Enligt lag här i Sverige får man inte lämna en hund ensam mer än sex timmar. 

Det är vad lagen säger, men i slutändan är det hunden som är måttstocken. Klarar hunden av att vara ensam i sex timmar? I så fall ska det inte vara något problem att lämna vovven hemma medan du är borta. Om hunden inte klarar detta, tror du att det hade kunnat gå med mer träning? Testa och kolla. 

Annars är dagisplats eller passare troligen det bästa alternativet om du inte har möjlighet att ta hunden med dig. Känner du en granne som hade kunnat ha vovven hos sig eller dig under tiden? Någon som kan tänka sig att komma över under de sex timmarna och ta ut vovven på promenad? Det finns hemsidor där arbetslösa, studenter och andra med periodvis mycket fritid kan skriva upp sig som hundpassare/vandrare. Kan det vara värt att kolla upp tro?

Hejsan,

Tack för ditt svar. Han är ensamhetstränad och klarar det galant men jag ser inte att ha honom ensam under dessa sex timmar som ett alternativ. Vår framtid kommer ordna sig, vi bor centralt och har många dagis samt hundpassare/hundpromenerar runt oss. Jag är helt enkelt mest nyfiken på hur andra hundägare gör och varför. Hur gör du?

Hälsningar

Både jag och min man har möjlighet att i viss mån förfoga fritt över vår arbetstid; förtroendearbetstid alltså. Så vi kan saxa och våra hundar slipper att vara hemma ensamma långa dagar. Ensamma är de ju, men sällan mer än 5 timmar i stöten. Tidigare hundar hade dagmatte dvs dagmatte kom hem till oss, tog ut hunden/hundarna på promenad och gav dem mat och var hos dem ett par timmar. Det fanns inte mycket hunddais på den tiden och det som var tänkbart var dels dyrt, dels mest inriktat på småhundar.

Det där kravet på kastrering ogillar jag starkt! Varför inte kräva sterilisering av tikar också i så fall, brukar jag elakt tänka. Kastrering på medicinsk indikation är en annan sak, det kan jag leva med. Jag har sett ett par riktigt otrevliga fall av misslyckad kastrering med liknöjda hundar som tappat gnistan och personligheten, men också i ärlighetens namn kasteringar där inget annat förmärks än konstig päls och tendens till rund mage.

Se dig om efter annat dagis. Annars kan jag tycka att de två sextimmarspass din hund  skulle ensam hemma är rätt OK, men då menar jag vuxen fullt ensamhetstränad hund. En sexmånaders - nej, det känns inte alls bra.

Diskutera kemisk kastrering med veterinär om du gärna vill ha in hunden på detta dagis. Man sätter in ett chip mellan skulderbladen och detta motverkar produktion av könshormon. Effekten varar runt fem månader och sedan återkommer hormonproduktionen.  Kan enligt uppgift jag fått upprepas två tre gånger - max. Under tiden kan du ju jobba på att ensamhetsträna din hund. Jag har gjort sådan kemisk kastrering på en  hund som hade prostatit, men det var alltså en rent tillfällgi historia. (Hunden blev bra.)

Tack!

Jag tycker också att kastrering utan medicinsk anledning är jättedumt, har också hört om de bieffekter du pratar om. Hamilton är en så klok och fin kille med massa personlighet, det skulle vara en sådan sorg om det skulle försvinna eller mattas av. 

Vad fint att ni kan flera era tider, och skönt att höra att ni också lämnar de ensamma några timmar. Jag vet att en vuxen hund klarar det men jag har ett inneboende dåligt samvete så fort jag tänker på att lämna honom själv även om han inte verkar bry sig. Jag har nog en felaktig inre bild av att alla hundägare har med sig sina hundar till jobbet osv och aldrig lämnar de ensamma.

De alternativen vi väger mellan nu är en dagmatte dessa två dagar (jag tycker dock att det är lite läskigt att lämna bort honom till en "främmande människa"), att han är ensam hemma de timmar jag är i skolan med en hundrastare som kommer efter halva tiden (detta känns dock inte aktuellt än, jag anser att han är för liten även om han är ensamhetstränad) eller ett dagis som tar emot okastrerade hanar.

Vi får se vad vi landar i. Återigen, tack för ditt utförliga svar!

@Halvtand
Sluta nu hänvisa till lagar som inte finns. Jordbruksverket skriver på sin site att "Du bör rasta din hund åtminstone var sjätte timme dagtid", men detta återfinns inte i lagstiftningen gällande skötsel av hund, så verkar mest bara vara tyckande.

Om jag nu missat nåt får du gärna hänvisa till rätt paragraf...

@TS
Jag hade nog helst tagit hundpassaren av de alternativ du räknar upp. Att lämna en vuxen hund ensam de timmar du nämner kan mycket väl fungera, men han är väl ung. Att kastrera så ung känns inte heller ok :(.

Hur vi löser vardagen förresten...

Jag jobbar hemifrån utom 2x2 timmar/vecka i dagsläget, karln jobbar också en hel del hemifrån eller kan ta med hundar dit han far, så just nu är situationen mer eller mindre perfekt för att ha hund :).

Tidigare när jag jobbade lite mer traditionell heltid på kontor och var ensamstående hade jag antingen med hunden på kontoret (funkade att göra nu som då iaf), men mestadels var hon på hunddagis de första åren. Sedan hade jag turen att träffa en långtidssjukskriven person som bodde i närheten av mig och hade en likartad hund. Hon kunde ta hand om hunden min på dagarna :).

På grund av sjukdomen blev det lite olika nivå på promenerande och aktiverande, men hunden min behövde iaf inte vara hemma själv, utan fick människo- och hundsällskap hela dagen :).

Bytte från hunddagiset framförallt eftersom logistiken blev så mycket bättre... istället för att behöva ta bilen till andra sidan stan så kunde jag promenera något hundratal meter till hundpassaren, och istället för att behöva passa att hämta hunden senast 18 kunde hundpassaren bara släppa in henne i min lägenhet vid behov, eller så kunde jag hämta när det passade :).

Min sambo och jag har "turen" att ha jobbat runt varann väldigt olika tider, så att det oftast har varit någon hemma med vår lille skrutt. De dagar det inte gått så har vi löst det med att han antingen får följa med mig till kontoret, eller (när det är vädigt långa dagar det gäller) att någon passar honom, antingen en vän/släkting eller hundvakt som vi hittat via appen rover.com (dogbuddy hette den innan).

Vi tittade också på hunddagis i början, men då alla dagis härikring också krävde kastrering (vilket vi absolut inte känner är aktuellt) och det endast gäller någon dag i veckan så löser vi det på annat vis. :)

Jag är egen företagare med hemmet som arbetsplats sedan nästan 15 år tillbaka, så hundarna och jag umgås nästan dygnet runt.

När jag skaffade min första egna valp, så kunde jag ha henne med på jobbet.

Angående hunddagiset du berättar om, så skulle jag utan tvekan låta hunden vara hemma de timmarna de få gångerna i veckan det handlar om. För min del visar dagisets krav på kastrering endast på okunskap! Jag skulle i vilket fall inte vilja ha min hund på ett dagis där den ska ingå i en stor flock med andra hundar. Det innebär allt för risk att saker kan hända.

Jag skulle inte kemkastrera en valp! Könshormoner behövs för en normal utveckling både fysiskt och psykiskt. T ex så ökar risken för ledfel om hunden inte får växa på ett normalt sätt och här spelar könshormoner en stor roll.

Om ett dagis inte klarar av okastrerade hanhundar så undrar jag ju vad det är mer de inte klarar av.... Jag skulle aldrig lämna min hund till ett dagis där hundarna ska gå ihop i stora flockar (förmodligen av rent ekonomiska orsaker, då de kan ta emot fler hundar på mindre yta om de går i flock, än om varje hund ska ha det lagstadgade utrymmet...