För ett par månader sedan hämtade vi hem vår lilla efterlängtade valp.
Vi har väntat och längtat i flera år och avstått med köpet till vårt barn hade nått en mogen ålder (13 år).
Vi var väldigt pålästa. Hade diskuterat alla för- och nackdelar fram och tillbaka.
Hunden är mitt huvudansvar i familjen.
Allt har gått bra med valpen. Hon är rumsren. Sover bra. Äter bra. Mår bra. Läraktig. Lydig. Söt.
Men jag mår bara sämre och sämre. Psykisk ohälsa, depression. Något som har kommit sedan vi fick hem valpen. Svackan har blivit djupare för varje dag.
Jag saknar livet vi i familjen hade förut. Vi var lyckligare som familj förut. Jag känner att hunden håller på att splittra vår familj, istället för att ena. Övriga familjen känner likadant.
Jag har varit väldigt mycket ensam i mitt liv och jag känner mig helt plötsligt ännu mer ensam, trots att avsikten med hundsällskap skulle vara tvärtom. Jag går mina dagliga promenader med hunden, träffar på lite andra hundägare - byter ett par ord. Går hem.
De få vänner jag har tycker det är omständigt med vår hund och är inga hundvänner (det visste jag sedan tidigare).
Ingenting i livet känns roligt längre. Känner att det här livet inte är värt att leva.
Hjälp mig.
Är man misslyckad som inte vill ha en fin, efterlängtad hund längre?
Är man misslyckad för att man inte tyckte det var "kul"?
Är man misslyckad för att man gjorde ett stort misstag?
Det är svårt att säga "det skulle ni tänkt på innan". Vi har aldrig haft hund förut.
Vad ska jag/ vi göra?
Som medlem kan du här läsa lite kort info om misslyckad och gå vidare till medlemsprofilen.
Hortensia
Medlem 2010-01-18
Svea58
Medlem 2017-02-09
Hej,
Ibland blir det fel. Du är inte misslyckad.
Jag tycker också att du ska fråga uppfödaren om du får lämna tillbaka hunden. Du kanske förlorar lite pengar, men bättre det än att fortsätta något som du/ni redan vet känns fel. Hunden känner säkert också att något är fel.
Det kanske inte passar er att ha en egen hund? När jag inte kunde ha egen hund så anmälde jag mig som doggywalker till ett hundstall. Det passade mig utmärkt att promenera med lite olika hundar ett par gånger i veckan.
Lycka till :)
agillitypöjk
Medlem 2019-07-15
Hejsan.
Jag tycker du ska lämna bort hunden i ca 1 vecka till någon i din släkt.
Medans den är hos någon annan så är du hemma och planerar. Du skriver ner saker ni kan göra när den väl kommer hem igen.Sen att du kanske fixar en hundvakt som typ när som helst kan ta hunden, när det blir för mycket för dig.
Sätt mål för vad ni kanske ska träna för, kanske till och med tävla, vad vet jag?
Känner du att det blir för mycket ändå och att du verkligen inte kan ha kvar den? Då är det ända rådet jag kan ge: Sälj den. Hundar behöver en ägare som verkligen är insatt i dens liv.
Om du säljer så ska du enligt mig vara riktigt noga med vart den hamnar.
Lycka till! <3
Kram!
Nettan63
Medlem 2015-07-25
Hej,
Ibland blir det fel. Du är inte misslyckad.
Jag tycker också att du ska fråga uppfödaren om du får lämna tillbaka hunden. Du kanske förlorar lite pengar, men bättre det än att fortsätta något som du/ni redan vet känns fel. Hunden känner säkert också att något är fel.
Det kanske inte passar er att ha en egen hund? När jag inte kunde ha egen hund så anmälde jag mig som doggywalker till ett hundstall. Det passade mig utmärkt att promenera med lite olika hundar ett par gånger i veckan.
Lycka till :)
Finns ju en tråd om något liknande, att det kan kallas Puppy Blues. Vet inte om det kan vara till någon hjälp.
Tror den heter ”Hur lång tid med ny valp” eller liknande.
Jag har periodvis känt hopplöshet inför vår nya hund, då vår förra dog efter en jobbig tid, och den nya var så helt annorlunda. Jag funderade ett tag på att lämna tillbaks henne, att jag inte klarade av henne. Det tog tid och gick upp och ner. Nu efter två år älskar jag henne och kan inte tänka mej att vara utan henne, trots att hon kan vara jobbig.
Tessank
Medlem 2019-07-21
Jag känner precis likadant. Vi har dock bara haft vår valp några dagar men jag gråter varje dag. Tänkte igenom allt precis som du, varje steg flera 100 gånger och allt kändes helt magiskt. Hunden är helt fantastisk men jag bara gråter, har ångest, panik, känner mig misslyckad och alla känslor är verkligen på en gång.
Är så rädd att jag inte ska känns samma lycka som min sambo.