Jag har nog två svar; (engelsk) mastiff och Broholmer.

Mastiffen för att vi haft en sån tidigare, en fantastisk personlighet som man aldrig glömmer. Hon var egentligen inte så planerad, det blev mer av en akut räddningsinsats där vi köpte loss henne från en familj som misshandlade henne. 

Från att ha varit en mager, strykrädd valp på sex månader så blev hon en trygg hund, som dessutom fick diverse utställningstitlar. En hund att lite på i vått och torrt, men med mycket egen vilja, dräggel och fisar.  

Rasen kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Skulle jag köpa en mastiffras nu så hade det dock förmodligen blivit en Broholmer. De flesta riktigt storvuxna raserna har en rätt kass hälsa; de har dåliga leder, är egentligen för tunga, vissa har problem med andningen och/eller huden med klåda, allergier mm. Dessvärre är rätt många ganska dåliga mentalt - och en hund på 80 - 100 kg som har rädslor, skärpa och diverse annat är definitivt inte rolig att ha, tvärtom kan det smälla rejält.

Broholmer verkar vara en sund och rörlig hund, dessutom med mycket skriva rasklubbar som ställer höga krav på avelsbiten.

Jag är inte jätteinsatt i rasen men den skulle definitivt vara högt på listan OM jag skulle ha något mastiffaktigt igen.

En tämligen dålig bild men den enda jag har i telefonen - vår Eira på utställning -96 el - 97.

...glömde jag att bifoga bilden.

Jag skulle utan tvekan välja mastiff, då jag haft en sådan och hon var en underbar hund på alla sätt. Det enda negativa var väl att mastiffer är stora med allt vad det innebär, men jag skulle gärna ha en sådan hund igen.

Håller med dig, Broholmer verkar så jäkla fina. Lätt en hund jag skulle vilja ha om jag bodde på gård eller hus med stor tomt på landet,typ. Oavsett om man måste bo så eller ej, så är det så jag skulle vilja bo med en mastiff, så han/hon fick vanka runt på gården.

Ja, vi bodde i lägenhet på den tiden men Eira älskade verkligen att vara i sommarstugan och strosa omkring på tomten. Allra bäst var att ligga på en liten kulle och spana ut över nejderna.❤️

Ja, jag tror säkert mastiffer kan bo på andra sätt än hus/gård, men för mig liksom känns det "rätt" att ha en på såna ställen så att säga. Skulle också vara skoj att ha en hund av en annorlunda ras så att säga, som inte krävde samma saker :)

Bullmastiffer ligger mig väldigt varmt om hjärtat pga deras godmodighet och "enkelhet". Tar livet i sitt eget tempo och är oftast nöjda med långpromenader, social samvaro och ligga ute och spana på omgivningen. Tyvärr är ju livslängden ofta kort och hälsan dålig.

Jag hade valt en tibetansk mastiff eller en dogo canario. Gillar deras temperament och även deras utseende.

Är inte dessa raser extremt reserverade mot nya personer? 

(rätta mig gärna om jag har fel) 

Nja, skulle inte kalla dem extremt reserverade...men visst är dom (oftast) reserverade. Men jag bor på landet och gillar själv inte heller folk så sådana raser passar mig utmärkt :)