Jag vet att det är naturligt att rangordningen ändras i flockar, inte minst när man skaffar fler hundar.
Min äldsta, helt underbara tik som gjort att jag och flocken är vilka vi är idag har börjat få vika sig för yngsta tillskottet (2-åring omplacering). Absolut inga bråk, de kan äta ur samma skål alla om de skulle behövas Men den yngsta har börjat ”kaxa” sig, ställa sig mot min äldsta som att testa gränserna. Och det märks att min 6-åring viker sig. Hon vill inte ens försöka motsätta sig utan går bort. Låter soffan vara om ynglingen motsätter sig att hon skulle få tränga sig in.
Jag avbröt ynglingen i början men försöker låta bli nu, iaf lite. Vill inte skapa någon spänning. Min äldsta är den klokaste jag vet och hon får välja själv när det är dags att kliva av tronen. Och här är inga bråk, flocken är lugn. Men här är lite gnorlande ibland just nu, inget konstigt. Alla är lyhörda.
Men det gör mig ledsen! Jag blir sentimental och sorgsen. Det var jag och min första hund mot världen. Hon var alfa i allt helt utan slagsmål, hon stabiliserade flockar och hunddagis och tillställningar med hundar.
Kommer hon ens kunna stabilisera flockar/flocken när hon inte är alfa längre?
Någon annan som känner igen sig i sorgen?
Spontant tycker jag att den haär nytillkomna ynglingen bör plockas ner ett par pinnhål och inte tillåtas att ta sig friheter.
Om jag utgår från mina egna hanar - nuvarande och tidigare - har de samtliga varit oerhört ödmjuka inför tikar. Någon har försökt att kaxa sig men fått en avhyvling som heter duga av tiken och gjorde aldrig någonsin om "bravaden" igen. Att en hanhund viker sig inför en tik, speciellt en äldre tik är det normala! Att din sexåriga tik går undan får mig att undra: Är hon helt frisk rent fysiskt? En sund tik skulle absolut fräsa ifrån.
Om det var mina hundar skulle jag fräsa ifrån mot hanen när han går över gränsen och kaxar sig, annars kan hans beteende lätt eskalera eller att tiken till slut får alldeles nog och då har du slagsmålet där. Och det vill du inte. Uppfostra hanhunden ordentligt till vettigt beteende och hälsoundersök din tik. En smygande pyometra märks kanske inte så mycket men dämpar en tik väldigt mycket.
Har själv haft flera hundar samtidigt och känner igen beteendet. Hade en tik som inte accepterade de andra hundarna bli kaxiga. Men det är husse och matte som bestämmer. Sen när hundar blir äldre, så är risken för ålders krämpor kommer(som en annan medlem skrev) med i bilden. Hundar brukar ofta känna om en hund bli svagare. Det kan till och med gå så illa att hela flocken attackerar den svage. Naturen är hård och då som husse, matte m.m. kunna läsa flocken och hindra så det inte blir slagsmål m.m., som kan ge svåra skador. Låt tiken gå i pension och inte lämna dem ensamma med varandra. Låt den äldre få säkra platser, så hon kan koppla av. Efter att jobba på det sättet, så har jag inte haft problem. Man behöver inte skämmas för att sära på hundar som inte går ihop.
Tycker inte 6 år är så mycket att det i sig ska förklara att hon tappar rang, särskilt inte mot en yngre hanhund(?). Bör kollas upp, och tycker inte heller att du ska låta slyngeln köra med henne.
Det är du som ska vara "alfa". Du ska stabilisera flocken.
Rangordning existerar inte hos hunden, Rangordning är människans syn på stausvärdering,den synen saknar hunden ,
Men hallå Borzoi! Long time, no see (förutom på fejjan då). Välkommen, kan behövas nån som rör om i grytan...
Ja det verkar vara lite stillestånd här inne