Jag har en Jack-Russell tik på snart 6 månader hemma som nyligen har börjat väcka mig tidigt varje morgon, vid 5-6. Jag rastar henne såklart en snabbis direkt när hon vaknar då hon fortfarande är liten. Hon brukar somna om i ca. 20 minuter när vi kommer in. När den korta stunden har gått så vaknar hon till igen och står och gnäller och skäller nedanör sängen. Jag hade ignorerat henne om jag bodde i hus men vill inte att hon stör grannen då sovrummen ligger precis vägg i vägg och det är väldigt lyhört.När jag återigen har gått upp, och satt mig i vardagsrummet, så brukar hon följa efter och titta till mig en snabbis och sedan gå och lägga sig igen, Hon kan alltså somna om, men bara när hon ser att jag är uppe. Jag behöver inte ens sysselsätta mig med något. Hon nöjer sig med att jag lägger mig och sover i soffan istället. Varför gör hon såhär? Ska tilläggas att hon löper. Kan det ha med saken att göra?
Ja, valpar är som bebisar - de väcker en vid obekväma tider. Ibland för att de har sovit klart och är undersysselsatta men oftare, tror jag, för att de är hungriga. Åtminstone har det varit så för mina labbevalpar, men labradorer är ju konstant hungriga. Jag har gjort så att de fått lite i magen när vi alla gått till sängs och det har hjälpt. Naturligtvis kan en så liten valp också vara kissenödig och då gäller ut. Men ge lite foder så att magen inte är tom, det kan hjälpa. Är det sällskapssjuka får du lösa det på ditt bästa sätt. Att hon löper kan givetvis spela in. Hon kan ha lite ont, hormoner rusar i kroppen. det kanske löser sig när löpet är över?
Hon har länge visat väldigt tydligt när hon är hungrig men jag tänkte samma sak. Provade därför att ge henne lite foder men hon ville inte ha. Sålänge jag inte ligger i sängen så är hon lugn och nöjd, men går jag dit igen så gnäller hon. Jag skulle kunna ligga på golvet, på balkongen, och hon skulle somna om. Varsomhelst förutom i sängen. Jag brukar lägga mig i soffan men det är ju inte så bekvämt när man vill sova ut. Att hon vaknar tidigt tycker jag inte är konstigt, hon är ju en valp, men att inte kunna vara vid sängen är något nytt. Så har hon inte varit tidigare. Det har hon börjat med sedan någon vecka tillbaka.
Prova att ge henne nåt gottigt som tar ett tag att tugga i sig och gå och lägg dig igen?
Tuggben, grisöra och liknande ska man ju inte ge om man inte har hunden under direkt uppsikt. Det händer inte så sällan att de sätter i halsen, särskilt grisöra, och då vill det till att man är rask i vändningarna och sticker handen i gapet eller gör Heimlichs manöver på hunden.
Kanske bättre att bara ge nått som man inte behöver ha uppsikt över då! Kör en (stor) kong med nån pastej eller nått sånt tex!
Först undrar jag hur hon väcker dig? Är hon bara vaken och gör ljud av sig, eller skäller/gnyr hon mot dig tex?
Hur länge håller hon låda OM du testar att ignorera henne när du lagt dig igen? För mig låter det som nått beteende som skulle kunna gå över om du la dig en timma till x antal dagar och ignorerade henne.. Men förstår varför du känner dig tveksam att göra så.
Du kan ju om du vill helt enkelt börja gå upp vid denna tid, och gå och lägga dig tidigare. Det är ju ändå bra att hon verkar sova hela natten och kunna chilla efter morgonrundan även fast du gått upp.. dvs inte världens jobbigaste problem isf mer än att du måste bli morronpigg =D Jag tror detta kommer variera framöver oavsett, iaf har det gjort det för min valp. Han vaknade ofta tidigt förut, numera kan han somna om när jag inte vill gå upp såfort han vaknar.
Kan säga att min valp ofta vaknar och lägger sig på nytt ställe några ggr/natten. Tidigt på morronen, typ 6-6.30 kan han vakna och börja ligga och bita lite i sängen eller slicka på nått..förr tog jag det säkra före det osäkra och gick ut och rastade då när han uppenbarligen var lite mer vaken än bara "hitta ny sovställning". Nu har jag dock slutat med det, och ligger kvar och somnar om istället. Efter en 5-10 minuter av vakenhet somnar han om en timma till eller så utan vidare har jag då märkt, när jag inte går upp. Han är 7½månad och har vart 100% rumsren i typ 4 månader nu, så jag känner mig inte så orolig att han skulle göra ifrån sig när jag vet att han kan hålla sig hela natten (jag brukar ligga i sängen 8-9 timmar, han somnar ofta fort men tar lite längre för mig...).
Tuggben, grisöra och liknande ska man ju inte ge om man inte har hunden under direkt uppsikt. Det händer inte så sällan att de sätter i halsen, särskilt grisöra, och då vill det till att man är rask i vändningarna och sticker handen i gapet eller gör Heimlichs manöver på hunden.
@Ruccola
"Inte så sällan"?! Vad är det för hundar du har egentligen?
Många varningar om saken hittar man om man googlar, men ingen som berättar att ens nån de känner haft en hund där det hänt... Myt kanske?
"Det är sällan något problem med benbitar som fastnar. Ibland kan man se någon hund som blivit förstoppad av att äta mycket ben och behöver lavemang men värre blir det sällan.
Visst finns det en risk med att tugga på ben men det finns också risker med att gå på promenad, äta vanlig mat, köra bil osv. Risken att en benbit skulle fastna i halsen på hunden och kväva den (vilket jag aldrig har sett på 14 år som veterinär) är minimal. Sannolikt är det större risk att ni krockar med bilen nästa gång ni är ute och kör.
Låt du hunden tugga på sina ben."
http://veterinaren.nu/fragelada/besvarad/hund/satta-i-halsen/
Frågan ställd att gälla "tuggben", men vet svarar mest på "ben". IMMV
Meh, ursäkta trist ton, men jag är lite småless på att allt beskrivs som livsfarligt för hundar... det är väl för all del inte omöjligt att det kan gå snett, men om man kollar hur hunden hanterar tugget de första gångerna den får tocket, och den inte försöker sluka grisörat eller tuggbenet eller vad det nu är helt skulle ju jag påstå att man kan vara rätt lugn.
Jag tycker det är lite hemskt att skrämma upp folk för en sak med tämligen låg sannolikhet, vilket i värsta fall leder till att hunden inte får gnaga alls. Gnagandet är nämligen ett viktigt beteende för många hundar, och alltför stor alarmism leder i värsta fall till att hundar får ett sämre liv, för att undvika en risk som är närmast försumbar.