Han är 9 veckor. Det är egentligen allt du behöver veta.. 

Alltså, fullt normalt beteende för en liten valp. Se fram mot några månader av detta, hehe =) Nä men.. det är bara att försöka att ge honom nått att göra samt hjälpa honom varva ner på olika sätt. Men det är inte säkert mycket funkar. Min valp fick jag ibland bara sätta mig ner och hålla fast i knät när det var som värst, tills han lugnade ner sig. Hade sår på händerna de första månaderna.

Det är såhär att ha valp.. Du kan ju vara glad över att det är en liten ras hehe, min valp vägde som en fullvuxen keeshond vid ~12-13v ålder.. Nog för att småttingarna kan bita illa nog ändå!

Tack för ditt svar😊

Blir en sommar med långärmat dårå pga ser ut som om jag har självskadebeteende🤔 

Iaktta valpen noga och lär er läsa tecknen på att ett övertröttshetsryck är på gång. Då kan man nämligen mota Olle i grind och avleda det hela genom att man ger valpen något gott att tugga på som vara ett tag eller tar upp och myser med den, men det måste vara INNAN den fått spel för då får man mest härda ut..

Det skrivs alldeles för lite i valpbäcker om hur jäkliga valpar kan vara och hur kass man kan känna sig med valp, det är mest mys och gulligull. Inte hela sanningen skulle man kunna säga.

TACK för de orden, det behövde jag verkligen få höra efter en dag som känts som ett stort misslyckande! 

Många såna dagar har jag också haft kan jag lova.. Alla valpar är inte goa & lätta, verkligen inte. 

Jag kan dock säga att mina händer blev faktiskt mindre bitna i med tiden, men det var värre när jag hade handskar på. Vilket gjorde att jag oftast gick utan handskar även i minusgrader i vintras.. Kallt om fingrarna, men han bet inte lika mycket då =) 

Gummistövlar är ett ganska bra tips om han bara ska jaga skosnören..så slipper man tänka på just den biten.

Om magen pallar det, olika tuggisar, dvs tjurmuskel/hud eller liknande. Köp kvalitet bara..

Annars är nog det bästa rådet: Härda ut. Ibland finns det inget som riktigt funkar förutom att stå ut och låta tiden gå =)

Been there, done that ;)

Sök lite på valpforumet här inne så hittar du många trådar där folk sliter sitt hår i förtvivlan över att man har en helt normal valp. Det är inte lätt att hantera när ingen har förberett en och när man har sin första valp kan man känna sig helt värdelös om har en valp som är av den frimodigare och självständiga typen :)

För många år sedan ombads jag av min käre storebror att under en vecka passa hans boxervalp, så han kunde åka Vasaloppet.  Inga problem tyckte jag, som inte hade ett uns kunskap om hundar, men jag fick  regler  att hålla mig till och för övrigt skulle han ringa varje kväll. Söt som socker var den fyra månader gamla valpen men den visade sig vara den onde själv i gullig förklädnad. Han for omkring som ett vilddjur, bet och rev sönder allt i sin väg, bet mig i händer och armar och i nästippen (fy, det kändes!). Sedan dråsade han omkull och sov gott och såg himmelskt söt ut, tills han vaknade....

Jag var i flera år ordentligt vaccinerad mot söta valpar, men så kom en kull taxvalpar i min väg. De kunde väl aldrig vara som den där boxern? Pyttesmå var de. Små frukostkorvar på ben.Jo, minsann det kunde de när de första två dagarnas acklimatisering var över. Fast det går ju över. När hundarna är två år är det värsta avklarat. Tröst för ett tigerhjärta.

Hur har dagarna varit för valpen? Lätt att det blir för mycket av allt. Lätt att man vill visa upp valpen för alla och det kan stressa upp Samtidigt hantera skillsmässan från syskon, mamman och en trygg miljö. Valpar är mycket olika och tar det på olika sätt. Ett sätt kan vara, att själv lägga sig på en madrass på golvet och låta valpen försöka hantera nya miljön från sig själv. Till slut kan valpen uppfatta personen på madrassen som en trygghet. Har själv utfört detta på oroliga valpar och det har fungerat jättebra.

Jo, det har nog varit lite mkt. Han blir sådär bitig när han blir trött (stressad?) o nu försöker jag avleda det genom att plocka upp honom o hålla tills han lugnar ner sig. Det är det enda som funkar med honom, samma gör jag på kvällen när jag märker han vill sova men är uppe i varv. Han verkar vara en kille som lätt går från 0-100. Jag hoppas jag lär honom rätt genom o göra såhär. Att avleda med annat funkar liksom inte 😞 

Han vet vart han blir ostörd o det är under soffan o i sin korg. Han sover alltid under soffan på dagen o under natten i sin korg eller under sängen. Så han vet nog vart sina trygga platser är. Han är däremot inte lättväckt när han sover, så det är ju bra.

Jag tänker många ggr om dagen att jag gett mig in på ngt som jag inte vet om jag klarar av men varför skulle jag inte klara av det liksom. Så lätt o hänga kvar vid den tanken o särskilt när han är som "värst" så är det nattsvart. Sen finns det många stunder han är alldeles underbar o då förstår jag varför jag valt att ha den där gosingen hos mig o jag vill göra det bästa för honom.

Var glad för att han sover ordentligt när han sover! Min valp vaknar oftast väldigt enkelt...