyttar de hemifrån...

Det kan tyckas att jag radar upp massa hemskheter och att "alla har varit nybörjare nån gång" men faktum är att ALLA seriösa uppfödare som jag känner har haft mycket, mycket större kunskap innan de ens funderat över avel. De har då även följt någon annans avelsarbete en längre tid, med allt vad det innebär.

Det är du faktiskt skyldig din tik, som jag förutsätter är en älskad vän och familjemedlem 

Det du ska tänka på är ju att din tik är dokumenterat frisk. Chihuahua har problem med luxerande knäskål (patella luxation) så den biten bör du kolla upp innan du ens funderar på avel. Dåliga knän kan dels riskera tikens egen hälsa när hon ska bära fram en valpkull, men du riskerar även att dina blivande valpköpare råkar ut för dyra operationer, då patella luxation är ärftligt. Beroende på vad hanen innehåller för raser så bör även han kollas upp för detta och annat som är relevant för de ingående raserna. Detta ska kollas hos veterinär, så det finns papper på resultatet. Att hunden verkar vara frisk säger bara att den inte är fullständigt invalid pga dåliga knän...

Du ska se till att ha en rejäl summa pengar tillgänglig, för ett snitt på jourtid kan lätt hamna på 50.000 kr eller kanske ännu mer... Chihuahua är en ras som många försäkringsbolag inte ersätter snitt för, eftersom det är så vanligt i rasen. Eftersom chihuahua ingår i din tik så får du räkna med att du får betala ett snitt ur egen ficka.

Du kan ha tid att ha valpar och den tiden måste kunna sträckas längre än 8 veckor... Det finns gott om små söta blandrasvalpar till salu på annonssajterna, så det kan absolut hända att dina valpar inte blir sålda förrän de är några månader gamla.

Du ska ha tid, lust och även kunskap för att kunna hjälpa valpköpare som har en miljon frågor. Kan du ta tillbaka sålda valpar för att de nya ägarna inte kan/vill ha valpen kvar pga allergi, skilsmässa, nytt jobb, flytt eller bara för att de inte vill ha kvar valpen, eller hänvisar du dem till att själva annonsera ut valpen på någon annonssajt, med risk för att valpen kommer få vandra mellan många hem innan den kanske hamnar rätt?

Det är jätteroligt att föda upp en kull valpar, men det är också mycket ansvar (rent juridiskt har du ansvar för dem i tre år, men rent moraliskt har man som uppfödare ansvar för de valpar man föde rupp så länge de lever). Det kan bli riktigt dyrt (akut snitt där kanske tiken inte ens överlever, missnöjda valpköpare som vill ha ersättnig för att valpen inte visar sig vara frisk, t ex dåliga knän eller något annat som de anser att du ska ta ansvar för, osålda valpar ska vaccineras, försäkras och födas etc) och dessutom mycket jobb (förutom de åtta veckor fram till leverans så ska ju även osålda valpar skötas om, rumsrenhetstränas, socialiseras så att de inte hamnar på efterkälken jämfört med sina syskon som har fått egna hem. Ingen tycker att det är kul att köpa en 4 månaders valp som inte är det minsta rumsren, aldrig har gått i koppel och som aldrig sett någonting utanför uppfödarens hem.

Om du nu är allvarlig så blir mitt främsta råd att vara rädd om din tik. Para henne inte förrän du lagt undan tillräckligt med pengar för att ur egen ficka kunna betala eventuella förlossningskomplikationer och kejsarsnitt. Chihuahua är en ras där andelen tikar som inte klarar av att föda fram sina valpar på naturlig väg är såpass hög att det är något man faktiskt behöver ha med i beräkningen från början.

Bara självrisken på ett snitt är såpass hög att det känns i plånboken men sannolikt kommer försäkringsbolaget inte att gå in och betala ut någon ersättning alls. Just därför är det viktigt att du har en tillräckligt stor summa undanlagd för att kunna betala ur egen ficka. En akut operation på jourtid kan lätt gå på 50 000kr eller mer.

Sedan måste du naturligtvis ha kunskapen att överhuvudtaget kunna avgöra när förlossningsarbetet är normalt och när det börjar bli farligt för tik och valpar. De flesta förstagånguppfödare har en erfaren uppfödare till hjälp och brukar också närvara vid några förlossningar innan det är dags för den första kullen för egen del.

En rent ekonomiskt fråga att tänka på är att dessa raser har väldigt små kullstorlekar. Räkna med 1-3 valpar, inte mer. Gissar att ni också vill behålla en valp för egen del? Det kan mycket väl bli så att salupriset för de valpar som finns kvar till försäljning inte kommer att täcka upp era utlägg och att ni kommer att gå rejält back. Bara något som är bra att vara meveten om.

Sedan utgår jag ifrån att ni har en ansvarskänsla och omtanke om de individer ni sätter till världen och då är det viktigt att ni låter tiken och den tilltänkta hanen genomgå rasrelaterade hälsotester. Det är lätt att tänka att det som inte syns inte finns - dvs att är hunden inte uppenbart handikappad så är det detsamma som att den är frisk. Tyvärr är det inte så enkelt, vilket många besvikna uppfödare och valpköpare kunnat konstatera när de låter sina hundar genomgå exempelvid patella luxation-undersökning, höftledsröntgen, ögonlysning eller DNA-test. 

Några exempel på hundar jag mött som till det yttre sett helt friska ut men som varit skrot på insidan har t ex varit individer med hjärtat placerat på fel sida, hjärtfel av varierande art och grad, förstagångsinsjuknande i epilepsi först efter sin avelsdebut, hundar med höftledsdysplasi grad D och E, hundar med patella luxation, hundar med medfödd sjukdom som förhindrar upptaget av B-vitaminer och som blir akut sjuka först i vuxen ålder när kroppen lägger av, hundar med genetiska ögonsjukdomar som upptäcks först när förloppet är så långt gånget att hunden i vuxen ålder börjar förlora sin syn, hundar med missbildning av matstrupe och lungor och så vidare i all oändliget. Bara ett axplock av hundar jag mött som lätt skulle kunna passera som "fullt friska" för blotta ögat.

Betänk också att hundar som är bärare av ett visst sjukdomsanlag inte själva behöver vara sjuka - både tiken och hanen kan för all del vara vid god hälsa. Men då anlagen dubbleras genom parning kan den istället utvecklas hos avkomman.

Något att tänka på bara, att det är viktigt att faktiskt kolla upp de här sakerna - inte bara ta för givet att de inte finns.

Sedan finns det otroligt många roliga, givande, utvecklande och fantastiska aspekter av att föda upp hundar. Om det inte var så hade det inte funnits några hunduppfödare! Och för det allra mesta går det ju bra, för tiken och för valparna och för uppfödaren och för valpköparen. Men alla dessa roliga delar är man förmodligen redan medveten om när man börjar fundera på avel, det är ju det som lockar! Men man behöver komplettera drömbilden med lite av den krassa verkligheten också så att man är förberedd på allt och lite till.