Hej,
jag ska adoptera en hund från Bulgarien som skulle resa hem nästa helg. Nu har dock djurläkaren där nere testat honom positiv för ehrlichiosis, så han ska behandlas innan han kan åka vilket betyder att transporten blir fram-flyttad en månad ca.
Han har inte riktigt haft symptom på sjukdomen säger hon som fostrar honom, och sedan han hittades på gatan för ca en månad sen har han ökat massivt i vikt, från 4 till 12 kg! Så jag tänker att infektionen inte kan vara i ett sent stadie, då han har haft riktigt mycket appetit och varit glad, och inte febrig..
Nu ska han ta doxycyclin i 20 dagar och sen testar de igen.
Hur stora är chanserna för att en antibiotika kur tar kål på denna infektion? Det beror på hur långt den nått, eller hur?
Har någon erfarenhet av detta?
Hunden är ca 10 månader nu, men hittades ensam, underviktig och hjälplös (han har altså inte haft någon flock - kanske betyder att han inte fötts som gatuhund, men blivit lämnad på gatan av någon som inte vill ha honom?)
Han har också lidit av en svampinfektion som gjort att han har kliat sig och tappat hår på svansen, men som han också fått antibiotika för och det verkar vara överstökat. Dessutom är hans huvud lite på sned när han går (led/muskel symptom på ehrlichiosis?) Han verkar dock inte uppleva smärta.. Han ser frisk, energisk, vänlig och glad ut på videor och bilder jag fått av fostermamman, och jag hoppas innerligt att testen är negativ när dessa 20 dagar gått..
Vad tänker ni om denna situation? Jag har inte JÄTTE mycket erfarenhet med hundar, men har en hund som kom från Spanien i somras, så har lite erfarenhet med före detta gatuhundar.. Hon älskar alla andra hundar och saknar en vän, och de verkar som ett bra match dessa två.
Något särskilt som jag ska vara uppmärksam på enligt er? Tror ni, att den böjda nacken kan vara pga anaplasman? Eller annat? han har fått öronen kollade och det är inget fel på dem - djurläkaren kan faktiskt inte lokalisera huvud/nack-problemet.. Men någon här kanske har sett något liknande tidigare?
Tillfogar en fil som visar hur hans huvud är "snett"
Tacksam för svar och tankar :)
Oj, hittade en massa posts om hur man inte ska ta hem gatuhundar. vill bara tillägga att jag absolut inte är ute efter kommentarer huruvida man ska ta hem fd gatuhundar eller inte.
Det är en helt annan diskussion, så ni kan spara era synpunkter på den fronten :)
FIY så läste jag att anledningen till att hjärt-lungorm faktiskt finns i Danmark (speciellt norr om Köpenhamn), är för att en gång för ca 30 år sedan tog en fin herre med sin fina ras-hund från Frankrike och bosatte sig i Gentofte området (ett av Danmarks mest rika ställen att bo ;) ) - den hunden bajsade i skogen, en annan hund/räv åt dens bajs och nu är hjärt-lungorm väldigt utspritt där. Med det vill jag säga att man inte ska skylla på fd gatuhundar, när det talas om sjukdom-spridning.. Plocka upp era hundars bajs istället, och testa dem regelbundet!! ALLA hundar har stor risk för att bära på, och bli smittade med sjukdomar!
Ja, att så noggrant kunna spåra en infektion verkar ju tämligen otroligt, och att det dessutom bara ska ha skett en gång med den massiva mängden förflyttningen av hundar över gränserna verkar ju *extremt* otroligt. Så nä, det tror jag inte ett skit på.
Eller snarare, även om det en gång varit "en rik snubbe med en rashund" är det knappast enda gången det hänt, och ett antal av dem har med stor sannolikhet varit illa avmaskade gatuhundar från tveksamma "adoptions"organisationer.
Men, med detta sagt... om "din" oganisation nu konstaterat en infektion och håller hunden 20 dagar extra finns väl hyfsat hopp om att just de är seriösa. Om det nu inte helt enkelt handlar om att mjölka dig på några extra 1 000-lappar.
Men hur som, jag hoppas att det går bra för dig och dina två hundar, även om jag för all del kanske inte tror det är en *jätte*bra idé att skaffa två hundar som är illa socialiserade och tränade så nära varandra, risken är att du får mer kaos än du kan hantera.
Men jag hoppas det går bra för er alla tre :).
Hejsan,
tack för ditt svar. Att skriva att jag inte ville ha kommentarer om gatuhundar dock var kanske lite provocerande ;)
Att du har dina egna synspunkter är ju helt OK, men du slänger in saker som "illa socialiserade".. Jag undrar bara var du har dessa fördomar ifrån.. Har du överhuvudtaget någonsin mött / hanterat någon f.d. gatuhund från sydeuropa?
Jag efterlyser ett faktuellt och fördomsfritt svar på min fråga :)
Det var mer din berättelse om smittan som var lite provocerande pga dess rena osannolikhet (smittvägen känd i detalj, endast en smittad hund).
Tja, en hund som växer upp utan att tas om hand om och uppfostras av en människa är väl generellt sett tämligen illa socialiserad, dvs ovan att bo och leva med människor, och otränad i de sociala regler som gäller då man lever med människor. Nåt annat verkar väl tämligen osannolikt? Eller vad menar du med "socialiserad"?
Jag säger inte att en gatuhund inte kan vara trevlig eller inte kan uppfostras, jag säger att det är ett stort jobb, större än att ta en valp i många fall, eftersom hunden kan ha varit utsatt för både det ena och det andra och man då, utöver rena uppfostran och socialisering även måste ta hand om en rehabilitering. Att göra det på två hundar samtidigt är generellt sett svårare än att göra det på en hund.
Så; mina fördomar om gatuhundar: de är hundar som levt på gatan och är därmed är ovana att leva i nåns hem. De saknar generellt sett grundläggande fostran, och de har i vissa fall utsatts för diverse rena övergrepp, antingen av andra djur eller människor, och kan därför vara skygga/ha starka rädslor.
Dessutom har de under tiden på gatan varit utsatta för starkt smittryck.
Hejsan,
tack för ditt svar. Att skriva att jag inte ville ha kommentarer om gatuhundar dock var kanske lite provocerande ;)
Att du har dina egna synspunkter är ju helt OK, men du slänger in saker som "illa socialiserade".. Jag undrar bara var du har dessa fördomar ifrån.. Har du överhuvudtaget någonsin mött / hanterat någon f.d. gatuhund från sydeuropa?
Jag efterlyser ett faktuellt och fördomsfritt svar på min fråga :)
Jag kan bara säga att de flesta här på forumet har ganska bra kunskap om hundar och även gatuhundar och deras problem.
Ayrin är en person med bra koll på det mesta och jag håller med om allt hon skrev.
Gatuhundar är svåra att ha i lägenhet och liknande, de är inte koppelvana och ja jag har träffat på ganska många och hört och sett hur de är, dvs inte lättsamma. En hel del rymmer första veckan pga klantighet eller direkt på flygplatsen och skapar bekymmer då de förmodligen är vettskrämda över hela situationen.
Sen tror jag det är liten risk när folk åker på ex utställningar i utlandet och kommer hem igen, de hundarna är kopplad och springer inte omkring på gatorna och träffar en massa lösa sjuka skabbiga hundar, de håller sig till området eller omgivningarna.
Uppfödare har inte heller sina hundar springandes vind för våg och låter dom träffa alla lösa hundar, då skulle de inte få så bra rykte om de säljer sjuka hundar, de vill väl göra ett bra jobb och sälja fina linjer som de kämpat för.
Gatuhundarna lever ett helt annat liv.
Hoppas att det går bra för er i alla fall och att hunden blir frisk snabbt.
Varför inte kontakta SVA direkt och få riktiga svar? Uppfattade att sjukdomen kunde övergå till kronisk och ligga kvar i kroppen i många år m.m.
Sen är det anmälnings plikt till jordbruksverket om hunden har blivit smittat av sjukdomen.
OK bra att veta, tack! Kontaktar SVA..
Det var mer din berättelse om smittan som var lite provocerande pga dess rena osannolikhet (smittvägen känd i detalj, endast en smittad hund).
Tja, en hund som växer upp utan att tas om hand om och uppfostras av en människa är väl generellt sett tämligen illa socialiserad, dvs ovan att bo och leva med människor, och otränad i de sociala regler som gäller då man lever med människor. Nåt annat verkar väl tämligen osannolikt? Eller vad menar du med "socialiserad"?
Jag säger inte att en gatuhund inte kan vara trevlig eller inte kan uppfostras, jag säger att det är ett stort jobb, större än att ta en valp i många fall, eftersom hunden kan ha varit utsatt för både det ena och det andra och man då, utöver rena uppfostran och socialisering även måste ta hand om en rehabilitering. Att göra det på två hundar samtidigt är generellt sett svårare än att göra det på en hund.
Så; mina fördomar om gatuhundar: de är hundar som levt på gatan och är därmed är ovana att leva i nåns hem. De saknar generellt sett grundläggande fostran, och de har i vissa fall utsatts för diverse rena övergrepp, antingen av andra djur eller människor, och kan därför vara skygga/ha starka rädslor.
Dessutom har de under tiden på gatan varit utsatta för starkt smittryck.
Tack för input.. Med socialiserad menar jag vana vid positivt umgänge med både andra människor, och andra djur. Enligt min erfarenhet är det generellt sett oftast det senare som är problematiskt.. Om en hund inte får lov att leka, dela mat och resurcer, och bråkas med andra hundar som ung, så är sannolikheten att den blir osocial större. Här har gatuhundar en fördel, då de med sannolikhet har levt i någon slags flock innan..
De som bor i stora hundgårdar innan adoptionen riskerar såklart att vara lite försiktiga mot människor, samt de som har upplevt att bli misshandlade av människor. Jag talar inte för att man bara reser till syden och hittar en gullig hund på gatan som man vill ha med sig hem, men att man har kontakt till någon i landet med erfarenhet, och tar en hund som kanske bott i fosterfamilj någon del av sitt liv, på annat sätt haft positiva upplevelser med djur och människor, eller åtminstone varit under observation under en tid så att man vet lite om hundens beteende..
Och jo, smittrisken är större för dem på gatan än inne i en lägenhet i stan. Men de flesta sjukdomar går att bota.. Det är svårare med en hund som blivit traumatiserad av att vara inne det mesta av dagen och inte möta andra människor och djur, eller en hund som har svårt att andas på grund av att människor avlade den till att ha en anatomi som inte är hälsosam..
De gatuhundar jag mött och sett, har snabbt blivit väldigt förtjusta i den nya hussen/matten - som om att de förstår innebörden av det privilegie de just har blivit tilldelade, dvs ett liv med fasta måltider, kärlek och trygghet. Känns lite som att du refererar till Hollywood filmer om rescue dogs när du säger att många springer bort redan på flygplatsen? Var har du den informationen ifrån? Och ifall detta är sant så skylls det väl snarare ett problem i ägarens beteende, än i hundens?
Som jag ser det har du ju inte bara ett problem här utan snarare 3 om man ska ta med det sneda huvudet hunden uppvisar. Det första gäller ju hundens tänder som kan påverkas av doxycyklin och för att angripa infektionen bör man ju dosera en längre tid och ibland ändå upp till 8 veckor för att se effekt. Under den tiden om hunden, valp el unghund har växande tänder kan de drabbas av emaljhypoplasi (emaljbildningen fungerar inte som det ska).
Det andra gäller ju själva anaolasman som skiljer sig från fästingar i Europa och de vi har i Sverige. Den anaplasma som förekommer här heter A. ewingii medan den som förekommer i Europa heter A. canis och den infekterar mononukleärerna. Denna åkomma ger allvarligare symptom varför det inte går att svara dig i dagsläget om en kur med Doxycyklin som trots allt är förstahandsvalet hjälper. Så i det fallet får du ju självfallet vänta och se. Hunden är inte smittbärare och denna åkomma räknas inte som en zoonos som någon här skrev innan men nog så allvarlig ändå för hunden.
Tycker du kan ta ett samtal med en veterinär här i Sverige för att få mer kött på benen oavsett detta är en gatuhund el inte men just för att den inte har den svenska varianten av Anaplasma.
Att huvudet är snedställt bör man ju röntga för att se skelett och om hunden trots allt har besvär och ont av detta. Det kan bli en dyr historia för dig så ex bara en plåt av Magnegtröntgen kostar ca 1000 kr. Så har du det skralt med pengar skulle jag nog avråda dig från ett köp av denna hund och ser tyvärr den negativa medicinska del som trots allt är avgörande för att hunden ska få ett drägligt liv hos dig här i Sverige.
MVH//Sanna