Finns tyvärr ingen som helst garanti för att han ska bli snällare mot andra hanar pga kastreringen. Om hans aggression kom an på osäkerhet är det snarare risk att det blir värre.

Fick du ingen information av behandlande veterinär innan du lät kastrera din hund?  Kastrering kan utföras av rent medicinska skäl (testikeltumörer, prostatit, kryptorkism etc) eller för att begränsa en överdriven och svårhanterlig sexualdrift, som ju till största delen är hormonstyrd och alltså kan påverkas av ett ingrepp. Andra yttringar som aggression - i din hunds fall hanhundsaggression - eller jakt- och vallningsinstinkt påverkas inte alls lika mycket, är inte hormonstyrda på samma sätt dom sexualdriften. Det är ju förstås fullt möjligt att din hund framöver blir mindre benägen att konfrontera andra hannar för efter en månad har hormonerna ännu inte lämnat hans system. Eller så blir han fortsatt hanhundsilsken - han är ju van vid det.

Det är ju oroande att han attackerar en tik. Det gör en frisk vuxen hanhund aldrig, kastrerad eller ej! Han är ju nu varken fågel eller fisk och det kanske gör honom djupt förvirrad??

Jag gjorde det först och främst för att han hade en sjukt hög sexualdrift

Kastrering är ju ingen lobotomi utan man tar ju bara bort könshormonerna genom att operera bort könskörtlarna. Aggressivitet mot andra hundar måste inte ha med hormoner att göra. Det kan bero på en massa andra orsaker, som personlighet, osäkerhet (kastrering av hane innebär ju dessutom att man tar bort "modhormonet" testosteron, så är han osäker innan så lär han inte bli mindre osäker efter), smärta, andra hälsoproblem etc.

Det är så synd att veterinärer inte är speciellt noga med att informera om att kastrering inte är en universallösning för alla problem man kan ha med sin hund...

För sju månader sen kemkastrerade jag min 4-åriga hanhund för att han hade en allt överskuggande könsdrift: så snart det fanns en löptik inom en halv mils avstånd var han helt förstörd, ylade, rymde, gick inte att nå, och även däremellan tänkte han inte på mycket annat. Plus att han jämt ville  jucka på både folk och fä, och allsköns prylar  Allt detta försvann tre veckor efter han fått sitt chip. MEN - han började göra utfall mot större hundar och morra åt mindre, trycka ner en tik som han tidigare brukade leka med, etc, dessutom blev han nedstämd och trög, hade knappt lust att gå ut, precis som om driften var det enda som höll honom igång...  Trots alla tidigare problem saknade jag min alerta och vänliga vovve. Som tur är börjar effekten släppa redan, fast jag valde ett års chip, och jag gör inte om det. 

Med det sagt, nog kan humör och temperament förändras till det sämre när testosteronet sjunker. I min hunds fall var det nog så, han hade alltid innan varit självsäker OCH snäll, men det var nog mycket avhängigt hormonerna.

Han är fortfarande väääärldens gladaste hund, kan ju vara så att nån utav dom hade en dålig dag också. Läste innan att hanar och tikar kan slåss. Vi får se hur det går nästa gång😄 jag kastrerade honom främst för att han var lite för intresserad av tikarna

Sånt beteende brukar sällan gå över av sig själv, definitivt inte efter en kastrering.

När jag kastrerade min förra hanhund så var veterinären väldigt tydlig med just det. Tråkigt att du inte fick den informationen.

Om jag var du skulle jag börja träna hundmöten istället. Han kommer nog aldrig älska andra hundar, men det går ju att träna honom att tolerera dom utan att göra utfall.

Utfallen är inga konstigheter, han har blivit mkt duktigare på det. Men det är i rastgården när lek det oftast uppstår. Och när han ser en annan hund så är det att han blir glad. Måste tillägga att vi kastrerade honom främst för att han var väääääldigt intresserade av tikar

Tillägg, han kastrerades främst för att han var alltför intresserad av tikar 

Jag testade kemisk kastrering på en hund och det var en ganska skrämmande upplevelse. Min normalt glada, alerta hund blev helt apatisk. Till slut gick jag till veterinären för en grundlig undersöknig för jag var övertygad om att han var allvarligt sjuk.

Tack och lov blev han sitt vanliga jag igen efteråt.