Jag har funderat över detta ända sedan jag blev hundägare för första gången för ett år sedan.
Jag tyckte det var väldigt läskigt i början när t.ex tikar tillrättavisade min unghund men jag har börjat lära mig att hundar låter värre än vad de menar och att det oftast slutar i ett morr, ett "utfall" (inget bitande) och sedan är det över eftersom den som blir tillsagd nästan alltid fattar vinken och backar.
Men min undran är och har alltid varit, var går gränsen mellan ett tillrättavisande och något som urartar i slagsmål?
Min hane, som är unghund lekte med en annan hane som var något yngre, de gick ihop som ler och långhalm, lekte och hade jättekul, men den yngre försökte rida på honom upprepade gånger, han brydde sig inte så mycket tills en gång då han blev fasthållen i ridandet och då sa han ifrån "rejält" (utan att bitas), jag trodde det skulle bli bråk men inget hände.
Min fråga är helt enkelt - hur ser man skillnad på bråk och tillsägelse, och hur ser man om det är påväg att urarta innan något händer?
Som medlem kan du här läsa lite kort info om Emmksthlm och gå vidare till medlemsprofilen.
hundöga återkomst
Medlem 2016-09-11
Som hundägare ska man ej acceptera, att hundar rider på varandra, tik som hanhundar. Det är ofta ett makt språk sinsemellan hundarna. Det är hundägarna som bestämmer. Då behöver man inte oroa sig, att risken för svåra skador kan uppstå. Det går att träna bort, av hundägare.
hundöga återkomst
Medlem 2016-09-11
Hundar säger ifrån och det inte hjälper. Ska man som hundägare hålla hundarna under uppsikt. T.ex. om en tik visar obehag för en unghund som inte slutar med sitt pockand, ska man sära på hundarna och hjälpa tiken från hanen. Det är vårt ansvar.