Diskutera, läs
Hundforum
Chat
Medlemmar
Hundar
Bloggar
Medlemsbilder
Medlemsfilmer
Jag & mina vänner
Händelser
Statusförändringar
Mina händelser
Min profil
Mina vänner
Mina meddelanden
Annat i Rastplatsen
Hundkalender
Mina tjänster
Hjälp

Antal online:
( gäster)
 
7 juli 2017 av Msz i övriga hundfrågor (13 svar)
Omplacering så ledsen

Jag vet inte vad jag ska ta mig till.. Jag har en liten blandras som är drygt 3 år gammal nu. Han har alltid varit lite orolig av sig men den oron utvecklades successivt till rädsla och stress. Från början var det främst höga ljud som han var rädd för men nu så är han mest rädd/orolig hela tiden, speciellt utomhus. Han gör kraftiga utfall mot andra hundar och senaste månaderna mot både cyklar, barn och annat. 


Jag lider av psykisk ohälsa och ett av mina problem är att jag också är rädd för allt. Jag hoppar till vid minsta lilla och är ofta rädd för män. Jag tror att jag har överfört min rädsla på min hund utan att jag förstått det. När vi är ute så går jag och spänner mig hela tiden och bara går och väntar på nästa utfall. Detta sker även fast jag försöker allt vad jag kan för att slappna av.


Hans rädsla är så stark att han inte ens tar emot godis ute, går således inte att träna på enkla saker som sitt/ligg osv.  Brukar försöka att träna på att bara sitta still men då skakar han och jäspar (=stress) Direkt jag tar kontakt med honom så tittar han sig runt och förväntar sig att det är någon fara på gång. Den enda gången han är något avslappnad är nära hemmet dagtid och vid lek. Jag har aldrig ägt en hund tidigare och jag tror att jag har varit för mesig med honom. Jag har inte haft tydliga regler utan har varit inkonsekvent och gillat med honom för mycket. Han ser inte mig som sin ledare eller trygga punkt. Däremot så har han INGET av dessa problemen med min sambo. Med honom så fungerar han så fint och de har jätte fin kontakt. Jag har försökt på alla olika sätt jag kan tänka mig för att få bukt med problemen. Jag har läst och läst och testat/tränat men har aldrig fått några framsteg eller resultat. Ibland så är han dock bättre i vissa perioder och har ingen aning om varför.


Jag får ångest inför varje promenad. Jag kan ibland ställa in mig innan promenaden att "NU ska det bli en bra promenad" men det behöver bara hända nån liten grej för att jag ska känna mig totalt värdelös och hela promenaden är förstörd. Det är många gånger som jag går och gråter för att jag känner mig så misslyckad som hundägare. Jag ville bara ha en bästa vän som jag kunde göra allt med. Jag känner inte att jag förstår min hund, känner mig helt tafatt i hur jag ska bete mig mot honom i olika situationer. 


Jag hade aldrig någonsin tänkt att jag skulle omplacera honom men har nu funderat lite fram och tillbaka senaste månaderna och för en vecka sedan så la jag ut en annons om omplacering. Hade inte trott att jag skulle få svar och tänkte att jag skulle fortsätta jobba med honom och mig själv. Men nu är det några som har hört av sig och det var speciellt en familj som jag fastnade för. Nu är jag SÅ ambivalent. Jag tror att min hund skulle få ett bättre liv, mer aktivt, hundkompisar, trygga hundägare m.m Men jag kommer att DÖ av sorg utav att omplacera honom. Jag vet att jag inte får vara självisk men finns det kanske någon chans att jag kan få honom att bli trygg med mig, kan vi få ett roligt och fint liv tillsammans?.. eller är det bättre för honom att få en ny familj? Min sambo har inte tid att ta hand om honom så det är ingen lösning. Mår så himla dåligt och är så ledsen. Ville bara skriva av mig för jag har ingen att prata med. 


Som medlem kan du här läsa lite kort info om Msz och gå vidare till medlemsprofilen.
Svara på detta inlägg
Sida 1 av 2
12

Lokatten12
Medlem 2017-01-02
#1 8 juli 2017 av Lokatten12 Re: Omplacering så ledsen
Förstår din förtvivlan och sorg över detta. Tänker att du ändå måste göra det som är bäst för din hund och er relation. Det viktigaste tror jag är att du ser till att få bra hjälp själv, för dina rädslor och mående. Har du pengar till någon dagmatte/dagis, så kan du avlasta dig själv samtidigt som du tränar aktivt med ditt mående. Hade jag varit i din situation hade jag nog valt att omplacera (om nya hemmet kändes bra). Lagt all tid och energi på att själv bli bättre och möta känslor av besvikelse och sorg över att det inte blev som du hade tänkt och hoppats den här gången. Så kan din relation till framtida hund kanske komma att se helt annorlunda ut.
Svara på detta inlägg

rumpkulla
Medlem 2012-12-18
#2 8 juli 2017 av rumpkulla Re: Omplacering så ledsen

Du har inte funderat på att gå någon form av aktiveringskurs tillsammans med hunden?


Där kan ni få en möjlighet till nystart samtidigt som ni gör roliga saker tillsammans och förbättrar relationen mellan er. Ett plus i kanten är att en instruktör med kunskap och erfarenhet kan vägleda och stötta er på vägen.


Ett annat alternativ kan vara en tillfällig placering hos någon som har kunskap och viljan att jobba med hunden samtidigt som du kan reda upp ditt liv och din hälsa utan att det påverkar hunden negativt. 

Svara på detta inlägg

pipilotta
Medlem 2011-11-19
#3 8 juli 2017 av pipilotta Re: Omplacering så ledsen

Tycker du är så modig som skriver om sådana problem som så många hundexperter här upplever men inte har lust att erkänna.


Om du känner att hunden mår bättre hos någon annan och där även du kan känna ett visst lugn så tänk att det är bäst för hunden. Hoppas du kanske mår bättre psykiskt utan belastningen med att gå ut med en hund som själv är orolig, otrygg.


Lycka till!

Svara på detta inlägg

hundöga återkomst
Medlem 2016-09-11
#4 8 juli 2017 av hundöga återkomst Re: Omplacering så ledsen

Vad är det för raser i hunden? Hanar är inte de lättaste att hantera, om de är t.ex. hanhundsilskna. Sen kan signalkänsliga hundraser, ta illa vid sig om hundägaren är stressad. Har man  en psykisk jobbig symtom, kanske man borde få hjälp av ras innan hundköp. Att tänka på! Hundar som blir en vandrings pokal, kan komma in i stress. Men samtidigt inte skämmas, att omplacera. Kan vara ett råd, att lämna hunden till ett hundhem. Ofta finns det personal med bra utbildning, som kan bedöma hundens fysiska och mentala hälsa.

Svara på detta inlägg

Lona
Medlem 2012-01-09
#5 8 juli 2017 av Lona Re: Omplacering så ledsen

Du behöver inte svara ingående men får du själv hjälp med ditt mående? Jag tänker att eftersom du så tydligt ser skillnaden mellan dig och husse hos hunden så kanske det är där du borde starta?


Att på något sätt hitta en "bubbla" där du och hunden stärker varandra istället för tvärtom? Det är definitivt inte gjort i en handvändning men tänk igenom saken innan du omplacerar.


Att gå kurs kan vara ett sätt men det beror lite på hur du själv kan hantera situationen? Det kanske är bättre med några privatlektioner, hos någon som kan BÅDE hund och humanpsykologi.


Menar absolut inte att skuldbelägga dig, det är INTE ditt fel, men jag tror att ni behöver göra något mer eller mindre drastiskt.


Alternativt att omplacera hunden, försök att - med adekvat hjälp! - "bygga upp" dig mentalt och så småningom fundera över om det kanske kan vara vettigt att skaffa en ny hund. Gärna en trygg, vuxen hund som du kanske kan ha på prov och känna efter hur det funkar. Ett par av mina hundar har totalt struntat i mina psykiska nojor, andra tar åt sig direkt. Det finns liksom en anledning till att jag de sista åren haft erkänt stabila raser och individer som är trygga i sig själva.


Och - du har inte misslyckats. Man försöker, gör sitt bästa men det är inte alltid man når hela vägen fram. Det är starkt av dig att se situationen så klart och vilja göra ditt bästa för din hund.


Lycka till i ditt beslut!

Svara på detta inlägg

bes
Medlem 2013-02-02
#6 10 juli 2017 av bes Re: Omplacering så ledsen

Vilket modigt och genomtänkt inlägg  Men vilken jobbig situation!


Precis som du själv är inne på så är jag också rätt säker på att det är så att hunden tagit på sig dina känslor och rädslor, och att det är det som är grunden i det hela. Sedan är din hund helt säkert en känslig individ från början och det gör sitt till också, såklart. Men känslor ÄR smittsamma - oavsett om det är från en människa till en annan eller från en människa till en hund - och att din hund verkar tryggare i relationen till din sambo känns som en bekräftelse på att det nog är så i det här fallet.


Det är dock ingenting man ska skuldbelägga sig själv för, ni är helt enkelt två känsliga själar som känner in varandra lite väl mycket ibland och så blir det tokigt för er båda


Om det är till någon tröst så kan man vända dåliga cirklar och man kan bygga en bättre och tryggare relation till sin hund. Hunden kanske aldrig kommer att bli den superstabila, coola typen  och er relation kommer kanske alltid att vara lite känslig; börjar du må dåligt igen i framtiden kommer säkert många av din hunds stressymtom också att poppa upp till ytan igen. Men det behöver ju inte vara hela världen.


Jag tror att man i en sånhär situation kan bli så upptagen av problemen att man stressar sönder sig själv i jakten på "något som kan funka". Man aktiverar mer, man aktiverar mindre, man passivitetstränar, men miljötränar, man hyr in privatinstruktör, man går kurser, man läser böcker, man funderar, man analyserar, man provar det ena, man provar det andra och man blir helt jävla tokig på kuppen. Att få ordning på problemet blir ett problem i sig.


Ibland kanske man behöver ta en paus från allt det där och bara vara. Ibland kan den bästa lösningen på ett problem vara att skita i problemet! Istället för att han blir stressad av att du är stressad och sedan blir du stressad när du ser att han verkar stressad, kanske man istället kan tänka såhär... Han gör utfall vid hundmöten? Big deal! Det är ju inte så att två tredjedelar av Sveriges hundar gör detsamma eller att personen ni möter aldrig sett det förut...  Han blir stressad när ni passivitetstränar? Passivitetsträna inte då. Men känner ni för att sätta er på en bänk och softa i parken en stund, så gör det.  Han går inte att träna enkla saker med utomhus på grund av sin stress? Strunt samma, träna inomhus där ni båda är avslappnade och kan ha behållning av träningen och ha skoj.  


Jag hade nog tänkt lite såhär, men det innebär såklart inte att det är rätt väg för er:


1. Avdramatisera de svåra situationerna. Ha en "whatever"attityd. Det som händer (utfall, stress etc) är inte hela världen. Det är. Verkligen. Inte. Hela. Världen.


2. Satsa mindre tid på "problemträning" och mer tid på att helt enkelt bara ha trevligt med din hund. Gosa, träna och lek i mängder men gör det i en situation där ni båda är avslappnade och har behållning av det. Lek gör att han släpper stress och spänningar, träning gör att ni får samarbeta kring något positivt, och kel och gos frigör må-bra-hormoner som stärker banden er emellan.


Det kan ju bli en riktigt utvecklande resa för dig själv också när du måste träna dig själv i att gå in i rätt stämningsläge för att kunna hjälpa din hund? Vetskapen om att din hund behöver en matte i bästa skick kan vara en motivation så god som någon att försöka arbeta med sina negativa känslor och tankar


Vad gäller omplacering så är det alltid ok. Det kan mycket väl vara så att det skulle vara mycket bättre för både dig och honom om ni valde den vägen. Det svaret har egentligen bara du.


Lycka till, jag hejar på er oavsett vad ni gör och vilket beslut du än tar i slutändan så kommer det att vara helt rätt för dig och din hund


 


 


 


 

Svara på detta inlägg

Msz
Medlem 2017-04-22
#7 10 juli 2017 av Msz Re: Omplacering så ledsen
          Re: Omplacering så ledsen
          Förstår din förtvivlan och sorg över detta. Tänker att du ändå måste göra det som är bäst för din hund och er relation. Det viktigaste tror jag är att du ser till att få bra hjälp själv, för dina rädslor och mående. Har du pengar till någon dagmatte/dagis, så kan du avlasta dig själv samtidigt som du tränar aktivt med ditt mående. Hade jag varit i din situation hade jag nog valt att omplacera (om nya hemmet kändes bra). Lagt all tid och energi på att själv bli bättre och möta känslor av besvikelse och sorg över att det inte blev som du hade tänkt och hoppats den här gången. Så kan din relation till framtida hund kanske komma att se helt annorlunda ut.

Tack så mycket för ditt svar! Det stora problemet med mitt mående är att det inte tycks bli så mycket bättre. Jag har mått likadant i 15 års tid. Går i terapi och medicinerar så han har fått leva med mig i detta under hela sitt liv och liksom formats utav mig (?) till att bli den han är.


Den familjen som hade svarat på annonsen ångrade sig och jag vet inte om jag ska försöka ta hjälp av en instruktör eller gå en kurs under tiden, i väntan på att någon annan ska höra av sig? 

Svara på detta inlägg

Msz
Medlem 2017-04-22
#8 10 juli 2017 av Msz Re: Omplacering så ledsen
          Re: Omplacering så ledsen
          

Du har inte funderat på att gå någon form av aktiveringskurs tillsammans med hunden?


Där kan ni få en möjlighet till nystart samtidigt som ni gör roliga saker tillsammans och förbättrar relationen mellan er. Ett plus i kanten är att en instruktör med kunskap och erfarenhet kan vägleda och stötta er på vägen.


Ett annat alternativ kan vara en tillfällig placering hos någon som har kunskap och viljan att jobba med hunden samtidigt som du kan reda upp ditt liv och din hälsa utan att det påverkar hunden negativt. 

Tack för ditt svar! :) Jag har funderat på det många gånger men har inte kommit fram till vilken slags kurs jag skulle gå? Det finns en hundinstruktör där jag bor som är specialiserad på rädda och osäkra hundar, om man går till henne så kan man träffas privat eller gå en kurs med andra rädda hundar. Jag har väl tänkt att en sån kurs kanske bara hjälper mot rädsla mot saker som : ljud, soptunnor, cyklar osv. Känns inte som att hon skulle kunna få honom att lita på mig, att jag tar hand om situationer som dyker upp. Men jag har ingen aning? Har också tänkt på om man skulle gå någon kurs som inriktar sig mer på kontakten mellan mig och min hund för jag känner att kontakten inte är bra. 


Tyvärr så kommer nog inte mitt mående att förändras något drastiskt inom de närmsta åren så känns inte som att det går att lämna bort honom tills jag mår bra igen för det kommer nog inte att ske. 

Svara på detta inlägg

Msz
Medlem 2017-04-22
#9 10 juli 2017 av Msz Re: Omplacering så ledsen
          Re: Omplacering så ledsen
          

Tycker du är så modig som skriver om sådana problem som så många hundexperter här upplever men inte har lust att erkänna.


Om du känner att hunden mår bättre hos någon annan och där även du kan känna ett visst lugn så tänk att det är bäst för hunden. Hoppas du kanske mår bättre psykiskt utan belastningen med att gå ut med en hund som själv är orolig, otrygg.


Lycka till!

Tack så jätte mycket för ditt svar. Jag känner mig så fruktansvärt dålig och ledsen nu i min roll som hundägare och då är det skönt att inte behöva få dömande eller negativa kommentarer :)

Svara på detta inlägg

Msz
Medlem 2017-04-22
#10 10 juli 2017 av Msz Re: Omplacering så ledsen
          Re: Omplacering så ledsen
          

Vad är det för raser i hunden? Hanar är inte de lättaste att hantera, om de är t.ex. hanhundsilskna. Sen kan signalkänsliga hundraser, ta illa vid sig om hundägaren är stressad. Har man  en psykisk jobbig symtom, kanske man borde få hjälp av ras innan hundköp. Att tänka på! Hundar som blir en vandrings pokal, kan komma in i stress. Men samtidigt inte skämmas, att omplacera. Kan vara ett råd, att lämna hunden till ett hundhem. Ofta finns det personal med bra utbildning, som kan bedöma hundens fysiska och mentala hälsa.

Tack för ditt svar! Han är blandras mellan chihuahua/jack russel. Jag tycker att han hade några perioder då han testade på mig och min sambo mycket. Skillnaden var att min sambo visade vem det är som bestämmer men det har inte jag gjort så han tror nog ofta att det är han som ska leda mig och försvara mig när vi är utomhus. Han morrar ofta åt mig när jag kommer mot honom, om han ligger i soffan tex. Han har också bitit mig två gånger vid utfall mot en hund men det skulle han aaaldrig våga göra mot min sambo.


Jag tror inte att det finns hundhem där jag bor. Är nog endast djurskyddet och dit vill jag inte lämna honom. Jag vill inte att han ska behöva flytta runt då jag tror att han inte skulle må bra av det. 

Svara på detta inlägg
Sida 1 av 2
12

Liknande diskussioner:

Tråd startad
Senaste svar
LABRADOR-HANE FÖR OMPLACERING SÖKES!   [5] 30 mar: BellaValkyria 31 mar: Torparinnan Hjälp välja omplacering, jaktlabbe - malle, annan?   [9] 18 jan: Annka 20 jan: Ayrin Omplacering 5-årig Collie-tik?   [6] 11 aug: Cassie14 20 jan: Zimbast Omplacering hanhund   [2] 1 jun: Ellie 14 jun: Svea58 Ledsen när äldsta hunden blir lägre i range   [7] 11 mar: Symbios 13 mar: Borzoi Omplacering - påverkas hunden av flytten m.m.   [6] 3 aug: Bluebell 4 aug: Ayrin Omplacering jämthund!   [1] 27 sep: tassa_ 28 sep: Torparinnan Omplacering - Ska hjärtat bestämma?   [6] 9 aug: litenvovve 15 aug: litenvovve Omplacering 10mån, vilka frågor bör jag ställa?   [3] 2 aug: Markus123 12 aug: ygdrsil Omöjligt att hitta en omplacering som håller måtte   [2] 19 apr: rumpkulla 20 apr: Emmksthlm
 

NÅGRA AV VÅRA TJÄNSTER

Hundannonser Kennelsida Verksamhetssida Info om tjänster

VOVVE.NET

Om Vovve.net Kontakta oss Annonsera på Vovve.net Varumärket "Vovve"

FÖLJ VOVVE PÅ FACEBOOK

FÖLJ VOVVE ÄVEN PÅ ...

Vovve.net

TIPSA VOVVE

Något som är fel på sidan ovan?
Tryck här för att rapportera fel eller tipsa Vovve.

VOVVES NYHETSBREV

 
Populära raser idag:   Papillon | Bearded Collie | Coton de Tuléar | Staffordshire Bullterrier | Griffon Belge | Karelsk Björnhund | Dvärgpinscher
© 1998-2020 Enfinia AB