Jag känner väl spontant att du kanske gör lite mycket "grej" av att du ska ut i det att du stänger av delar av boendet och säger en särskild fras.

Om jag var du skulle jag börja springa in och ut genom ytterdörren typ *hela* tiden, men nu i början inte mer än att du i princip öppnar dörren och, om han nu hinner börja jaga upp sig redan då, bara stänger den igen, med dig fortfarande på insidan. Sedan, när han vant sig vid att matte/husse tydligen tycker det är skitkul att öppna ytterdörren och att det inte är så mycket att fästa sig vid, då kliver du ut, stänger bakom dig, öppnar igen, och in. Fortsätt så, var inte rädd att backa till "vifta med ytterdörren utan att kliva ut"-läge om du ser att han börjar stressa.

I det här läget skule jag ju snarare vilja satsa på att avdramatisera hela "ägare kliver ut genom dörren", än att nödvändigtvis vänta på att han gett upp, särskilt om han nu redan har separationsångest... men idealt vill du inte att han ska börja stressa alls, därav allt dörrviftande, du vill få det till att han tänker "jaha, ytterdörr, jaja, märkligt att det ska vara så kul att vifta med den", inte "gah, nej, nu försvinner hen IGEN!!!! PANIK!! :'("

Ayrin ger bra råd. Jag vill även säga att jag känner igen mig i mycket av det du nämner. 

Min hund var som valp rätt svår i ensamhetsträningen. Jag läste hur mycket olika råd som helst och försökte verkligen träna, träna, träna..men det funkade inte för mig såsom jag läste.

Tex läste jag också detta om att hunden måste lära sig kunna vara ensam i ett annat rum tex. Men jag anser nu att det är rätt total skillnad på att en hund kan vara ensam i ett rum när man är hemma som när man går hemifrån. Det kan fortfarande vara värdefullt, men det ena leder inte till det andra tror jag, iaf inte nödvändigtvis.

Tex, min hund är nu 14-15mån. Han går fortfarande med mig 95% av gångerna jag byter rum, men han väntar/vilar/sover om jag går hemifrån. Vi har inte kört superlånga tider, men när han har varit trött efter träning har jag iaf varit borta 1-1.5h och då har han sovit hela tiden. Så det är absolut inte samma sak för oss.

Men så var det inte förut. Fram till 7-8mån gammal skällde han KONSTANT om jag gick utanför dörren, precis som han gjorde med toaletten när han var mindre. Toan tränade jag inte på, han slutade helt enkelt och la sig och vilade efter tillräckligt många repetitioner av att "jag bara gick på toa". Din verkar ju ha lärt sig samma sak.

För att "klara av" ytterdörren gjorde jag såhär: Jag tänkte, jag ska nu ta nycklarna, ha på skor/jacka, gå ut och låsa dörren, låsa upp, gå in igen. Detta gör jag först 300ggr, ett antal gånger slumpmässigt varje dag. Tills jag kan göra det med 5-10 sekunder utan att han trissar upp sig. Jag säger "stanna" varje gång jag går, vet inte om det spelar nån roll alls, men det ger MIG en rutin. Samt att jag alltid tar nycklarna och låser. För att det ska bli en rutin.

Men han fixerade sig också vid dörren, som din. Men man MÅSTE utmana dem för att de ska "växa" anser jag också. Därför började jag utöka till att gå ut på gatan och in igen, fastän han skällde lite. Jag såg bara till att gå in när han gjorde ett litet uppehåll. Efter en massa sådana gånger så hände nått plötsligt - han skällde till bara ett skall och la sig!

2 gånger till, så la han sig bara!

Efter det kunde jag vara ute i 5-10 minuter, han låg bara där. Efter ett antal såna gånger gick jag snabbt till lokala ICA o handlade, kan klara det på 10min men kan ta 15 också om jag går långsamt. När jag insåg att det gick utan att han trissade upp sig så blev jag själv också avslappnad, och fick ett syfte med att gå hemifrån. DET är bra! Jag handlar fortfarande i princip varje dag, för att minst göra såna tripper. Kan erkänna att jag borde träna mer på att lämna längre, men varit lite för upptagen för det. Däremot drog jag 30-40min då o då efter nån månad till, och började dra ner och äta/fika efter träningen på helg. Då såg jag ju att han klarar över timman lätt om han är nöjd och aktiverad, så jag tror nog han kan klara mer också eftersom han toksov när jag kom hem.

Sammanfattat. Jag skulle råda dig lite som Ayrin. Gå in och ut tills dörren är avdramatiserad. Skit i att hunden ska vara i ett annat rum när du gör det, tycker jag. Jättekorta tider i början men våga även testa upp till en minut sen också, hunden dör inte av det. Vänta inte en halvtimma på att den ska ge upp IMO. Satsa på att komma till den punkten där hunden lägger sig ner ISTÄLLET för att börja skälla, först då tror jag man kan köra på med längre tid. 

Och framförallt, ge inte upp, och tänk att "detta ska bara gå". Jag var i exakt samma sits även om min var något yngre. Nu är det HELT annorlunda.

Tack snälla för att ni tagit er tid att svara!  Era peppande ord betyder mycket!

Jag tar och backar lite. Jag ska kämpa på och återkommer med en uppdatering framöver :)

Kämpa på, det är en ung hund. Jag tror du gör rätt i att korta ner tiden och se till att det blir tillräckligt många repetitioner så hunden accepterar att du går ut - utan att varva upp och börja skälla. Oftast är just den början som är det svåraste.. 

Men kom även ihåg att det är din hund och du känner den bäst. Det finns så många råd och metoder för detta, och det går helt enkelt inte att följa alla.

Nu har jag haft en mycket självständig hund som var extremt lätt att ensamträna redan som valp, han verkade känna trygghet hemma mer än i någon av flockmedlemmarna.

Tänkte också att om du varje gång delar av din hund när du ska ut så kanske det vore bättre att bara hålla den på den ytan jämnt? Tex var min hund som valp bara i köket i början, när han var rumsren fick han rummet intill och när han var helt trygg att lämnas (även med saker stående i de två rummen som kunde lockas att plocka i tex tvätt) fick han fler rum.

Nu var det så att gick vi ut så gick han och lade sig eller tuggade nöjt på en leksak, tittade max på dörren en stund. Så var väldigt enkelt, däremot när en var hemma med honom första året så var det lite jobbigare att lämna honom flera tim sen efter det.

Var en dag jag var ledig och de andra åkt iväg så hörde jag våran hund yla innan jag gick och visade att jag var kvar, det var en mycket stressad morgon för de andra och då hade våran vanligtvis mycket nöjda hund tydligen blivit orolig. Är mycket hur man gör helt enkelt.

Skulle prova som annan skrivit att gå fram och tillbaka ut och in med småätande, tex post, skräp m.m. Aldrig säga en viss fras eller göra mycket lika saker som tar tid tex stänga för rum. Annars byta om, ta på skor m.m. Är ju svårt att undgå.

Sen att lugnt göra det är A och O. Skutta upp, stressat plocka saker och gå ut gör ingen hund lugn.

Helst skulle du byta om och alla rutiner men sätta dig i köket, sen lugnt gå ut när hunden är lugn. Lyssna gärna vid dörren när du går in om hunden verkar orolig eller titta smygande in genom ett fönster.

Sen kan faktiskt att vara ute i trädgården en längre tid hjälpa mer i mitt tycke, gå fram och tillbaka kan stressa, väntar du längre så kanske hunden lugnar ner sig själv men är bra att ha koll nära vilket.

Vet att vi gjorde så i början att vi var utanför och kunde komma om det var något men som sagt vår hund sov oftast när vi kom in igen, om han tryggt hört oss utanför kan ju vara en anledning kanske.

I ditt fall skulle jag sattsa på trygghet och lugna övningar inne. Tryggheten kan inte vara du 90-100% utan underlättar om det är huset, ett rum eller hundens bädd. Lämna hunden i ett rum och vara kvar inne är en variant med, men alltid sluta när hunden är lugn, aldrig när den är stressad och du kommer till undsättning. 

En hund som reser sig när du gör det, låter utanför toan och följer dig genom rummen lär inte kunna lämnas länge alls, där behövs mycket trygghet i huset. Antar att du inte jobbar eller handlar mat?

Jag skulle själv ha mycket svårt att leva med eller tycka om en så klistrig hund, hoppas det löser sig.