Jag ringer til veterinären och säger att jag har en sjuk hund som behöver få somna in, så jag får alltid komma samma dag. Jag har bara tagit bort hundar som varit sjuka och då vill jag inte att de ska behöva vänta när mitt beslut väl är taget.

Angående barn så har jag inga sådana, men jag är själv uppvuxen med hundar. Jag tror att det är nyttigt för barn att lära sig även om döden, att det är ok att bli ledsen och sörja. Jag tror inte på att skydda barn från detta hur mycket som helst.

När jag tog bort min första egna hund så var jag hemma en halv dag från jobbet, men för det mesta så känner jag mest en lättnad när hunden väl har fått somna in. Den jobbiga delen är att ta beslutet, men när det är taget och allt är över så känner jag mest en nostalgisk tacksamhetskänsla över att jag har fått ha hunden i mitt liv.

Tack för ditt svar

Alla mina hundar - många har det blivit - har fått avsluta sina liv i bilen. Ja, alla utom en, som dog på operationsbordet. De har undantagslöst älskat att åka bil, så att ligga skönt inbäddad med ett par kära människor på var sida och lugn musik på låg volym i bilradion har varit ett friktionsfritt sätt att säga adjö till livet och en stund av minne och eftertanke för oss som älskade hunden.

Ingen veterinär har någonsin sagt nej till detta. De kommer ut med den lugnande sprutan och lämnar oss sedan. Efter en stund kommer veterinären tillbaka och då är det dags. Vi får så lång stund vi behöver innan de hämtar kroppen, för jag låter alltid kremera mina hundar. Men alltid lägger de vovven på en bår i ett rum med en filt över sig och tända ljus och ofta en blomma på filten. Omtänksamt.Inget barn har funnit detta skrämmande.

Mina barn har fått välja om de vill vara med. Två har varit med flera gånger, en sa ett par gånger farväl hemma, men är nu med. Prata med barnen om hur det går till och låt dem avgöra själva. 

Faktum är att veterinärerna som gjort detta själva föreslår det här med bilen för andra hundägare. Inget sprin i korridorer runtomkring, inga hundskall av andra patienter, bara lugnt.

När jag väl bestämt att det är dags vill jag att det sker snarast. Däremot är det viktigt att barn får tid på sig, ställa frågor, gråta, undra innan så det inte kommer som en överraskning, chock. Tid för dem att bestämma om de vill vara med, beror ju på ålder, mognad, 

Döden är ju en del av livét, något jag tycker är viktigt för just barn. Det är ofta vi vuxna som dramatiserar, barn tar det ofta naturligare även om de sörjer, vilket är naturligt och bra. 

Jag har aldrig velat ha en urna hemma eller liknande så ingen kremering här. Tittar hellre på fina kort och har fina minnen. Alla får ju inte ha en hund som blivit gammal, tröst....

Tack , alla för era svar

Vi har precis avlivat vår gamling. Han blev akut dålig så vi fick bara någon timmes tid innan det blev akutfärd till jourveterinär. Barnen (mellan 6-10 år) var med hemma och följde även med till veterinären. Barnen var med innan undersökning och efter när vi fick beskedet att inget gick att göra. De sa hejdå i lugn och ro medan hunden levde och lämnade sedan rummet (de valde själva).

Stora barnet var hemma en dag efter, ett barn gick halvdag första dagen. Jag arbetar hemifrån, mannen jobbade direkt. 
Hade vi avlivat en vardag hade jag låtit barnen vara hemma den dagen, eventuellt en dag till beroende på hur de tog det.