Diskutera, läs
Hundforum
Chat
Medlemmar
Hundar
Bloggar
Medlemsbilder
Medlemsfilmer
Jag & mina vänner
Händelser
Statusförändringar
Mina händelser
Min profil
Mina vänner
Mina meddelanden
Annat i Rastplatsen
Hundkalender
Mina tjänster
Hjälp

Antal online:
( gäster)
 
7 juli 2017 av Msz i övriga hundfrågor (13 svar)
Omplacering så ledsen

Jag vet inte vad jag ska ta mig till.. Jag har en liten blandras som är drygt 3 år gammal nu. Han har alltid varit lite orolig av sig men den oron utvecklades successivt till rädsla och stress. Från början var det främst höga ljud som han var rädd för men nu så är han mest rädd/orolig hela tiden, speciellt utomhus. Han gör kraftiga utfall mot andra hundar och senaste månaderna mot både cyklar, barn och annat. 


Jag lider av psykisk ohälsa och ett av mina problem är att jag också är rädd för allt. Jag hoppar till vid minsta lilla och är ofta rädd för män. Jag tror att jag har överfört min rädsla på min hund utan att jag förstått det. När vi är ute så går jag och spänner mig hela tiden och bara går och väntar på nästa utfall. Detta sker även fast jag försöker allt vad jag kan för att slappna av.


Hans rädsla är så stark att han inte ens tar emot godis ute, går således inte att träna på enkla saker som sitt/ligg osv.  Brukar försöka att träna på att bara sitta still men då skakar han och jäspar (=stress) Direkt jag tar kontakt med honom så tittar han sig runt och förväntar sig att det är någon fara på gång. Den enda gången han är något avslappnad är nära hemmet dagtid och vid lek. Jag har aldrig ägt en hund tidigare och jag tror att jag har varit för mesig med honom. Jag har inte haft tydliga regler utan har varit inkonsekvent och gillat med honom för mycket. Han ser inte mig som sin ledare eller trygga punkt. Däremot så har han INGET av dessa problemen med min sambo. Med honom så fungerar han så fint och de har jätte fin kontakt. Jag har försökt på alla olika sätt jag kan tänka mig för att få bukt med problemen. Jag har läst och läst och testat/tränat men har aldrig fått några framsteg eller resultat. Ibland så är han dock bättre i vissa perioder och har ingen aning om varför.


Jag får ångest inför varje promenad. Jag kan ibland ställa in mig innan promenaden att "NU ska det bli en bra promenad" men det behöver bara hända nån liten grej för att jag ska känna mig totalt värdelös och hela promenaden är förstörd. Det är många gånger som jag går och gråter för att jag känner mig så misslyckad som hundägare. Jag ville bara ha en bästa vän som jag kunde göra allt med. Jag känner inte att jag förstår min hund, känner mig helt tafatt i hur jag ska bete mig mot honom i olika situationer. 


Jag hade aldrig någonsin tänkt att jag skulle omplacera honom men har nu funderat lite fram och tillbaka senaste månaderna och för en vecka sedan så la jag ut en annons om omplacering. Hade inte trott att jag skulle få svar och tänkte att jag skulle fortsätta jobba med honom och mig själv. Men nu är det några som har hört av sig och det var speciellt en familj som jag fastnade för. Nu är jag SÅ ambivalent. Jag tror att min hund skulle få ett bättre liv, mer aktivt, hundkompisar, trygga hundägare m.m Men jag kommer att DÖ av sorg utav att omplacera honom. Jag vet att jag inte får vara självisk men finns det kanske någon chans att jag kan få honom att bli trygg med mig, kan vi få ett roligt och fint liv tillsammans?.. eller är det bättre för honom att få en ny familj? Min sambo har inte tid att ta hand om honom så det är ingen lösning. Mår så himla dåligt och är så ledsen. Ville bara skriva av mig för jag har ingen att prata med. 


Som medlem kan du här läsa lite kort info om Msz och gå vidare till medlemsprofilen.
Svara på detta inlägg
Sida 2 av 2
12

Msz
Medlem 2017-04-22
#11 10 juli 2017 av Msz Re: Omplacering så ledsen
          Re: Omplacering så ledsen
          

Du behöver inte svara ingående men får du själv hjälp med ditt mående? Jag tänker att eftersom du så tydligt ser skillnaden mellan dig och husse hos hunden så kanske det är där du borde starta?


Att på något sätt hitta en "bubbla" där du och hunden stärker varandra istället för tvärtom? Det är definitivt inte gjort i en handvändning men tänk igenom saken innan du omplacerar.


Att gå kurs kan vara ett sätt men det beror lite på hur du själv kan hantera situationen? Det kanske är bättre med några privatlektioner, hos någon som kan BÅDE hund och humanpsykologi.


Menar absolut inte att skuldbelägga dig, det är INTE ditt fel, men jag tror att ni behöver göra något mer eller mindre drastiskt.


Alternativt att omplacera hunden, försök att - med adekvat hjälp! - "bygga upp" dig mentalt och så småningom fundera över om det kanske kan vara vettigt att skaffa en ny hund. Gärna en trygg, vuxen hund som du kanske kan ha på prov och känna efter hur det funkar. Ett par av mina hundar har totalt struntat i mina psykiska nojor, andra tar åt sig direkt. Det finns liksom en anledning till att jag de sista åren haft erkänt stabila raser och individer som är trygga i sig själva.


Och - du har inte misslyckats. Man försöker, gör sitt bästa men det är inte alltid man når hela vägen fram. Det är starkt av dig att se situationen så klart och vilja göra ditt bästa för din hund.


Lycka till i ditt beslut!

Tack så jätte mycket för ditt fina svar! :) Jag tror att den stora skillnaden mellan mig och min sambo är att han tidigt visade hunden i hans "trots" perioder vem det är som bestämmer men det har jag aldrig gjort. När de är ute så är det husse som leder & skyddar mot "faror" medan när jag och min hund är ute så är det som att han tror att det är han som ska leda och beskydda mig. Jag blir ju också extra nervös och orolig när jag aldrig vet vad han ska göra utfall mot. Igår så bet han mig för andra gången vid ett utfall och jag blev lika chockad som den första gången. Han gjorde väl ingen större skada men bara ATT han gjorde det kändes så himla ledsamt för det skulle han aldrig göra mot min sambo.


Jag har funderat på kurser eller privat hjälp. Tänker främst på privat hjälp för rädda hundar men finns en kurs också för det tillsammans med andra rädda hundar. Eller en kurs som fokuserar på kontakten mellan mig och min hund. Jag förstår sjäv att något måste göras för det här går inte längre :(


Jag får hjälp med mitt mående med både medicinering och terapi men jag har mått dåligt i 15 års tid och vet inte hur mycket bättre jag kommer att bli inom de närmsta åren. Jag har ju varit på detta sättet under hela hans liv och bidragit till att forma hans rädsla... fy så hemskt!!


Den familjen som hade hört av sig ang annonsen ångrade sig så jag tänker att jag kanske ska försöka ta hjälp av en hundinstruktör under tiden, i väntan på ett ev nytt hem. Om jag går en kurs för rädda hundar så tänker jag att det kanske handlar om hundar som är rädd för cyklar, bilar osv och att hon kanske inte kan hjälpa med "riktig" rädsla som är inom honom nästan hela tiden när vi är ute? Jag har ingen aning men kanske borde ringa och höra efter. 

Svara på detta inlägg

hundöga återkomst
Medlem 2016-09-11
#12 11 juli 2017 av hundöga återkomst Re: Omplacering så ledsen

Låter som hunden inte är frisk. Att blanda dessa raser är inte det bästa. Finns ras defekter i båda raserna. Troligtvis har hunden ont. Skulle låta vet. gå igenom hunden. Att den attackerar dig kan bero på smärta.

Svara på detta inlägg

s0me0ne
Medlem 2010-12-26
#13 11 juli 2017 av s0me0ne Re: Omplacering så ledsen

Jag kände också misslyckandet i flera år, jag är en lättstressad person och gjorde min hund till ett spattigt osäkert tok, hon stirrar upp sig och söker av allt att ha koll på ute, litar inte på att matte fixar saker och ting.
Då pratar vi schäfer, jag har jobbat både med mig själv och hunden och sakta har det gått men jag har släppt tanken på att jag misslyckats, hon är som hon är och jag också.

Är hon ute med nån annan går hon jättesnällt och är oftast lugnare, så det hänger ihop med våra känslor och ett inlärt beteende som blivit.

Många bra råd och stöttande inlägg här och man behöver inte skämmas för en skällande hund, gå vidare bara och andas. 
Sen är det två ettriga raser i en, kan bli bitska och är den som du säger uppjagad slår den över och du är närmast när den inte kommer åt det den gafflar över.

Kämpa på, annars är omplacering inte en elak sak att göra, man tänker på både hund och sitt eget mående och det är helt ok.
Lycka till!

Svara på detta inlägg
Sida 2 av 2
12

Liknande diskussioner:

Tråd startad
Senaste svar
LABRADOR-HANE FÖR OMPLACERING SÖKES!   [5] 30 mar: BellaValkyria 31 mar: Torparinnan Hjälp välja omplacering, jaktlabbe - malle, annan?   [9] 18 jan: Annka 20 jan: Ayrin Omplacering 5-årig Collie-tik?   [6] 11 aug: Cassie14 20 jan: Zimbast Omplacering hanhund   [2] 1 jun: Ellie 14 jun: Svea58 Ledsen när äldsta hunden blir lägre i range   [7] 11 mar: Symbios 13 mar: Borzoi Omplacering - påverkas hunden av flytten m.m.   [6] 3 aug: Bluebell 4 aug: Ayrin Omplacering jämthund!   [1] 27 sep: tassa_ 28 sep: Torparinnan Omplacering - Ska hjärtat bestämma?   [6] 9 aug: litenvovve 15 aug: litenvovve Omplacering 10mån, vilka frågor bör jag ställa?   [3] 2 aug: Markus123 12 aug: ygdrsil Omöjligt att hitta en omplacering som håller måtte   [2] 19 apr: rumpkulla 20 apr: Emmksthlm
 

NÅGRA AV VÅRA TJÄNSTER

Hundannonser Kennelsida Verksamhetssida Info om tjänster

VOVVE.NET

Om Vovve.net Kontakta oss Annonsera på Vovve.net Varumärket "Vovve"

FÖLJ VOVVE PÅ FACEBOOK

FÖLJ VOVVE ÄVEN PÅ ...

Vovve.net

TIPSA VOVVE

Något som är fel på sidan ovan?
Tryck här för att rapportera fel eller tipsa Vovve.

VOVVES NYHETSBREV

 
Populära raser idag:   Dvärgpinscher | Golden Retriever | Chihuahua | Dobermann | Dvärgschnauzer | Grand Danois | Fransk Bulldogg
© 1998-2020 Enfinia AB