En mycket flitigt anlitad avelshane brukar ibland kallas avelsmatador efter en tjur vid namn Matador som ofta fick vara på språng. Begreppet används också inom hästvärlden. Det finns exempel på hanar som lämnat långt över 200 avkommor, Det som är bekymmersamt är att en populär hane får para alltför många tikar alltför tidigt i sitt liv innan man fullt ut hunnit utvärdera kvaliten på hunden själv samt på de kullar hunden lämnar. Men här ju förstås även tikarna i fråga  inblandade i häsohistorien.

Och nej, jag är inte alls särskilt upprörd över den statistik på sex HD C och en ED 2 samt fem ED 1 av 50 kollade inom rasen golden retriever, där ledproblem förvisso existerar om än inte uttalat förekommande.

Sedan beror röntgenresultatet inte enbart av genetiska faktorer utan utfodring och hantering av valp och växande hund får vägas in.

Beror på hur snittet för rasen ser ut för övrigt också. Kika gärna på den närmaste släkten med, hur ser det ut med hanens syskon och eventuella avkommor? Barnbarn? 

Hur mycket som är "mycket" vad gäller väl använd hane så hänger det förstås lite på hur stor rasens population är. Tex labbe som reggar flera tusen valpar per år eller en ras där det bara är ett fåtal kullar totalt - då kan tre kullar med avkommor vara mycket.

Rent generellt anser jag att man ska jobba för att ha en bred avelsbas, det gör man inte med matadoravel. Då kan det vara bättre att använda en lämplig släkting om det är just de linjerna man vill åt - och givetvis ska aveln utvärderas kontinuerligt  

För SSRKs raser (spaniel/retriever) samt några till som Rhodesian ridgeback finns Rasdata.nu Samma info som på Hund- och Avelsdata men mer lättnavigerat. Rasdata ligger dock lite efter SKKs egna program i uppdateringen. 

Hej, tack för svar. Hanen är född 2012 och hade sina första fem kullar 2014. Jag är medveten om att ledproblem förekommer inom rasen, och blev rekommenderad om att kika på om tidigare kullar har ledproblem för att minimera risken att själv få en valp som får problem med lederna - sedan kan det ju alltid bli just min valp som drabbas ändå, givetvis. Jag räknar mer eller mindre med att någon valp kommer ha problem, men helst inte för stor andel av valparna... 

Borde jag kika in tikarna till kullarna också alltså? Isåfall endast tikarna eller flera generationer bakåt även där? Iom att dessa tikarna inte är aktuella för den kommande kullen har jag inte lagt någon tid på det. 

Hej, tack för svar!

Ja, tanken är att fortsätta kolla upp hanens släkt så allt ser bra ut där med och göra samma sak med tiken. 

Golden retriever är ju en väldigt stor ras, jag tror inte jag hade reagerat på antalet kullar om det var en mindre - men hos golden känns det som det borde finnas tillräckligt med avelsmaterial för att inte använda samma hane 17 gånger. Denna hane är född 2012 och fick fem kullar 2014. 

Jag tycker nog avelsdatan är mer lättnagiverat än rasdata, men kanske borde kolla in sidan igen! 

Jag antar att det är Eyecatcher "Robin" du avser. Kolla upp statistik för de tikar han har betäckt, deras övriga kullar, deras föräldrar och syskon, för tikens gener står ju för hälften av avkommans. Så kollar jag när det är dags för ny valp. Sagde hane har ju betäckt sex tikar 2018 och för de valpkullarna har ännu inte statistik förts in. Alla valpköpare låter tyvärr inte heller röntga sina hundar även om uppfödaren pushar på, så det finns ett mörkertal.  En god uppfödare tar ju naturligtvis hundens genetiskt överförbara egenskaper på stort allvar och det innebär också att fysik och hälsa får vägas mot temperament och mentalitet.

Kolla även upp statistik för andra kända och ansvarsfulla uppfödare av rasen, t ex Dewmist, så att du får lite jämförelsetal.

Jag har tyvärr inte hanens namn i huvudet. Det var absolut inte meningen att hänga ut någon speciell uppfödare dock, är bara vilsen i hur jag ska tänka... 

Jag ska absolut kika in fler uppfödare och jämföra!