Hej!
Vi har för ett tag sedan adopterat en king charles cavalier spaniel. Han är kastrerad och 4 år gammal. Han har tidigare bott med en familj med småbarn och en annan hund. Tyvärr har de förra ägarna inte riktigt haft möjlighet att ge den uppmärksamhet och motion som han behöver, så vi fick chansen att ta över honom. Han är en fantastisk hund på alla sätt och vis men vi har ett väldigt stort problem med honom när det kommer till andra hundar... När han ser eller möter en annan hund så går han helt i trance och det finns ingen möjlighet att få kontakt med honom. Vi har verkligen prövat allt... Allt för att försöka distrahera honom (godisbitar, favoritleksak etc), men vi börjar känna oss så hjälplösa att vi inte vet vad vi ska ta oss till. Alla våra grannar i vårt område med hund har till och med börja undvika att gå på samma sida som oss vid ett möte. Han skäller och drar så länge tills han inte ser den andra hunden mera. Vi upplever dock inte att han skulle vara arg/aggressiv/rädd, utan kanske mera att han vill hälsa eller leka - men ingen hund vill komma i närheten av vår lilla galning när han är i sin trance.. Vad ska vi ta oss till? Vi börjar bli desperata..
evigt tacksam för alla tips vi kan få.
Har han hälsat/faktiskt tagit kontakt med nån hund sen ni haft honom? Tänkte på detta med huruvida han är aggressiv eller inte.
Men i övrigt så låter det som han är liknande vad min valp har varit (och fortfarande är nu som unghund till en viss grad) - typ översocial och bara SÅ JÄKLA intresserad av alla hundar. Men jag undrar om detta med trance liksom, det som antagligen händer är att han "låser" på dem.
Några saker..
Vad har ni testat för godis? Det är milsvida skillnad på färdiga, torkade leversnittar från djuraffären och typ rå köttfärs, kokt lever, grishjärta, köttbullar, korv, kokt/rökt skinka, osv osv. Vet ni vad er hund ser som det ABSOLUT godaste i världen? Om ni inte vet detta (och ställ er verkligen den frågan ärligt) så börja köp olika saker och testa er fram genom att se hur exalterad er hund blir när ni tar fram dem. Möjligtvis kan ni hitta nått han SUPERGILLAR, och då ska ni ha detta med er och belöna vid hundmöten, försöka kämpa för att han ska ta kontakt med er.
Undvik inte hundmöten IMO, men försök i den mån det går att de ska vara såpass långt till den andra hunden som möjligt genom att kanske byta sida på vägen eller vad ni nu kan göra. Då ökar ni chanserna att lyckas.
Försök verkligen arbeta på att släppa eran oro och stress inför hur ni vet han kommer reagera på hunden där borta. Detta är nått jag har jobbat med själv, en sak som underlättar för mig är att jag faktiskt tänker att jag VILL ha några/nått hundmöte varje promenad. Och att jag säger ett ord till min hund så fort jag ser en annan hund, typ "hund", jag försöker förekomma att han ska bli paff/upptäcka hunden plötsligt.
En annan sak ni skriver, att folk undviker att möta er på samma sida.. Ni borde inte möta nån på samma sida nu alls. Låt eran hund få lite avstånd mot den mötande hunden, så ni har en chans att träna på att den ska ha kontakt med er och inte stirra på den andra hunden! Gå över vägen och byt sida om det krävs i förhand.
Tja, finns mycket annat också, men detta var några saker jag tänkte på iaf.
Ta hjälp av en hundtränare el dyl.
Min hund fungerade aldrig med andra hundar, stressade upp sig osv. Slutligen fick vi rådet att hon helt enkelt inte trivs/mår bra av hundmöten och att vi skulle fortsätta undvika dom.
Hunden måste inte möta hundar, men fördelaktigt är att ha alternativ som fungerar för att den inte ska gå upp i stress bara av att se en hund.
För oss fungerade det bäst med att avleda med godis, GOTT godis (skinka, köttbullar, blodpudding osv - smetigt, men bara att görat). Att avleda SÅ FORT jag/hon skymtade en hund på håll. Eftersom jag bodde i stan krävdes det många omvägar, korsande över gator, ändrade rutter i sista sekund, allt för att hålla henne trygg och lugn.
Jag skulle rekomendera hundkunnig tränare, sen om ni vill ha proffs eller privat hundägare är erat val. Tex uppfödare för rasen är ett alternativ att rådfråga.
Nu har hunden inte vuxit upp hos er utan fått ovanor hos andra och det är svårare.
Jag har liten hund som är ointresserad av andra hundar och okänt folk, skönt tycker jag fast istället tycker många han är tråkig, opålitlig som inte hälsar och han leker inte med andra hundar.
Men han är lite egen, mycket vakt och jätte snäll fast ingen typisk hund.
Hundar har olika sociala behov, vissa som min är ointrisserade och sköter sitt, stämmer bäst på mig själv.
Andra kan aldrig vara själva, kräver fler hundar i hushållet/flocken och leker ständigt som valpar livet ut.
Sen finns allt därimellan.
Eran låter som att den skulle behöva kompisar, människor som hundar, vara ute och möta massor av miljöer för dens skull och att ni ska se vad den har svårt med och gillar.
kul att ni fått ta över en hund men det är mycket jobb.
Ibland funderar jag på vuxen hund till nästa hund för mig men med tanke på vad de kan ha i ryggsäcken lär det nog bli en valp att forma själv.
Min har istället för hundmöte problem med kloklipp och veterinären så alla hundar har nog något.
Lycka till.
Har du ingen lugn grannhund som din hund kan få umgås med? Vet inte hur många hundekipage där ägaren ställer sig med ryggen till och börjar mata hunden med godis. Det verkar inte fungera öht. Tror inte hunden slutar skälla vid möten p g a den behandligen. Bättre träna hunden att åtminstone få lite kontakt med sin egen art, det ger så mycket mer än att gå med en orolig ägare, tror jag.
Ta hjälp av en hundtränare el dyl.
Min hund fungerade aldrig med andra hundar, stressade upp sig osv. Slutligen fick vi rådet att hon helt enkelt inte trivs/mår bra av hundmöten och att vi skulle fortsätta undvika dom.
Hunden måste inte möta hundar, men fördelaktigt är att ha alternativ som fungerar för att den inte ska gå upp i stress bara av att se en hund.
För oss fungerade det bäst med att avleda med godis, GOTT godis (skinka, köttbullar, blodpudding osv - smetigt, men bara att görat). Att avleda SÅ FORT jag/hon skymtade en hund på håll. Eftersom jag bodde i stan krävdes det många omvägar, korsande över gator, ändrade rutter i sista sekund, allt för att hålla henne trygg och lugn.
Att undvika andra hundar är ingen lösning eller ett alternativ för oss. Omöjligt helt enkelt. Om vi inte flyttar till landet förstås
Har du ingen lugn grannhund som din hund kan få umgås med? Vet inte hur många hundekipage där ägaren ställer sig med ryggen till och börjar mata hunden med godis. Det verkar inte fungera öht. Tror inte hunden slutar skälla vid möten p g a den behandligen. Bättre träna hunden att åtminstone få lite kontakt med sin egen art, det ger så mycket mer än att gå med en orolig ägare, tror jag.
Tack för tips. Ska absolut ta ett snack med grannen. :)
Jag skulle rekomendera hundkunnig tränare, sen om ni vill ha proffs eller privat hundägare är erat val. Tex uppfödare för rasen är ett alternativ att rådfråga.
Nu har hunden inte vuxit upp hos er utan fått ovanor hos andra och det är svårare.
Jag har liten hund som är ointresserad av andra hundar och okänt folk, skönt tycker jag fast istället tycker många han är tråkig, opålitlig som inte hälsar och han leker inte med andra hundar.
Men han är lite egen, mycket vakt och jätte snäll fast ingen typisk hund.
Hundar har olika sociala behov, vissa som min är ointrisserade och sköter sitt, stämmer bäst på mig själv.
Andra kan aldrig vara själva, kräver fler hundar i hushållet/flocken och leker ständigt som valpar livet ut.
Sen finns allt därimellan.
Eran låter som att den skulle behöva kompisar, människor som hundar, vara ute och möta massor av miljöer för dens skull och att ni ska se vad den har svårt med och gillar.
kul att ni fått ta över en hund men det är mycket jobb.
Ibland funderar jag på vuxen hund till nästa hund för mig men med tanke på vad de kan ha i ryggsäcken lär det nog bli en valp att forma själv.
Min har istället för hundmöte problem med kloklipp och veterinären så alla hundar har nog något.
Lycka till.
Tack för svar.
Jag tror nog att det ligger någonting i det du säger. Antagligen blir han så uppspelt att sa andra hundar och går in i "trans"-mode, vilket gör att andra hundar tar avstånd från honom eftersom han flippar av glädje, kan man säga. Testade gå en strandpromenad nära oss, som är väldigt populär bland andra hundägare. Resultatet var att han skällde på varje hund som kom emot, men efter 10-15 min så orkade han inte bry sig mera. Antar att det är just som du säger; hundarna vill också ha ett socialt liv och träffa liksinnade, precis som vi människor. Förra ägarna har tyvärr kanske gjort fel där, och förbjudit honom att ens få se andra hundar, som har resulterat till det han är idag och hur han reagar när han ser andra vovvsingar.
får helt enkelt hålla mig till i de områden där han får träffa mycket andra hundar, och vänja sig vid dom. :)