Hej,

Ibland blir det fel. Du är inte misslyckad.

Jag tycker också att du ska fråga uppfödaren om du får lämna tillbaka hunden. Du kanske förlorar lite pengar, men bättre det än att fortsätta något som du/ni redan vet känns fel. Hunden känner säkert också att något är fel.

Det kanske inte passar er att ha en egen hund? När jag inte kunde ha egen hund så anmälde jag mig som doggywalker till ett hundstall. Det passade mig utmärkt att promenera med lite olika hundar ett par gånger i veckan.

Lycka till :)

Hejsan.

Jag tycker du ska lämna bort hunden i ca 1 vecka till någon i din släkt.

Medans den är hos någon annan så är du hemma och planerar. Du skriver ner saker ni kan göra när den väl kommer hem igen.Sen att du kanske fixar en hundvakt som typ när som helst kan ta hunden, när det blir för mycket för dig. 

Sätt mål för vad ni kanske ska träna för, kanske till och med tävla, vad vet jag?  

Känner du att det blir för mycket ändå och att du verkligen inte kan ha kvar den? Då är det ända rådet jag kan ge: Sälj den. Hundar behöver en ägare som verkligen är insatt i dens liv. 

Om du säljer så ska du enligt mig vara riktigt noga med vart den  hamnar.

Lycka till! <3

Kram!

Finns ju en tråd om något liknande, att det kan kallas Puppy Blues. Vet inte om det kan vara till någon hjälp.

Tror den heter ”Hur lång tid med ny valp” eller liknande.

Jag har periodvis känt hopplöshet inför vår nya hund, då vår förra dog efter en jobbig tid, och den nya var så helt annorlunda. Jag funderade ett tag på att lämna tillbaks henne, att jag inte klarade av henne. Det tog tid och gick upp och ner. Nu efter två år älskar jag henne och kan inte tänka mej att vara utan henne, trots att hon kan vara jobbig.

Jag känner precis likadant. Vi har dock bara haft vår valp några dagar men jag gråter varje dag. Tänkte igenom allt precis som du, varje steg flera 100 gånger och allt kändes helt magiskt. Hunden är helt fantastisk men jag bara gråter, har ångest, panik, känner mig misslyckad och alla känslor är verkligen på en gång. 

Är så rädd att jag inte ska känns samma lycka som min sambo.

Försök vara lite snäll med dig själv, det är inte ditt fel att du mår dåligt.

Om det är så att er hund är "jobbig" så är det väldigt vanligt med en frustrerande period när de är runt 6-9 månader.

Om du inte har problem med hundens beteende utan att det bara inte känns rätt med hund längre så är det inte heller ovanligt, speciellt för förstagångsägare. Jag tror säkert att er uppfödare hjälper till med att ta tillbaka hunden och betalar tillbaka en delsumma eller hjälper till med att förmedla till någon annan som var intresserad av en hund i kullen. Alla tre gånger vi köpt hund så har det varit någon som lämnat tillbaka ett kullsyskon till uppfödaren. Det är till och med vanligt att det finns reglerat i köpekontraktet vilka ersättningar som betalas tillbaka osv.

Hoppas du mår bättre snart!

Jag tycker nog du tänker för mycket. Vet att det är lättare sagt än gjort ibland att inte göra det förstås. Men liv inte värt att leva? Ensam? Ni verkar ha en bra familj som trivs tillsammans. Just nu har ni en valp, valpar är jobbigt och kan kräva en hel del av en. Valpar är inte att sitta och mysa med ett sött litet knyte i 6 månader och sen ha en vuxen hund som är trygg och trevlig.

Tror du också hör hur konstigt det låter om du tar en vilopaus och sätter dig utanför din egna situation. Att du lägger tid på en valp gör dig inte ensam, och din familj är fortfarande där.

Tror många råkar ut för sånt här för att de har en stark förväntning på hur saker och ting ska bli med valp, och sen när det inte blir så - då blir det väldigt tufft. 

Tro inte nu att jag inte har förståelse för att du mår dåligt, det har jag. Alla möjliga saker kan försätta en i ett dåligt mående. Man måste analysera situationen och försöka hitta rätt väg att gå.

I detta fall kanske det vore bäst helt enkelt om ni pratar med uppfödaren om att omplacera valpen. Det gör er inte till dåliga människor. Ni har ju tagit väl om valpen, tränat den, skött den väl. Tror många gör en alldeles för stor grej över hur "hemskt" det är med en valp (eller hund) som får flytta sitt hem efter en tid - såvida den inte är misskött förstås. Min förra hund omplacerades vid 11 veckor gammal pga att de första ägarna inte orkade med honom. De hade nog tagit sig vatten över huvudet. Men jag fick sju år med en fantastisk hund (efter en valptid som var riktigt jobbig! Men i efterhand gläds jag av den å!). Valpar och hundar kan flytta, de dör inte av det. Tror det är mer våra egna egon som människor som ibland gör sken av att det skulle vara så hemskt eller omöjligt att omplacera en hund.

Men vad i fanders, så var tråden från 2019...

Ja, det är en gammal tråd men lika aktuell idag tror jag.  Så det kan vara ett bra inlägg här, tydligen inte många aktiva här men många finns någonstans och har problem runt hundägande....

Sant sant, det är återkommande och denna TS var knappast ensam. 

Jag tror bara vi/många av nån anledning har lite overkliga förväntningar. Är det sociala medier eller nått kanske? Kanske skönmålas valpar och valptiden alldeles för mycket online? Man ser massa söta fina bilder och trevliga saker om valpar hela tiden. Man ser inte lika mycket alla bett, sår, morr, skäll, klirr nu gick nått sönder, nej inte den där, fan valpen åt nått - är det giftigt?, valpen jagar katten!!, AJJ MAMMA HON BET MIG....

Osv. Så blir folk bestörta när det blir så, och är jobbigt, man sover dåligt, osv.

Ja jag vet inte. Jag har gått in i två valptider nu med förväntan att det kommer bli rätt jävla jobbigt och kräva en hel del. Samt att jag inte förväntar mig att "klicka" med valpen, vad det nu betyder. Förväntar mig inte att den ska göra vad jag säger eller "förstå mig". Sen gör jag allt jag kan för att det ska gå bra, för att man ska ha kul. Mycket lättare nu med andra valpen faktiskt än första när allt var nytt. Man slappnar av mer, ignorerar saker man vet typ kommer gå över av sig självt. Läser inte precis alla "goda råd" online. Kommer säkert missa en del saker man borde gjort ändå (har tex inte tränat nå särskilt på att duscha min valp än.. och det gjorde jag aldrig nästan med min förra heller tills han blev lite äldre, och det gick utmärkt sen iaf). Ja ni fattar.

Anyways, att ha valp ÄR jobbigt men man gläds väldigt mycket åt den tiden när hunden väl mer mer vuxen. Och jag tror valptiden blir mycket roligare om man har ett syfte med hunden, träningen. Nu ska jag jaga med min hund, och den träningen kommer börja mer och mer nu när hon blir halvåret+, ser fram mycket mot det.