Egoistiskt är väl ett konstigt ordval... har man hunden på dagis ger man den iaf hyfsat meningsfulla dagar tillsammans med andra människor och hundar. Att låta den vara hemma själv timme ut och timme in... *det* tycker jag snarare är egoistiskt.

Hur som, finns det ett bra dagis kan man defintivt ha hund trots att man jobbar heltid, dock måste ni kolla med dem om de är intresserade av att ta hand om valp/unghund. Inte säkert att det är ok, inte heller att det finns plats åt er hund. Ha sånt klart innan ni handlar kort sagt.

Kort sagt, hunddagis gör att det är moraliskt ok att skaffa hund, den behöver inte fara illa för att ni jobbar. Om ni sedan har någon nytta av hundinförskaffandet eller inte beror ju på vad ni gör med era helger och kvällar.

Jag har själv haft hund då jag varit ensamstående och heltidsarbetande. Hunden gick först på dagis i några år, och sedan hittade jag en dagmatte åt henne (billigare och närmare hemmet). Upplever att min hund trivdes bra med detta (bäst hos dagmatten skulle jag säga, som hade en hund av liknande slag som min, vilken min hund riktigt klickade med).

Sedan umgicks jag och hunden på kvällar och helger, ibland kunde hon också vara med på kontoret. Vi gick kurser och långa promenader och mös i soffan, så nog tycker jag att jag hade en glädje av min hund (och hon av mig) även under den perioden av våra liv :)

Tänk bara på att inte alla hundar trivs på dagis. Har sett skräckexempel på det. Vet ej hur det löstes i det fallet. Ni får väl tänka på hur mycket tid ni kommer att spendera tillsammans med ev hund och om det är värt att kanke skjutsa hund till dagis/dagmatte osv. 

Det enda som är klart är att hunden måste får ett bra omhändertagande kanske 10 timmar/dygn, sedan är resten tid till er.

Lycka till! 

Det är klart att det är möjligt att ha ett heltidsjobb OCH hund, men man måste sörja för att hunden inte lämnas hemma ensam timme ut och timme in, så att skaffa dagmatte/husse eller dagisplats är ett måste. Sedan ska man kanske inte ha en hundras som kräver väldigt mycket tidsåtgång i form av motion, aktivitet och skötsel. 

Jag har tre hundar med stora aktivitetskrav, men har också turen att numera kunna förlägga ca 30% av min arbetstid i hemmet och på tider som passar mig, bara jobbet blir gjort  och min man har sin arbetsplats i ett annex till villan och där är hundarna rätt ofta. Innan vi hade denna ur hundägarsynpunkt idealiska situation hade vi ibland en hund, ibland två och hade plats på ett hunddagis rätt nära bostaden. Det funkade bra det också.

För att ni ska få lite olika åsikter så vill jag som hundägare dela med mig av mina tankar (långt inlägg, sorry!)

Har en hund, och tack och lov har jag föräldrarna nära och vi kan tillsammans lösa det med passning. Utan dem hade jag aldrig kunnat ha hund, tyvärr. Det är svårt att hitta hundvakt/dagmatte, och du bör helst ha både plan B och plan C ifall första dagmatten plötsligt inte kan ha hunden längre (har en vän som drabbas av detta och måste leta ny hundvakt akut två-tre gånger om året när dagmattarna med kort varsel fått ändrad situation). Hunddagis kan lätt kosta 3-4000 kr/månad, och åtminstone där jag bor är köerna EXTREMT långa. Dessutom kan det vara svårt om man arbetar oregelbundna tider. Har man ett vanligt 7-16-jobb kan det fungera bättre. Dock bör man vara medveten om att alla hundar inte fungerar på hunddagis, vissa hunddagis har krav på att hanar ska vara kastrerade osv, om ni skaffar tik - hur hanterar ni löp-perioder osv. Har man möjlighet till hunddagis och det fungerar ser jag dock detta som en jättebra lösning på att kunna ha hund och jobba heltid. Där får de sällskap, promenader och stimulans.

Det är mycket pusslande för att lösa det med jobb och även fritid. Min hund kan inte vara ensam i min lägenhet, så ska jag iväg och jobba/handla/gymma osv så måste jag antingen ha honom i bilen (om ärrendet bara tar 5-10minuter och om vädret tillåter) eller lämna honom hemma hos mina föräldrar (där han kan vara ensam ett par timmar).

  För många kan det vara lättare med hund om man är två, så att man kan lappa lite med arbetstider/luncher, jag är ju ensam i hushållet vilket ställer stora krav (särskilt med en hund som inte kan vara ensam förutom hemma hos mina föräldrar). Om ni har möjlighet att åka hem på lunchen och ser detta som er "lösning" för att kunna skaffa hund - hur tänker ni kring att inte längre äta lunch med arbetskollegor etc utan istället skynda hem, gå med hunden, kasta i sig mat och åka tillbaka till jobbet en majoritet av veckans arbetsdagar året runt oavsett väder (beroende på hur ni kan lösa det sinsemellan)? Eller har ni möjlighet att påverka era arbetstider så att det löser sig med rasterna? Kanske finns det rentav möjlighet att ha hunden med sig till jobbet?

Älskar min hund något så oerhört, han är det bästa som hänt mig och han förgyller mitt liv varje dag. Han ger mig glädje, kärlek, trygghet, närhet och sällskap, vi har så roligt ihop. Han ser till att jag kommer ut och får motion varje dag. Jag vet inte hur jag skulle kunna leva utan honom, han är min soulmate. MEN jag kommer inte skaffa ny hund den dag han inte finns mer. Kanske när jag blir pensionär och slipper vara borta hemifrån 8+ timmar/dag (vilket är verkligheten vid heltidsarbete) men inte så länge jag jobbar. Det är upp till var och en att avgöra hur mycket man är beredd att offra/pussla för att få det att gå ihop med hund och jobb. För mig blir det FÖR mycket pusslande för att jag skulle vilja göra om det igen med en ny hund. För Aslan gör jag dock allt och lite till, han är värd allt pusslande och kompromissande.

Som sagt - jag hade aldrig klarat av att ha hund utan mina föräldrar.  Mina föräldrar älskar Aslan (han har "alltid" funnits i familjen eftersom jag skaffade honom när jag fortfarande bodde hemma, så han är som deras hund också). Men att binda upp dem som hundvakter i ytterligare 10-15 år med en ny hund den dag Aslan inte finns mer, det är inte rätt. 

Ärligt talat förstår jag inte hur hundägare som jobbar heltid löser dagarna. Finns ju trots allt sjukt många hundägare i Sverige och högst troligt jobbar en stor del av dessa heltid. Önskar de kunde dela med sig av sina hemligheter hur de löser sin vardag, för mig är det helt oförståeligt, är ju långt ifrån alla som har sina hundar på hunddagis. De får det att verka så enkelt, men det är åtminstone för mig ett ständigt pusslande.

Jag kan säga såhär - att ha hund är för mig inte bara att "ha hund". Det är en livsstil där hunden är i centrum. Med detta inlägg vill jag verkligen inte skrämma er från att skaffa hund, även om det är jobbigt ibland och mycket pusslande så är det SÅ underbart, så mycket villkorslös kärlek och glädje man får tillbaka. Det jag vill är att ni verkligen tar er en funderare kring hur ni ser på ert liv, vilka uppoffringar ni är beredda att göra, hur ni löser det med hunden och jobbet, inte bara nu utan även i framtiden.

Och vill ni ha hund men utan att behöva ta det fulla ansvaret finns det säkert massor med hundägare därute som inte säger nej till en hundvakt/ doggy walker (att ni t.ex. går promenader med andras hundar på fritiden/ har hand om hundar på eftermiddagar/kvällar/lediga dagar/semestern).

Oavsett vad ni beslutar önskar jag er lycka till

Jag skulle avråda er till det.

Vi skaffade hund när jag var i tonåren, jag och mina föräldrar och min mamma var hemma i studier valpens första år.

Vi trodde det var rätt och vår hund fick en bra grund med valpkurs etc.

Men när vår hund kom i "tonåren" blev han mer själv än jag ville, min mamma fick ett annat jobb än planerat på heltid . Jag gick i skolan och min pappa har alltid jobbat heltid.

Nu har vi haft en liten sällskapshund på 25cm och ingen bruksras eller högenergi hund men istället för att hunden rev huset så blev han en sovande hund och sur. Jag fick inte kontakt ordentligt förrän i gymnasiet med vår hund när det var mycket håltimmar och mer hemma studier.

Jag gav även all tid utanför skolan till hunden antal år och sen följde han med på det jag åkte oftast eller hundvakt en dag om det krävdes hade vi iaf.

Min mamma var hemma mer vissa vardagar och var hemma lunch tills jag var hemma mera men vår hund var mycket själv en period. 

Vi letade personer som gick hemma eller hunddagis men ingen privat kunde eller så var dagis så långt bort att det blev omöjligt. En sak vi kollade dåligt innan och jag lärde mig en stor läxa med vår första hund.

Jag kan väl tycka att min mamma när hon sökte jobb kunde fått med vår hund men var väl inte så enkelt.

Jag kan tycka att alltid ha hunden på dagis känns fel, att nån annan får sköta hunden och det blir nog rätt dyrt i längden. Som en lösning när man åker bort eller kortare period kan jag tycka är ok.

Men barn är ju på dagis på ren basis utan att det ifrågasätts så ser att det kan ge mycket socialt för även en hund att vara på dagis.

Vår har haft brist i stadiga hundmöten/kompisar och bryr sig inte alls om andra hundar. Ibland undrar jag om han alls hade funkat på ett dagis för han har stor personlighet och vakt/integritet.

Många tycker vår hund är svår socialt när han gillar oss men inte så många "utanför flocken" bara några få. Kan vara hur han växt upp men även hur han är.

Men beroende på vilken hund ni väljer så kan heltid funka bara nån mera tar hunden, sen lär er fritid bli till hunden för annars tyr den sig till någon annan.

Även ha någon som tar hunden om man åker bort eller gör fritid flera timmar är ett måste.

Vår har alltid följt den som varit hemma mest eller grejat mest med den.

Jag rekommenderar att ni väljer en enklare och slöare ras dock, för hade vi valt fel hund hade vi snart fått hittat ett annat hem till den.

Är glad att jag idag jobbar mindre och kan ägna mig mer till hunden som nu är 14år snart. (tänk på att det är lång tid man har hund) Att det varit så många år nu, för har dåligt samvete för min okunskap att början blev som den blev. En person trodde en gång att vi hade köpt vår hund några år gammal när han testade en del i tonåren och vi inte hade den starka relationen många har med sin hund sen valp. Tex kunde jag inte lägga min hund på rygg ett tag utan protest även om jag försökte gosa mig till det eller leka, men det går idag.

Men mina föräldrar kunde tagit mer ansvar i det stora hela med kan jag ibland känna.

Lycka till med er önskan till egen hund och rådfråga mycket och läs på vad hundar innebär innan ni fattar beslutet!