Hej!
Vår lilla pomeranian hane har blivit 6 månader.
Kort bakgrund:
Vi har fortfarande lite problem med rumsrenheten. Han gillar verkligen inte att klippa klor. Han gillar inte alls att borsta tänderna. Han är väldigt skeptiskt när jag eller matte ska ta på honom i överlag för att t.ex borsta pälsen. Det har inte gått jättebra med dessa moment och vi försöker fortfarande jobba på detta. Vissa gånger har det gått så långt att han har bitit oss i ren rädsla.
Annars är han väldigt lekfull, frisk, social mot människor och hundar, nyfiken och glad, som dom flesta valparna i samma ålder men vi har ett problem som vi inte riktigt vet hur vi ska tackla.
Han känns väldigt osäker i vissa situationer.
T.ex. i bilen. Vi åker väldigt mycket bil. Han är trygg och älskar att åka bil. Men när vi stannar och han får syn på minsta lilla rörelse utanför bilen så börjar han skälla, morra och jaa, han förändras till Lucifer (djävulen). Han kan se en människa 10-15 meter ifrån bilen och börjar morra. Kommer det in någon i bilen då blir jag döv i 10 sekunder innan han är klar. Ja, ni förstår ironin. När väl människan kliver in i bilen så blir han tyst och accepterar detta. Är detta osäkerhet eller typiskt revirbeteende?
Ett annat exempel är i hissen och portuppgången och vissa andra allmänna ställen. Han morrar och skäller väldigt lätt. Antingen för att varna eller för att han är rädd.
Det känns som att dessa problem grundar sig i valpens grund och jag är rädd att vi har handskats med honom på ett felaktigt sätt i början. Vi har t.ex. tvingat honom still för kloklippning, tvingat honom med tandborstningen.
Är det försent att "börja om" med allt?
Som medlem kan du här läsa lite kort info om uben och gå vidare till medlemsprofilen.
uben
Medlem 2017-03-02
JAG GLÖMDE EN VIKTIG SAK.
Det är väldigt lätt att bära en sådan här lite hund. När vi bär honom i famnen. Då blir han väldigt "försvarande", han morrar, skäller och t.om. gör utfall mot människor som vill klappa honom i min famn.
Vår hundtränare sa att man INTE ska bära små hundar. Vi försöker självklart minimera detta men är det någon som känner igen problemet?
Jag kan även tillägga att han är väldigt, väldigt, väldigt fäst hos både mig och matte. Kan knappt lämna oss en sekund hemma. Krafsar på dörren när vi ska t.ex. hämta posten, står och skäller när man är borta i 5-10 minuter osv.
EnSånDär
Medlem 2017-06-09
Har inte någon pom men har en prasky krysarik och en chihuahua/prasky hemma och känner igen en del av problemen du beskriver även om det var ganska snabbt övergående. Tror inte du behöver börja om på det sättet men kanske ändra lite sättet att träna?
Min första tanke är att han kanske är lite osäker i sig själv från start och det är något ni som ägare måste hjälpa honom hantera. Min kille på 1 år är själv lite osäker men har ett ganska stort behov av att arbeta. Han tog över försvaret av hemmet. Dvs han vaktade huset, mig, tiken, våra besökare mot andra besökare osv. Helt galen, vänninnan fick tex inte plocka upp sin tvååring utan att hunden blev knäpp :P
Det löste sig snabbt med att jag helt enkelt tog bort ALLA val för honom. Han fick inte vara i närheten när besök kom, han fick vara i annat rum. Mina besökare fick strikta regler att förhålla sig till när det gällde hundarn. Tex inte hälsa på dom eller ens titta på dom sålänge dom skällde eller var upphetsade. Det gjorde i förlängningen att hunden visste att man inte behövde vakta för JAG såg till att andra människor inte kom fram till dom. Du skulle kunna göra samma typ av träning med din kille. Förklara för främlingar att nej dom dom får inte hälsa och gå ut och öva med honom. Visa att du är mer intressant (massa godis) än frälingarna på stan. Gå till en park och när någon kommer mot er kastar du ner godis i gräset vilket gör att han per automatik startar näsan = avslappnande för en hund. Efter låång tid förknippar han främlingar med avslapning och godis.
Sen är han ju i en ålder där hormonerna sprutar ur öronen på honom vilket också gör sitt. Man får ha tålamod utan att tillåta för mycket :P En balansgång.
Rumsrenheten skulle jag säga inte är speciellt konstigt, han är BARA 6 månader. Hundar är olika. Tiken var rumsren efter 3 månader men hanen har tagit nästan ett år. Ha tålamod och fortsätt träningen så ger det sig. Här är ju också skillnad på om han faktiskt kissar eller om han markerar revir?
Tandborstningen och kloklipp är ju saker som faktiskt MÅSTE göras även om jag förstår problemet. Sammarbeta med sambon. Jag brukar sätta mig i soffan med fötterna på borde och lägga hunden i knät så han halvligger i vinkel typ. Sen har min make godis i handen upp vid hans huvud och matar med ett stadigt flöde medans jag klipper klorna. Nu har vi kommit såpass långt att hunden VILL att jag klipper en klo för då får han en godis. Och han var helt maniskt rädd för kloklippen för bara tre månader sedan :) Det viktigaste här skulle jag säga är att inte ge efter och låta han slippa, då kommer han fortsätta på det sättet. Ta tillfället i akt när han somnat i knät osv så han är trött och avslappnad från start. Ge godis om han vaknar och beröm. Om du måste så ta en klo i taget, det skainte bli för jobbigt utan han måste se att det inte är jobbigt. Man får godis när du får klippa osv. Låt kloklippen ligga framme och varje gång han nosar på den berömmer du.
Tandborstning lät vi honom helt enkelt tugga på tandborsten, det är ju gött när tänderna kliar :P Borsta ordentigt gjorde vi inte förän han var ett halvår och alla valptänder var ute och då var han såpass van vid tandborsten att det inte var några problem att borsta eftersom han redan haft den i munnen så mycket.
Det är så lätt som valpägare att tänka på allt man "misslyckats" med men faktum är ju att man har gjort väldigt mycket saker helt fantastiskt också! Var glad för din fantastiska valp och använd den energin till att träna bort det lite mindre fantastiska :P Lycka till!