Låter verkligen jobbigt.

Det är ju över lag så att när man kastrerar handjur så sänks hanhormonet, könsdriften minskar eller försvinner helt. Men när man stör hormonerna så kan det även bli galet för vissa individer, tex finns allt från kastrerade hanhundar som ändå är precis som en okastrerad i sätt och drift, ända till hanhundar som blir mjuka som tikar och hanhundar kan tro att de är tikar med i stort obefintligt hanhormon lukt.

En vän med en okastrerad Cairnterrier hane sa att dennes hund kunde försöka para sig med nån enstaka hanhund som var kastrerad.

Min erfarenhet säger att tidigt kastrerade hanhundar ofta får problemet att bli mer likt tikar i doften när de knappt blir könsmogna. Tex har min som kastrerade sent som 6åring aldrig blivit behandlad som annat än hanhund av andra hundar t.o.m var det en löptik som visade rumpan åt honom när han varit kastrerad antal år men han förstod ingenting av vad tiken ville. Haha.

Jag gissar i ditt fall att den gammle hunden börjat tappa sin status och hundar kan jucka på varan av ren dominans men även att den gammle fått låg hanhormon av åldern och luktar mer tik. Att den gammle sen går på en annan hund likt sexdrift tror jag är mer förvirring om det blivit plötsligt, men kan även vara för att visa att den bestämmer över rottisen beroende på hur de better sig.

Ja detta är rätt jobbigt faktiskt. Det är inte första gången min hund försökt para sig med en hanhund. Men det är första gången han har varit såhär besatt av nån hund överhuvudtaget. Såhär mycket har han aldrig reagerat på en löptik ens x) Han har slutat äta, är orolig hela tiden, vill knappt ens gå på promenad. Inte alls likt honom. 

Det kan ligga något i det där att gamlingen börjat tappa sin status. Rottisen växte ju upp och blev den mest dominanta här ett tag. Sen hände nåt, rottisen råkade springa på gamlingen på en promenad så benet hoppade ur och i led. Gamlingen var inlagd ett dygn och kunde knappt gå. Sen när han kom hem blev rottisen kastrerad, och sen började hela cirkusen. Vi var ju oroliga att han skulle överanstränga benet som han höll på. Vi brukar skoja och säga att de kanske gav gamlingen nån fel spruta när han var inlagd. Nu är benet bra och gamlingen har gått ner rejält i vikt också av all motion.

Men lika plötsligt som gamlingen började bete sig såhär, lika plötsligt kom min hunds intresse för honom, fast några veckor senare. Nu tycker vi att gamlingen har börjat lugna sig och slutat jucka på rottisen. Vågar man då hoppas på att min hund också kommer att lugna sig inom några veckor? Vore ju skrattretande ifall man var tvungen att kastrera sin hund pga en hane :o

Du kan ju avvakta några veckor/månader om en lugnat sig. Låter absolut som nån hormon obalans om skada är inblandad men även dominans om en är okastrerad.

Är rottisen okastrerad så rekommenderar jag kastrering om ni inte ska ha den i avel, blir nog lugnast för alla parter och mindre problem längre fram.

Gäller igentligen alla hanhundar utanför aveln i min åsikt när en frustrerad hanhund inte är särskilt rolig som husdjur och testar ledarskapet väldigt mycket. Jag hade min lilla hund okastrerad länge just när han var liten och ifall en tik hade dykt upp. Men ångrar det lite i efterhand när han mår mycket bättre nu som kastrerad och är tio gånger lättare att hantera. Även hade min en del revirkiss inomhus som var väldigt jobbigt...