Tänkte höra lite med er som har hundar här om ni lämnar hunden mycket hemma själv när ni jobbar, om ni tar med hunden eller jobbar hemifrån? Kanske är hunden någon annanstans med andra?
Har en önskan och drömm att äga två hundar i framtiden men märkt med min nuvarande äldre hund att han börjar få svårt att vara ensam mer och mer. (Nu är han själv max 4-6 tim i streck på ett dygn). Han har aldrig varit själv fler timmar i streck men en period i hans ungår var jag hemma kort mitt på dagen bara och sen var han själv igen några tim innan jag kom hem igen.
Jag har hört och sett själv att jobba mycket och ha hund inte går ihop, även om min ändå fixade det bra då att vara själv med att sova mycket så är han en gladare hund nu absolut.
Planen är att jobba halvtid och sen ha fritiden till två hundar och vardagens aktiviteter. Men vet inte om det skulle fungera? Lämna 2 hundar 6 tim kanske ändå blir för mycket? Tänker mig mellanstora hundar eller små men de behöver ändå sin tid.
Har just nu dilemmat hur jag ska lösa det med min äldre hund som börjat gny och yla mycket mer, hört honom två gånger när jag lämnat honom själv men även ökat vid lek, trixträning och främst när han ska vänta på mat eller att gå ut.
Är lite som om han backar tillbaka till när han var otålig valp igen eller om jag omedvetet främjat mer prat från honom? Över lag är han ändå en mycket tyst hund men ser lite förändring i att han inte orka vänta på saker längre som tidigare och lättare jaga upp sig.
Har tankarna på en ny valp men känns lite som att det är mer passande att sattsa på min hund jag har och börja om sen, är lite mellan jobb också så är lite ovisst hur rutinerna blir framöver med för att skaffa en valp.
Men vore kul att veta om alla med stora hundar har dem runt sig hela dagen eller inte? De jag känner har oftast jobbat hemifrån på egen gård.
Jag är en gammal tant och har alltid levt med perser. Först när jag var 47 år var det dags för hund. Då jobbade jag och husse skift så de två hundar vi hade då var ensamma max 2-3 timmar. Tänk på att din gamla hund kanske inte alls uppskattar en valp att behöva umgås med.
Det är klart det kan vara lockande med en liten valp men den växer också snabbt upp och då är det lite sent att börja tänka på hur den ska tillbringa sina dagar, med eller utan en ägare i närheten. Skulle det vara jag så lät jag gamlingen få en skön ålderdom, det är den säkert värd.
Personligen skulle jag aldrig lämna mina ensamma hundar mer än 4 timmar per dygn, även om dom skulle klara mer ser jag det inte som optimalt med så mycket ensamhet. Jag har löst det med att jobba natt och tidigare sambo har jobbat dag så hundarna alltid haft sällskap. Har det krisat har jag kunnat ha med hundarna på jobbet. När jag blev singel och själv bytte jag jobb till ett där jag får ha hunden med på jobbet varje dag. Har möjlighet att gå ut med henne 3 g/arbetsdag + några snabbpinkningar så långpromenaderna sker innan och efter jobbet. Lunchen intas på 2 minuter så hunden åtminstone får 30 minuters lunchpromenad.
Tack för svar.
Jo i hundens fall ska man ju helst alltid vara där och max 4tim låter absolut bäst som max för dem att bli själva.
Men sen kan man inte styra allt i livet utan jobb har tvingat mig vara borta mer än som var planerat från början, svårt att veta många år framåt om man kan leva som man gör nu.
Drömmen vore att ha ett jobb där hunden kunde vara med men så är det inte för mig just nu.
Nu har jag haft turen att ha en väldigt redig hund som lätt varit själv och inte krävt massor av aktiviteter utan två längre turer och lite hjärngympa per dag har räckt.
Ärligt har jag upplevt mer att min hund backat att följa mig i vårt och torrt av trötthet och lathet än en som varit understimulerad.
Tex läste jag hemifrån ett tag och erbjöd massa utflykter med att gå, cykla och åka bil med min hund och ändå ville han inte alltid med. Morgonen har varit absolut svårast...
Så drömmen är en mer aktiv hund eller två i framtiden.
Men kul att höra hur du löser det hela, verkar vara toppen liv för dina hundar.
Tycker just jobblivet och hund är de svåraste att lösa när man är själv.
Jag är en gammal tant och har alltid levt med perser. Först när jag var 47 år var det dags för hund. Då jobbade jag och husse skift så de två hundar vi hade då var ensamma max 2-3 timmar. Tänk på att din gamla hund kanske inte alls uppskattar en valp att behöva umgås med.
Det är klart det kan vara lockande med en liten valp men den växer också snabbt upp och då är det lite sent att börja tänka på hur den ska tillbringa sina dagar, med eller utan en ägare i närheten. Skulle det vara jag så lät jag gamlingen få en skön ålderdom, det är den säkert värd.
Jag är lite i samma sitts.
Är uppväxt med flera katter och kattungekullar. Men i tonåren köpte mina föräldrar vår hund och den blev min.
Jag har sett hur det är att ha två katter i ett hem och nu är de mindre flockdjur men i vissa delar uppskattade de varann men i andra gick de inte alls ihop, nu var en äldre slöing och en yngre överenergisk med förstås. Men med tanke på att de hade fritt ute att gå och vissa rum i huset så trodde jag ändå de inte skulle vara som om de gick på varandra men de gjorde dem, speciellt på vintern.
Vill inte ha min äldre hund och en valp jag får sära på hela tiden utan tänker börja om med en valp efter min äldre hund, sen kanske skaffa en till efter några år så de blir 2.
Har inte många vänner med hund och tänker med två att de får varann att umgås med och sen träffa mycket folk, min hund Nu älskar människor men har svårt för hundar, tror han har haft dåligt med hundkompisar genom livet. Är som om han inte vet hur han ska göra utan går undan eller blir rädd.
Största dilemmat är att balansera hund och yrkeslivet när jag nu bor själv.