Hej! Har ett problem med min 3åriga bichonkille. Han älskar att åka bil och är jätteglad och taggad om han vet att han ska få följa med i bilen. Hela bilfärden sitter han tyst i buren och är hur lugn som helst. Problemet är bara när man börjar sakta in (typ svänger in på en gata elr nånstans där man bara kan köra typ 15km/h) då börjar han gnälla lite, och direkt man parkerat bilen börjar han skrika som en galning! Han skäller inte utan skriker bara rätt ut och slutar inte förens man lämnat bilen.Han har gjort såhär sen vi skaffade honom som valp, tänkte ju såklart i början att det bara var lite valpgnäll för att han va ovan att åka bil, men sen dess har det bara eskalerat. Han är ordentligt ensamtränad och har inget problem med att vara själv varken i bilen eller inomhus. Aldrig heller varit med om något obehagligt i bilen som gett han trauma. Somsagt, direkt man klivit ut ur bilen blir han tyst. Vill tillägga att jag aldrig accepterat hans beteende men det har inte spelat någon roll. Någon som haft liknande problem och hittat en lösning? Alla tips mottages tacksamt!
Jag vet inte vad det kan bero på, men skulle du kunna testa att träna in något inkompatibelt beteende? Tex hålla en leksak i munnen. Börja med att träna in beteendet hemma och sedan i bilburen. Ha sedan någon som sitter bredvid hunden i bilen som kan instruera och belöna hunden för att göra det nya beteendet.
Vill du skippa leksaken så kan du testa att ha någon som sitter bredvid hunden och tränar tex target och ger små godbitar. Det kan vara tillräckligt för att bryta beteendet och lära hunden att det är ok att inte skrika när bilen stannar in.
Min gissning är att han har självlärt sig en belöningskedja.
Bilen stannar > Han för oväsen > Du kliver ur bilen > Han får komma ut > Att komma ut ur bilen leder till roliga upplevelser.
Därför gäller det att föra så mycket oväsen så fort som möjligt så snart bilen stannar, för i hans huvud tror han att det leder fortare till belöningen = du kliver ur bilen och kan därmed se till att han får komma ut och ha kul. Det började antagligen väldigt oskyldigt, han gnällde som valp när bilen stannat och du skyndade dig ut för att släppa ut honom, sen var livet en fest igen. Och så hände det några gånger till, och så lärde han sig att gnäll = de kliver ur bilen och släpper ut mig.
Du skriver att du "inte accepterar" hans beteende, men samtidigt skiver du att han blir tyst när du kliver ut. Du accepterar beteendet genom att ge honom det han vill ha, vilket är att du kliver ut ur bilen. Det är ett steg i hans belöningskedja. Han blir tyst för att han får sin belöning.
Det är iallafall min teori, men det är ju inte så mycket information att gå på. Om jag hade problemet själv skulle jag simulera situationen någon gång när jag har tid och helt enkelt sitta kvar och vänta ut honom. Kanske svara på mejl under tiden. Så fort han är tyst, även om det bara är för ett andetag, då skulle jag mjukt berätta hur duktig han är eller kasta dit en godis om möjligt. Om han börjar igen, tystna och vänta på nästa tystnad, beröm igen. Så fort det är lugnt tillräckligt länge, då skulle jag öppna dörren och släppa ut honom.
Summa summarum: Jag skulle jobba för att han ska lära om sig att det inte är hans gnäll och skrik som får människorna ur bilen.
Hundar är inte dumma. Har de upplevt glädje vid en viss plats, så berättar de genom detta. Har kört kapplöpning längre tillbaka och de älskade detta. De reagerade så kraftigt, så bilen nästan gungade. Man kunde vara en bra bit från tränings banan och de börja reagera. Ett sätt kan man pröva, att köra olika vägar och stanna vid en okänd plats så de fick en kisspaus. Skulle man stanna på t.ex. parkeringen hos vet. då lovar jag att det blir en annan reaktion..
Alla våra hundar har alltid blivit supertaggade när vi kör sista biten till sommarstället
Då kan man säga, att de älskar att vara där
They better! Inhägnad sjötomt på 3000 kvm med varierad terräng. Rena drömmen ju
Täck över buren med en filt eller handduk. Ofta ser man på kennelklubben att hundarnas burar är övertäckta. Frågar man så får man ofta detta svar. De skäller när bilen saktar in eller stannar.
Min gissning är att han har självlärt sig en belöningskedja.
Bilen stannar > Han för oväsen > Du kliver ur bilen > Han får komma ut > Att komma ut ur bilen leder till roliga upplevelser.
Därför gäller det att föra så mycket oväsen så fort som möjligt så snart bilen stannar, för i hans huvud tror han att det leder fortare till belöningen = du kliver ur bilen och kan därmed se till att han får komma ut och ha kul. Det började antagligen väldigt oskyldigt, han gnällde som valp när bilen stannat och du skyndade dig ut för att släppa ut honom, sen var livet en fest igen. Och så hände det några gånger till, och så lärde han sig att gnäll = de kliver ur bilen och släpper ut mig.
Du skriver att du "inte accepterar" hans beteende, men samtidigt skiver du att han blir tyst när du kliver ut. Du accepterar beteendet genom att ge honom det han vill ha, vilket är att du kliver ut ur bilen. Det är ett steg i hans belöningskedja. Han blir tyst för att han får sin belöning.
Det är iallafall min teori, men det är ju inte så mycket information att gå på. Om jag hade problemet själv skulle jag simulera situationen någon gång när jag har tid och helt enkelt sitta kvar och vänta ut honom. Kanske svara på mejl under tiden. Så fort han är tyst, även om det bara är för ett andetag, då skulle jag mjukt berätta hur duktig han är eller kasta dit en godis om möjligt. Om han börjar igen, tystna och vänta på nästa tystnad, beröm igen. Så fort det är lugnt tillräckligt länge, då skulle jag öppna dörren och släppa ut honom.
Summa summarum: Jag skulle jobba för att han ska lära om sig att det inte är hans gnäll och skrik som får människorna ur bilen.
Tycker Sporthunds förslag låter rimligt. På med hörselskydden, kör till nån plats där det inte gör nåt om han låter (till att börja med iaf) och vänta ut honom.
Jag har en bichon blandras och ja jag känner absolut igen det beteendet.
Min var värst som unghund när han bara sov i bilen/buren som valp.
Så fort vi saktade ner eller parkerade så kunde han låta i glädje gny att få komma ut. Var pinsamt om nån åkte med men vi blev vana vid det.
Sen liksom bara försvann problemet när vi åkte mera och körde mycket på platser med korsningar etc där vi körde lugnt utan att han fick komma ut. Eller så stannade vi snabbt första gången så han fick gå av sig och sen var det inget mera om vi stannade på flera platser oftast. Med åldern så försvann beteendet.
Tror det är värst om man kör precis samma varje dag, då vet de vad som händer och blir uppjagade mera eller uttråkade.
Nu börjar min bli gammal och har snarare börjat tok yla och gny när vi åker ifrån en plats, jag har försökt med täcken och lägga gömd godis i buren eller allt möjligt som kan vara orsak tex om han fryser eller ska tänka på annat men icke.
Främst händer det när jag åkt till en hundrastgård i närheten med bilen och han gör ingenting dit, men när vi åker hem så blir han tokig i att låta som är jobbigt för mig som kör.
Provat att stanna på fler ställen efteråt men han låter och pratar väldigt i bilen så jag vet inte vad han får för sig.
Han kan vara lugnare i sele som sitter fast i bilbältet än han är i buren men inte alltid.
Annars en mycket tyst hund så tydligen ska de låta mycket för något.
Hade igentligen föredragit skall vid lek istället men vad gör man.