Det är jakthundar som bör få jaga, även om folk har dem till annat också.

Satt och skrev ett svar till dig i den andra tråden men det får bli här i stället. 
I princip alla raser som inte är extremt ofunktionellt byggda tar sig fram i de flesta typer av terräng, är de små till storleken så är de ofta duktiga på att hoppa (eller kravla sig under ).
Jag är visserligen inte världens smidigaste person själv, men tar jag mig fram så gör hundarna det. Vid ett fåtal tillfällen där det är SVÅRT att ta sig fram har jag fått ge min cairn en hjälpande puff, annars fixar han att ta sig fram själv.
Vid riktigt tungsprungen mark (djup snö, risiga kalhyggen, en klafsig mosse) så är det klart att det är lättare för min långbenta och smidiga jaktlabbe, men han lägger in terrierväxeln och tuffar på.
(Där är faktiskt BTn sämre på att "ta i", men det är nog till stor del att han ÄR lite mesigare som individ.)

Men lancashire heeler, då? Vallhundsföljsamma men samtidigt lite "kaxiga" medan mindre terriergen, så att säga.
Korbenta och stabbiga de med, men definitivt smidigare än man tror!

Kromfohrländer? Finns strävhåriga, och nu när jag tänker efter kan de faktiskt vara det du är ute efter.

Bedlintonterrier? Jag har svårt för dem, men de är definitivt mindre kompakta än småterrierna. Om man inte ska ställa ut så kan man skippa den (i mina ögon) något fåniga fisyren. 

Apropå schappe, har du kikat in på Åsas blogg med hennes härliga - och sportklippta - hundar?
http://toktassarna.com/

Jag tycker för övrigt att det är BRA att man har höga krav, funderar, dissar, funderar igen och inte bara tar första, bästa, gulliga valp på Blocket.
Dock, om man spaltar upp sina önskemål, krav och det man absolut inte vill ha, så får man prioritera lite.
Den helt perfekta rasen finns sällan, även om jag hittat min ras så finns det små justeringar jag hade velat göra - men då hade det ju inte varit en cairn längre. 
Tex så tycker jag att utseendet har ganska låg prio, även om det finns raser som jag absolut inte kan med när det gäller den biten.
Lagom storlek, funktionell päls och en exteriör som inte är åt det extrema hållet och jag är nöjd.
Labbe har egentligen inte alls det utseende jag föredrar hos en hund men Nikka är givetvis den finaste hunden i världen ändå, trots att hon inte har ståndöron, spetsigare nos och annan päls  .

Så - vad kan du tänka dig att tulla lite på när det gäller önskemålen och vad är verkligen viktigt för dig?
Och jo, jag håller med, det finns sååå många raser man skulle vilja "testa", samtidigt vet jag hur trits det är när det inte stämmer alls. Man älskar givetvis hunden över allt annat ändå, men det är så mycket lättare och roligare när man hittat rasen med stort R.
Jag vågar sannolikt inte chansa i framtiden, det finns flera raser som jag är nyfiken på men njae, jag håller mig till mitt. OM jag inte ändrar mig, förstås... 

Tack för ännu ett bra svar. 

Jo jag upplever väl lite att hunden jag har idag inte har fungerat riktigt, utan jag tokälskar honom förstås och lärt mig se charmen som han är. Men vill igentligen ha något annat, Labben är en drömmhund för mig också, en gul. Men den är mycket stor, har lite hälsoproblem men främst kräver en hel del motion i arbete som jag inte vet om jag kan ge just nu. Sen är den korthårig och oljig.

Uppfödaren till min blandras påstod att de är mycket folkkära, enkla och lätta att träna i tex agillity. Min har varit extremt egen, tittade på hindren och hoppade kanske om han fick godis direkt varje gång, inte varit glad att träffa hundar eller okända och terräng har ibland funkat med högre gräs eller djupare snö men grenar i skogen och stubbåker går inte alls, vasst tycker han. Mildare Terrierbeteende stämmer bra på honom och mött flera mycket mer utåtgående trevliga hundar än honom av liknande blandningar. Lite är det som att han är en som inte stämmer med raserna i honom precis som en renrasig hund kan vara mindre rasspecifik med. Sen har jag märkt att det krockar i honom ibland, tex älskar han barn och barnvagnar men barn av äldre karaktär går inte, om de så ignorerar honom eller leker lugnt och snällt. Tycker inte han fått negativ erfarenhet heller.

Så en mer glad och utåt hund som inte bara älskar mig skulle göra massor, och okänsligare, lite större. Inte korthårig barrfällande utan tussfällande eller trimma. Sen stabil och kan vara lugn men sätta in högre växel med glädje vore kul. Sen låg vakt och hög skälltröskel vore skönt med mot min supervaktis nu.

Komforländer har lockat mig men är tydligen en väldigt bred ras i både päls och temperament och få så blir nog en dyr hund man inte vet vad man får riktigt. Annars jätte lockande. Får kolla de andra.

Inte för att döma din blandras, även renrasiga kan vara tvärtemot rastypen, men du VET ju faktiskt inte vilka raser som är inblandade. Inte helt ovanligt att blandrasuppfödare "förskönar" inblandade raser, eller att det är mindre bra individer som avlas på. Det händer för all del inom renrasiga också, att hunden är SKK-reggad är tyvärr ingen garantistämpel, men man har större möjligheter att kolla upp både uppfödaren och dennes hundar.

Hehe, jag skulle också ha en GUL labbe, om jag skulle ha en överhuvudtaget. Nikka är liksom väldigt, väldigt mörkt gul...

Äh, det skulle ju vara med en bild på min "gula" labbe med!  

Jag vet att jag nämnt dem tidigare, men dvärgschnauzer, då?

Robusta, hyfsat långbenta även om de är rätt små, strävhåriga/trimpäls, ofta roliga att jobba med utan att kräva massor och det finns ett brett utbud = större chans att hitta en som är avlad mer med tanke på mentalitet och hälsa än utställning.

Minus för rätt låg skalltröskel (dock långt ifrån spetsnivå) och vaktar en del, men mer för att varna än försvara. Tror att det är viss skillnad på mentaliteten beroende på färg.

Vid "extremt tungsprunget", dvs djupsnö/skare som varken bär eller brister mm börjar jag mer och mer att luta mot att det är bra att ha en hyfsat liten hund, dvs till slut kommer man till punkten där hunden helt enkelt inte tar sig, och då är det likväl att ha en som är så liten att man kan bära den...

Men då handlar det ju mest om skidturer, annars håller jag med om att hundar i gemen tar sig fram bättre än deras människor ;).

Nej ingen schnauzer, kan inte stava till det knappt, hehe.

Är en av raserna jag inte klarar utseendet på alls, med de öronen och intryckt nos som vissa har tycker jag de ser lite... ja nasse nöff ut. Specielt de vita.

Även de jag träffat, dock snabbt har varit riktigt dragiga och jaktintresserade, plus skälliga. Annars försökt kolla denna ras flera gånger och tänkt, kanske... Men icke det går bara inte med dem.

Nej tycker mer om bedlington, minus pudelfrisyren, väldigt lik labradodle på nåt vis då när de är jämnt klipppta fast mer böjd rygg.

Shappen, bt, kromfhorländer, löwchen, tysk spets, eller t.o.m Bichon havanais som min idag har i sig när jag gillar att kunna klippa hunden eller ta till klippmaskin och inte rycka den.

Får kolla runt och känna efter, tack för svar.

Ja svart labbe är ju nästan gul med.

Får ju posta en bild på världens snyggaste labbe som har ALLT (förlåt, Nikka!) och dessutom är, just det, GUL! 

Ja det är en riktig drömmhund!

Synd att labben inte finns i mellanlång päls som aussie vallhunden. Eller mellanstor som nova duck retriver.

Curly retriver är ju inte samma hund. 

Ja en dag vill jag ha en mindre gul labbe iaf.