Jag har en schäfervalp som först skällde på det mesta, vilket på ett sätt var bra speciellt när vi var ute i mörkret. Man kännde den liten trygghet av att den varna mig för något i närheten.

En dag däremot på kvällen så satte min mamma på fläkten vilket resulterade till att hunden börja skälla hela tiden. Jag vaknade upp av det och visade först vart ljudet kom ifrån tänkte han kanske slutar då...

Men istället fortsatte han och skälla, till slut så blev jag lite småsur och tog tag i nackskinnet på han och sa åt han att vara tyst. Sedan dess så har han inte skällt när han ser/ hör något nytt. Han brukar bara göra det där nysljudet som brukar vara första steget innan skällandet kommer.

Det är inte förrän nu som jag blir en aning orolig att jag fått han att sluta skälla helt och av det "bra skällandet" (varningsskällandet). Problemet är inte skällandet utan när han skäller konstant utan att sluta, först så fick man höra att man ska ignorera det vilket jag börja med. Det tog ett tag men han slutade till slut, problemet var dock att när man går och folk stirrar på en.

Tycker ni att jag borde oroa mig för detta beteende eller bara låta det vara och vara glad att han sluta skälla vid nya saker?