Tänkte om någon här är bra på hundens beteende? Bättre än jag själv varför hunden gör som den gör, hundpsykologi om man vill kalla det så.
Jag har flyttat till lägenhet 5mån tillbaka rätt exakt nu. Jag har tagit det lugnt med min äldre hund Casper, som i sommar blir 13år, så han får prova stadshund livet.
Från att bott i hus på landet med stor trädgård och långt till grannar eller mycket trafik är det stor förändring för oss båda.
Det som fascinerar mig är att han skäller väldigt lite, han har hört och reagerat på många ljud i att bli spänd och titta fixerat men inte mer. Mot i huset där han varit bedrövligt skällig är jag väldigt förvånad...
Enda gångerna han tok skällt är när han misstog min spegelbild i en glasdörr för en okänd person (första gången jag stängde dörren), en granne måste tappat en porslins eller liknande krasch hördes och första 3 gångerna jag fick främmat. Sen har han inte sagt någonting utan hälsar glatt när någon kommer, inte mer än lite gny prat kanske i glädje.
Jo sen morrade han en gång jag reagerade på ett ovanligt ljud men tystnade när jag sa till, enda gången jag tyckte jag tränade honom att vara tyst.
Nu har jag gammla möbler som han är van vid sen huset men är förvånad hur avslappnad och sovande han är när man tydligt hör grannarna (är lyhört) sätta på en kran eller slå i skåp m.m.
Hörde av en bekant att hon inre alls hade kunnat flytta med en hund från landet till lägenhet, den slutade äta och var aldrig glad eller lugn. Den var också äldre.
Så mot min som bara behöver lite mer ensamträning när han sitter vid dörren lite nervöst i lägenheten när jag återvänder är det ju stor skillnad. I huset kom han yrvaket från bädden så är lite skillnad.
Tydligen måste min hund klara miljöombyte väldigt bra eller?
Nu har jag tagit allt väldigt lugnt i att min hund skulle hitta trygghet här och varit ledig när han varit här, annars har han varit hos mina föräldrar där han är mer van att vara själv några tim i sträck.
Men är ändå jätte fascinerad att jag inte stött på mer problem med en så pass gammal hund, nu känns en valp som mycket mer jobb jämfört med min gamling. Men han kanske inte har nått stadiet med att höra och se sämre eller bli förvirrad än som jag tyckte ett tag?
Har hört så mycket om att äldre hundar ska kräva massa tid och vård ungefär som en valp men inte märkt det än, min är mer bekväm med lite aktivitets behov och noll risk att förstöra eller göra inne och kan mycket lydnad m.m.
Är det någon som kan gissa eller vet varför min hund är lugnare i lägenheten med att skälla än i hus? Enda problemet ute är att vissa ljud och trappuppgången till lägenheten skrämmer honom lite så han blir lite låg och osäker men annars ingenting, skönt men konstigt.
Det jag skulle gissa på (jag är ingen hundpsykolog eller expert) är att man är bra med miljöombyten och anpassar sig snabbt.
Vi flyttade från villa till lägenhet för ca 2 år sen, våran hund var då 4år. Han har varit väldigt duktig på det också, och skäller inte alls speciellt mycket. (Bara när det ringer på dörren...). Han är väldigt van vid miljöombyten då redan när han var valp har han haft två hem. Jag och min sambo bodde båda hemma så han flyttades en del mellan dom. Våran va jättenervös i början, han skulle inte alls vara själv, utan va max 1 meter i från oss i alla lägen. Men han har aldrig skällt mycket.
Det som kan bero också är om han är skällig annars, har han skällt mycket där ni bodde innan? På ljud eller besökande osv? Våran tror att han är en vakthund (han är en shih tzu blandning på 8kg...) så han har alltid skällt mycket på just dessa saker.
Som jag skrev innan så tror jag bara han har anpassat sig otroligt bra och att han känner sig trygg med dig. Vilket gör allt mycket lättare för honom också.
Vet inte hur vettig mitt svar lät, men det kanske ger lite svar i alla fall.
Tack för svar!
Jo jag har börjat tänka så med att min hund är duktig på miljöbyte, tränat att åkt ut mycket i hans liv och nya platser är det bästa han vet.
Men han har alltid bott på samma plats innan, dock varit hos andra sen unghund om jag åkt iväg över en dag eller dagar. Så han är van så sett.
Min är en Lhasa Apso blandning (fast mest Coton de tulear i honom) Lhasa och Shih tzu är besläktade och väldigt mycket vakthund. Min har verkligen visat det genom åren i att skäll varna för alla ovanliga ljud plus allt som tydde på att nåt var nära huset. Räckte att en bil vände uppe vid våran infart så var hunden igång.
Därför är jag förvånad hur tyst han är i lägenheten men gissar att han inte hade varit det som unghund. Sen har jag tränat skall och tyst mer senaste åren som gjort honom bättre på att lyssna faktiskt.
Märkt att jag är största tryggheten för han har sista veckorna blivit lite mer klistrig och haft svårare att lämnas ensam både hos mina föräldrar och hos mig. Jag får nog jobba med att han ska klara sig iaf några timmar men är samtidigt glad att han gillar att vara med mig.