Hej! Jag vill och har alltid velat skaffa egen hund då jag är uppvuxen med hundar och mår bäst när jag har hundar omkring mig. Det som skulle kunna bli ett problem är att jag bor ensam. Min pojkvän och jag har ett distansförhållande och kommer att behöva ha det i drygt ett år till (han stöttar ett valpköp till 100% trots att han inte skulle kunna vara husse på heltid första året) och min familj bor en dagstur bort.
Jag skulle klara av det ekonomiskt utan problem och behöver sällan vara hemifrån längre än någon timme. Däremot tänker jag att det kanske är svårt att uppfostra en valp helt ensam i en lägenhet i stan (har ingen trädgård att låta en valp busa och göra ifrån sig i).
Det blir ju väldigt många "promenader" i början och ingen som kan avlösa mig, många timmar med olika typer av uppfostring (lära klippa klor, kontaktövningar, rumsrenhet, allmänt bus/mys och allt sånt).
Är det bättre att vänta tills vi är flera som kan dela på ansvaret?
Kan det vara bättre för en valp att växa upp i en större "flock"?
Vad tror ni erfarna hundägare? Vill gärna höra alla åsikter och tankar kring att uppfostra en valp ensam i en lägenhet!
Som medlem kan du här läsa lite kort info om Nettanea och gå vidare till medlemsprofilen.
Torparinnan
Medlem 2012-07-12
Jobbar du hemifrån och har du isåfall ett jobb där du kan fokusera på valpen under arbetstid, släppa allt några g/h för valpen måste ut och kanske sova en stund på dagen om valpen varit vaken mycket under natten?
Jag har skaffat hundar ensam och det är jobbigt när man inte får sova, ha 100% koll hela tiden och i början handlar allt om valpen.Jag har varit förbredd på det värsta men ändå tyckt det varit jobbigt periodvis men det har varit värt det. Personligen hade jag aldrig skaffat valp själv om jag inte haft en pålitlig hundvakt. Man måste åka och handla, gå till läkaren, man kan få magsjuka osv och då behöver man ha backup. Tror inte en hund varken mår dåligt av att bo i lägenhet eller med en ensam ägare. Däremot kan den bli väldigt fäst vid just dig så det är viktigt att du tränar att lämna den med andra människor så det fungerar när du behöver hundvakt.
Nettanea
Medlem 2018-09-11
Har gott om vänner som bett om att få vara hundvakt så fort jag nämnt att jag vill skaffa hund, så har inge problem att kunna lämna bort en valp någon timme, kanske över natten! Det jag funderar över är ju att en hundvakt är ju just en hundvakt, räknar med att man kanske måste sova i 2-3h intervaller om man vill köra stenhårt på rumrenheten men har svårt att fröeställa mig hur det blir/känns i praktiken, att kunna bli avlöst och ta varannan rastning under ex nätter osv är ju inget man kan kräva av en hundvakt... har ett sådant jobb att jag egentligen bara behöver få det som ska göras gjort innan deadline, sen när jag gör det, vilka tider på dygnet och hur lång tid det tar spelar ingen roll.
Dock kommer jag som sagt flytta och byta jobb till ett 8-16 jobb om drygt ett år, men då kommer jag även ha sambo (om allt går som planerat) som kan byta av och hjälpa till.
En hund lever ju längre än ett år såklart, men det är ju första året som är mest krävande, sen kommer den ju kunan vara ensam någon timme och inte kräva samma konstanta uppmärksamhet.
Vad är bäst i just det här fallet? Passa på medan jag har ett så fritt arbete eller vänta tills vi är fler som kan hjälpas åt? Vad hade du prioriterat?
Har aldrig uppfostrat hund ensam, utan alltid med 5st i familjen och en äldre hundar som kan hjälpa till att dela på ansvaret och dessutom bott i villa, så har aldrig ens haft en tanke på de här problemen innan jag flyttade till lgh ensam!
Anneli
Medlem 2013-11-04
Inget konstigt i att vara ensamstående hundägare. Jag känner några och de har alla (utom en, som avslutat en relation men behållit hunden) själva köpt, fostrat och tagit hand om sina hundar. det har gått alldeles utmärkt såvitt jag vet. Nu har de förstås inte valt utomordentligt krävande raser utan hållit sig till den mer lättanpassade familjehundstypen. Alltså inte vall- eller utpräglade jakthundar då.
Du har ju det guldläget att du under hundens valptid mest är hemma.
Sedan, när du jobbar, men har sambo på plats, får du kanske överväga hunddagis om det blir långa dagar för vovven. Kanske ni kan saxa, men om framtiden vet man ju inte så rysligt mycket...
Torparinnan
Medlem 2012-07-12
Har gott om vänner som bett om att få vara hundvakt så fort jag nämnt att jag vill skaffa hund, så har inge problem att kunna lämna bort en valp någon timme, kanske över natten! Det jag funderar över är ju att en hundvakt är ju just en hundvakt, räknar med att man kanske måste sova i 2-3h intervaller om man vill köra stenhårt på rumrenheten men har svårt att fröeställa mig hur det blir/känns i praktiken, att kunna bli avlöst och ta varannan rastning under ex nätter osv är ju inget man kan kräva av en hundvakt... har ett sådant jobb att jag egentligen bara behöver få det som ska göras gjort innan deadline, sen när jag gör det, vilka tider på dygnet och hur lång tid det tar spelar ingen roll.
Dock kommer jag som sagt flytta och byta jobb till ett 8-16 jobb om drygt ett år, men då kommer jag även ha sambo (om allt går som planerat) som kan byta av och hjälpa till.
En hund lever ju längre än ett år såklart, men det är ju första året som är mest krävande, sen kommer den ju kunan vara ensam någon timme och inte kräva samma konstanta uppmärksamhet.
Vad är bäst i just det här fallet? Passa på medan jag har ett så fritt arbete eller vänta tills vi är fler som kan hjälpas åt? Vad hade du prioriterat?
Har aldrig uppfostrat hund ensam, utan alltid med 5st i familjen och en äldre hundar som kan hjälpa till att dela på ansvaret och dessutom bott i villa, så har aldrig ens haft en tanke på de här problemen innan jag flyttade till lgh ensam!
Eftersom du har ett så flexibelt jobb nu och tillgång till hundvakt hade jag absolut skaffat valp nu. Det stora problemet brukar ju just vara att vara hemma länge med valpen i början och sen hitta hundvakt/dagmatte och dom problemen har du ju inte så köp hunden du :)