Hej!
Ja som rubriken lyder, när började er valp/unghund att bli mer vuxen rent mentalt? Alltså lugnade ner sig och började bete sig mer vuxet?
Kan vara olika. Finns en mall på skk hemsida och valp.se hemsida. Ofta så är det runt 3 års åldern. Man kan också googla på hundens tredje könsmognad.
Tack för svar!
Jag har 2 flatcoated retriever, de blir aldrig vuxna ;D haha.
Min 10 år gamla borzoi är fortfarande rätt valpfjantig ibland, rejsar lite, vill sno vanten min och skuttar lite när andan faller på ;).
Så "aldrig"? ;)
Tack för svar!
Det värsta sprallet hade försvunnit när han blev 5 år, men han kan fortfarande vara lite valpfjantig nån gång emellanåt (han är snart 9).
Tror att personligheten i sig har stor betydelse, den behöver ju inte påverkas p g a ålder. Min 6-åring kommer nog alltid att ha som huvuduppgift att leka med mig eller någon hundkompis, då är hon som lyckligast. Jag hoppas terriern i henne får finnas kvar livet ut. Vuxen är en lugn hund, tror inte det....
”Lugnat ner sig”, nja, det har väl skett i 10-årsåldern.
Skämt åsido, jag tycker att de flesta av mina har ”landat” lite mer när de har varit runt tre år. Lika pigga och energiska som innan men med en annan mognad och stadga. Lyssnar bättre, kan fokusera och koncentrera sig på ett annat sätt och framför allt kommer det inte så stora bakslag där de inte begriper något alls. Det är här som allt slit under valp- och unghundstiden verkligen betalar sig och bitarna trillar på plats.
Ofta är hanar lite senare i utvecklingen, de är barnsliga och larvar sig mer (någon som ser en mänsklig likhet?). Med tikarna ser man ofta en rätt stor utveckling efter varje löp.
Undantaget var väl min rhodesian ridgeback som MÖJLIGEN började mogna när hon var runt 11 år...
Slyngelåldern/tonåren slutade väl runt 1 1/2 års ålder. Alla gränser måste inte testas längre och det märks att man inte har en liten bebis-valp längre utan lite mer innanför pannbenet. Vid 5-6-års ålder märkte jag också en förändring i attityd. Han blev inte direkt mindre följsam, men det känns mer som att han själv gör avvägningar och fattar beslut än tidigare. När han inte lyder nu är det för att han undrar om jag verkligen menade det jag sa och inte för att han inte förstod liksom. Jag har kommit fram till att jag gillar utvecklingen...
”Lugnat ner sig”, nja, det har väl skett i 10-årsåldern.
Skämt åsido, jag tycker att de flesta av mina har ”landat” lite mer när de har varit runt tre år. Lika pigga och energiska som innan men med en annan mognad och stadga. Lyssnar bättre, kan fokusera och koncentrera sig på ett annat sätt och framför allt kommer det inte så stora bakslag där de inte begriper något alls. Det är här som allt slit under valp- och unghundstiden verkligen betalar sig och bitarna trillar på plats.
Ofta är hanar lite senare i utvecklingen, de är barnsliga och larvar sig mer (någon som ser en mänsklig likhet?). Med tikarna ser man ofta en rätt stor utveckling efter varje löp.
Undantaget var väl min rhodesian ridgeback som MÖJLIGEN började mogna när hon var runt 11 år...
Beror på ras genitik mm, har blandraser & vid 3 år börja ofta hundar landa som jag haft. Boxern jag passar blir nog aldrig vuxen han är snart 10 år.
”Lugnat ner sig”, nja, det har väl skett i 10-årsåldern.
Skämt åsido, jag tycker att de flesta av mina har ”landat” lite mer när de har varit runt tre år. Lika pigga och energiska som innan men med en annan mognad och stadga. Lyssnar bättre, kan fokusera och koncentrera sig på ett annat sätt och framför allt kommer det inte så stora bakslag där de inte begriper något alls. Det är här som allt slit under valp- och unghundstiden verkligen betalar sig och bitarna trillar på plats.
Ofta är hanar lite senare i utvecklingen, de är barnsliga och larvar sig mer (någon som ser en mänsklig likhet?). Med tikarna ser man ofta en rätt stor utveckling efter varje löp.
Undantaget var väl min rhodesian ridgeback som MÖJLIGEN började mogna när hon var runt 11 år...
Ja, det du skriver ang mognad efter löp var intressant. Som jag skrev tidigare så är min hund fortfarande mycket lekfull och försöker få igång de flesta hundar som vi träffar. Hon är underdånig och lägger sig gärna på rygg för en ny bekantskap ska få chans att undersöka innan lek.
Eftersom hon har tysta löp eller inte löper öht började min gamla hjärna gå på högvarv...Skämt åsido. Kan hennes beteende bero på hormonella störningar??? Nu har jag kanske skaffat mig ett onödigt problem men tycker samtidigt det mesta ang djur är spännande... Hon är nog lite översocial men verkar trivas med livet, kanske en bokstavskombination?