jag har en väldigt glad, busig och framåt liten hane på snart 11 månader. pga sjukdommar har han till och från behövt hålla sig stilla men är i övrigt väldigt aktiv och intresserad av nya saker.
ingenting har någonsin varit ett problem med honom -men nu har han börjat vägra gå framåt när vi är ute och går med honom i koppel. han vill gå ut och tar glatt på sig selen, men. sen kan han helt vägra gå framåt. jag vet att det här under en längre period varit ett problem för andra när de haft honom men för mig (han är otroligt mattig) har han alltid velat gå. men inte nu.
vad kan det här bero på? han är relativt nyopererad i sin tass men springer på som vanligt när vi har honom lös så jag tänker att det inte borde bero på smärtpåverkan?
Det kan kanske vara selen som känns obekväm och hindrande för hundens rörelser. Alla selar är inte bra, de kan ha vassa kanter, klämma där sännena sitter och sitter inte heller bra runt kroppen utan skaver i armhålorna på hunden. Och en del hundar är känsligare än andra i sin kropp, i sitt skinn. Pröva att gå ut med ett halsband, ett skönt vadderat halsband av typen halvstryp. de sitter inte åt, ja, inte förrän hunden drar kopplet då.
Ja, det låter onekligen som att det hade kunnat vara någonting sådant. Men, allt som oftast när jag släpper honom lös så kopplar jag bara av kopplet och låter selen sitta på.. o då rör han sig ju obehindrat i den så undrar om det ändå skulle kunna vara någonting annat som gör att han blir som förstelnad när kopplet är på? Han har alltid varit duktig att gå i koppel innan och vi har aldrig haft några oenigheter med varandra när han varit kopplad, så vill inte tro att han är osäker i kopplet heller..
Med koppel på blir det lätt ett annat drag i selen, så bara för att den inte sitter dåligt då han är lös så betyder det ju inte att den inte skaver då han är kopplad. Eller så är det helt enkelt så kul att få såringa lös att han kan strunta i obehaget.
Tycker också halsband är värt ett försök iaf :).
jag är öppen för att det här i många situationer hade kunnat vara svaret. men, den här selen sitter väldigt bra och är vaderad. hunden går också så pass bra i kopplet osv så det blir ingen belastning. använder helst inte halsband på promenader ifall han mot förmodan skulle dra eller rycka är jag för rädd om strupe, hals och nacke.
jag är hundvan, men har aldrig mött på ett problem där hunden inte vill gå framåt innan. han har som sagt alltid gjort det förut (i exakt samma sele) helt utan problem, men nu vill han verkligen inte. man får locka och pjåska och jag känner mig så maktlös.
OM du anser att selen är helt Ok och välsittande och OM du inte tror att ev. smärtor i tass eller annorstädes har med gångvägran att göra får du väl anta att din elvamånaders valp har kommit tonåren och uppvisar den irrationella tjurighet, selektiva dövhet och olydnad som bara hundar i slyngelåldern kan uppvisa. Då är det endast att invänta större mognadsgrad och arbeta på att inte göra sådana beteenden manifesta....