Din hund uppfattar troligen att matte är ARG och sänder ut lugnande signaler genom att själv vara lugn. Mycket möjligt att hunden även nosar, tittar bort, gäspar osv. Den kan upplevas som nonchalant i de lägena vilket den absolut inte är, det är en nedärvd/inlärd strategi för att lugna ner situationen och visa att den absolut inte är ett hot.

Alternativt (svårt att säga utan att ha sett situationen) så reagerar hunden med "Shit, nu har jag skitit i det blå skåpet, bäst att jag skärper till mig!"

Hundar vet mycket väl om man verkligen ÄR arg eller bara LÅTER arg. En del struntar i matte vid vanlig tillsägelse (vilket man givetvis får jobba på), men när matte är riktigt arg kan det räcka med en blick för att de ska lägga av med vad de nu håller på med.

Väldigt sant.. har jag lärt mig :) Dvs skillnaden på att vara arg och att tänka "nu ska jag säga till argt så hunden lägger av med x". Det som ger mest effekt är alltid de mest ärliga känslorna som bara kommer automatiskt så att säga. 

Sen behöver det väl inte alltid vara önskvärt för det, för ärligt, vi kan alla skrämma skiten ur våra hundar om vi verkligen vill, men det vill vi väl inte? Ett sidospår dock..

Antagligen förstår din hund allvaret TS. Det behöver ju inte alls vara fel. Men försök utvärdera och se hur den reagerar vid nästa hundmöte etc.. Helst vill man ju slippa ryta i åt sin hund varje gång man träffar en annan.

Tack för svar - kan meddela att vi börjat på en hundmöteskurs som vi fick tips om. Det "kostar ju på" att få adrenalinruscher - blir helt mentalt utmattad  och känner mig dessutom som en usel matte  .

Vad bra med en kurs! Alltid lättare att få hjälp IRL.
Och du, känn dig inte som en kass matte! Det här problemet är jättevanligt och en del hundar är dessutom svårare och knepigare än andra.
Det är lätt att man tar åt sig och lägger skulden på sig själv när hunden inte funkar "som alla andra", och visst händer det att man gör fel - men de flesta hundägare får förr eller senare någon form av problem som de behöver jobba sig igenom.
Ni fixar det här, det kan ta tid, engagemang och ork, men det går! 

Låter som att din hund är en väldigt bra individ.

Valpar ska ju lära sig av mamman tidigt att när det är nog så är det nog och stela energier är bättre att mjukna för eller undvika, tex visa magen.

Hundar som svarar med lika mycket ilska tillbaka eller inte tvekar för att slåss är de riktiga problemen. För alla djur söker ju igentligen harmoni och fred in i det längsta naturligt.

Hundar kan verkligen känna av oss människor i energin, alla djur kan det, är igentligen bara vi människor som mist den kunskapen och det krockar när vi umgås med djuren. Blir envägskommunikation. Min hund reagerar verkligen på om jag är stressad, nedstämd, arg eller orolig. 

Har sett min gett lugnande signaler som nosslick, gäspande och undvikande blick, även vända rumpan till. Hehe. Visa magen är ju även underdåd och kan hända om jag är riktigt bestämd.

Är jag uppvarvad och orolig så har min ställt framtassarna på mina ben, hämtat leksak eller velat upp i knät för gos som han annars brukar undvika.

Hundar kan precis som vi tycka att : oj då nu är du lite väl hetlevrad, lugna ner dig. Haha. 

För mig känns det inte helt omöjigt att adrenalinpåslaget kanske lämnar en lukt. Visst kan det vara att man ger små kroppsliga signaler som visar att man är arg eller för all del rädd, men jag tror att både ilska och rädsla kan lämna doft för de känsliga nosarna. 

En gång när jag ilsknade till på något sambon sa och hunden satt bredvid oss flydde hunden illa kvickt när jag tog mental sats för att bemöta sambons uttalande. Då hade hunden inte tittat på mig och jag hade bara den kokande känslan i hjärnan och hann alltså inte säga något innan hunden stack till ett annat rum. Det kändes solklart att han måste ha nosat sig till min sinnesstämning. Den vovven visade mig flera gånger att den tolkar min sinnesstämning och fattar när det är allvar.