Jag kör en del drag, men inte med vagn. Men överlag - en hund ska inte dra mer än sin egen vikt utan hjälp i mina ögon (så väger hunden 30kg får det den drar + last tillsammans väga max 30 kg). När jag kör barmarksdrag på kickbike drar min hund mig på 60kg + cykeln på 10 MEN då hjälper ju jag till att sparka så fort det inte är nerförsbacke. Samma sak på skidor - då stakar jag/"skatear" hela tiden så fort det inte går nerför. Ska hunden dra helt utan hjälp skulle jag säga att runt halva hundens vikt är en bättre riktlinje för vad den orkar under längre sträckor.
Så om man utgår från detta kan alltså en labbe/golden på 30-35kg alltså inte dra en vagn där vagn + last (barn) väger mer än max 30kg men kanske närmare 15-20kg (när den är vältränad, det tar ett tag att träna upp hunden att kunna dra så mycket, räkna med att ni kan börja träna med selen tidigast vid 1 år, och med lite mer vikt när hunden är tidigast 2). En finsk lapphund väger ännu mindre, och kan därmed dra mindre. Att få hunden att dra en vagn med alla barnen i är i mina ögon ett dödsdömt projekt, det blir för tungt för en ensam hund om ni inte planerar att gå och skjuta på bakom hela tiden. Två barn möjligen. Men då får ni ge er upp på storlekar som Newfoundland, Berner sennen, S:t bernard, Leonberger, Landseer, Mastiffer osv.
Att hitta en hund som kan simma bredvid kanoten är också ett långskott tyvärr. Precis som med oss människor kan man inte kräva att en otränad person ska gå i vattnet och simma några kilometer. Och inte ens som vältränad är det många som orkar simma 2-3 kilometer (eller mer, vilket det lätt blir). Satsa i så fall på en hund som får plats i kanoten, våra hundar sitter i kanoterna när vi paddlar och det går toppen!

Sedan bör ni fundera både en och två gånger kring syftet med hunden, rasvalet är ändå en ganska stor grej som ska fungera och vara rätt för er både nu och längre fram. Ni vill ha en hund som kan dra era barn i vagn då de inte orkar gå så långt. Men säg om 3-4 år (dvs när hunden är i sina "bästa år" och tillräckligt tränad för att orka dra relativt mycket vikt). Då kommer barnen vara 8, 10 och 13 år och då orkar de förhoppningsvis gå på egen hand och är för tunga för en kärra (på sin höjd att 8-åringen kan åka med).
  Ni vill skaffa en hund för att dra barnen i vagn nu, men när hunden väl är redo för det har barnen kanske hunnit "växa ur" hunden/kärran viktmässigt så att hunden inte kan dra dem, eller max en i taget. Vad har ni för planer med hunden då, eller om det visar sig att hunden inte gillar att dra alls (vilket händer ibland, alla hundar uppskattar inte att dra tyvärr)?
Alternativet är såklart att skaffa en omplacering så kan ni börja dra tidigare, men man får fortfarande räkna med något års träning om hunden är otränad innan den kan dra några större vikter.

Så om ni bortser lite från just "dra med vagn"-biten, vad söker ni då? Storlek på hund? Aktivitetsnivå? Pälsvård? Vill ni göra något mer med hunden än promenader, vandra, friluftsliv? Ex agility, spår, lydnad?

Jättebra svar!! Skulle verkligen ta till mig av det här ovan.

Tiden verkar som sagt vara emot er - även om ni skaffar en omplacering, då det tar tid att träna hunden till att orka dra sådan vikt.

Spontant tänkte jag Grosser schweizer sennenhund, där hanen väger ca 60-70kg och skulle nog klara vikten.
MEN, så ska den inte tränas/påfrestas fören den är färdigutvecklad. Från klubbens hemsida: "Valpar och unghundar skall inte motioneras målmedvetet utan i sin egen takt. Leder och skelett är inte färdigutvecklade före ca 12-18 månaders ålder."
Så först då bör en invänjning introduceras, långsamt...
Tillägg: det är en ras som kräver vana och lämpar sig inte för ex stadsliv på vardaglig basis.

Och då är vi återigen vid TID. Dina barn växer, inom 2-3år (om ni skulle skaffa hunden NU) så har dom ändå mer ork än hunden skulle ha att dra dina barn, vid samma tid.

Jag är också nyfiken på långtids-perspektivtänket i det här. Vad är tanken med hunden när den inte längre kan dra?

Hej! Så glad jag blir för era svar - tack! Mycket informativt och bra. 

Hunden kommer inte framförallt att vara draghund. Det är långt ifrån enda syftet med att skaffa hund. Framförallt är det en familjemedlemm till vår familj och en motionskompis till mig vi vill ha.

Jag har tiden för hund då jag jobbar 50% och mestadels hemifrån. Vi bor nära ett naturreservat där jag går promenader i skogen dagligen. Till det vill jag ha en följeslagare både som sällskap och för att känna mig tryggare mörka kvällar.

Idén med att dra är inte huvudsyftet med att skaffa hund men det hade varit ett trevligt sätt att hjälpa oss som familj när vi är ute i naturen på helger och på semestern. Det viktigaste i rasval är alltså inte förmågan att dra utan mer ett temperament som passar på förstagångshund, som familjehund och som motionskompis i skogen.

Om det är en ras som kräver mer aktivering så är det ju inte så komplicerat att lägga doftspår i trädgården och träna lydnad etc.

Efter att ha läst era svar inser jag att om vi ska ha en hund som drar så är nog en Newfoundland bäst eftersom de förutom att vara stora och starka också är en väldigt bra familjehund. 

Jag behöver dock fundera lite mer på om vi vill ha en så stor hund... Hade jag bott på landet hade jag nog inte tvekat...men i ett villakvarter vet jag inte om jag vill ha en så stor hund...

Kanske en blandning labrador/Newfoundland kunde vara en idé? Kanske finns viss chans att den orkar dra iaf ett barn åt gången när vi är ute. Antagligen orkar den/vill dra mer än en labrador? Jag tänker att Newfoundland är mer muskulösa och byggda mer lämpligt för att dra?

Då orkar barnen ta sig längre sträckor när vi är ute om de får turas om att åka.

Vill bara påpeka att jag är och alltid har varit en stor djurvän och skulle aldrig pressa en hund till mer än den klarar av. Det är som sagt framförallt en familjemedlemm att älska vi söker och inte ett dragdjur. Vet att det finns många som inte borde ha djur så därför vill jag säga det.

Det behöver inte alls vara negativt/omöjligt att ha en "njuffe" i ett villaområde. Min killes familj hade två leonbergerhanar (som är i samma storleksklass) i villaområde och det var inga som helst problem! De må vara stora, men de större raserna som ex. Leonbeger och Newfoundland är ganska lugna och behagliga raser, som stora nallar. De gör inte så mycket väsen av sig. Självklart behöver de uppfostras och även aktiveras mentalt som alla hundar, och visst behöver de motion. Men de är mer "nere på jorden" och inte lika intensiva som t.ex. en labrador kan vara. 
  Något man bör tänka på med de större raserna är att de inte lever lika länge (ca 8 år). En labbe kanske blir 10-12 år, men jag upplever labben som betydligt mer krävande. De har mer energi (mer spring i benen) och kräver mer mentalt arbete. Samtidigt har en labbe mer behändig storlek för det ÄR lite kruxigt att ha en stor hund ibland, man måste ha rätt storlek på bil osv.

Jag hade inte satsat på en blandras med den kombinationen. Det är sällan de hälsotestade och bevisat friska hundarna som går i blandrasavel. Just när det är stora raser inblandade (där det förekommer HD-problem etc) bör man vara försiktig, och hellre välja renrasig av någon av de ingående raserna. 
Men känner man att en blandning skulle vara det bästa för er så titta efter det (även om ni riskerar få en hund med labradortemperament och energinivå som väger uppåt 70kg, egenskaperna fördelas inte 50/50 hos avkommorna, vissa får lite mer av ena föräldern, vissa får mer från andra).

Många uppfödare och hundägare berättar jättegärna mer om sina raser, så har ni möjlighet - läs på hos rasklubbarna, läs på uppfödarnas hemsidor, ring och prata med uppfödare av de raser ni är intresserade av, åk på utställningar och bekanta er med raserna! Man lär sig jättemycket, och när ni fått mer kött på benen om de olika raserna och träffat några individer i verkligheten kommer ni säkert känna vilken ras som passar er. Lycka till!

Tack för goda råd! Jag återkommer!

Med tanke på vad hunden ska dra (kärra), på vilket underlag (i skogen), vilken vikt (ca 60kg) och vilka sträckor (med eller utan uppehåll) så tror jag att eran bild av vad en hund kan och bör klara av inte är riktigt realistisk (eller human, för den delen). Helt ärligt har ni just skrivit det ultimata receptet på hur man gör sönder en hund.

Sedan är det ju precis som de andra också skriver, ni kommer ju ha många fler kilo barn för hunden att dra runt på när den väl är vuxen och ni ens kan påbörja någon slags träning. Och då är ju barnen redan så gamla att de inte behöver släpas runt av en hund i skogen för att orka hänga med på promenaderna? 

Tycker det låter jättebra att det här med draget är en bisak för er och att ni har viktigare urvalspunkter. Det tror jag ni kommer vinna på! Hunden också.

En del av tjusningen med att leta hund/ras tycker jag är att leka med olika planer, idéer och tankar man har kring sitt framtida hundägande. Det här med utflykter där hunden drar barnen är ju en sådan idé som kan vara kul att utforska, men i det här fallet tror jag (av rena djurskyddsskäl) att det bör stanna vid en tanke. 

Du har säkert rätt. Det är ju just för att jag inte har erfarenhet av detta innan som jag hör mig för. Jag vill ta reda på så mycket som möjligt för att det ska bli så bra som möjligt för hunden. Jag skulle aldrig utnyttja en hund till något den inte orkar. Just därför undrar jag vad man kan räkna med att den orkar... Tack för din information och dina tankar - det är just vad jag behöver!

En sak tror jag missförstods dock. Underlaget är inte skog som i terräng utan grus/sand-väg som är plan och väl upptrampad i ett strövområde.

Hej! 

Nej då, det förstod jag att ni inte menade såklart Men skogs- och grusvägar är tungdragna som attan! 

Men bortser man från just biten med drag, så låter det ju som om ni verkligen ringat in rätt hundtyp när ni tänker labbe av sällskapstyp. Vilken drömtillvaro för en hund att få hänga med sin familj på alla de äventyren och dagliga aktiviteterna! 

Om du tänker bort skrindan/vagnen i draget och ist skaffar de två större barnen varsin lite mer skogsvänlig sparkcykel så blir det humanare för hunden plus att ni själva kan dra ena barnet när hunden drar det andra. På sparkcykel kan barnen dessutom hjälpa till att sparka vilket gör det mycket lättare för hunden. Vit herdehund kan kanske vara något för er.

Detta inlägg är rätt gammalt ser jag. En härlig familjehund om man är en aktiv familj som kan låta hunden jobba fysiskt anser jag är min ras, grönlandshunden. Där har ni en hundras som är sund, den är gjord för att jobba tungt (mina hundar drar alltid mer än sin vikt på träning, ofta mer än dubbla dessutom). Rasen skäller mycket sällan då det inte finns någon vakt i dem, däremot kan de låta när de tex ska ut och tränas och blir uppspelta.