En american wolfdog är ju inte riktigt som andra hundar, så mitt tips är att ta kontakt med någon som har erfarenhet av just den typen av hund.

Jag har själv ingen erfarenhet av varghybrider, men utifrån det lilla jag har hört av ägare så skiljer de sig oftast väldigt mycket från hundar eftersom de har vargegenskaper i sig. Det kan vara sånt som skygghet och hur de reagerar mot människor. Vargar har ju inte den där tilliten till människor som hundar har.

Tack för kommentaren. Jo, lite vargbeteende har han nog och det är riktigt intressant och spännande att iakta, men att det skulle yttra sig såhär starkt var en överraskning. Mycket träning och confidence byggande behövs här!!

Som jag har förstått det så är socialiseringsträning väldigt viktigt när det gäller varghybrider. 

Det kan ju vara så att ni har fått en individ som har väldigt framträdande varggener, även om man gärna säger att en hund är 25 % av t ex varg så är det inte samma sak som att beteendet är 25 % varg. Det kan lika gärna ha samma beteende som en ren varg.

Uppfödaren bör ju ha kunskap om denna typ av hybrid, eftersom denne uppenbarligen föder upp dem... Tamhunden är inte bara en tam varg, utan skiljer sig i generna från vargen gällande inställningen till människor. Hunden har i generna att tycka om människor och studier har visat att hunden hellre väljer mänskligt sällskap än sällskap av artfränder. Det är av den anledningen som en hund inte ska lämnas ensam utan mänskligt sällskap någon längre stund. Alla andra tamdjur vi har, t ex hästar, får, kor, kaniner, burfåglar.... behöver sällskap av artfräder (eller möjligen av andra arter, t ex en häst och gå ihop med ett får), men just hunden mår dåligt om den inte får sällskap av människa.

Vargen har inte i generna att ty sig till människor. När man blandar varg och hund så får man alltså inte en hund som ser ut som en varg, utan man kan lika gärna få en varg som ser ut som en hund... Skygghet är typiskt för vargar.

Jag tycker som föregående svarat, att ni måste söka upp någon som kan den här typen av hund. Uppfödaren måste ju haft någon idé med denna korsning, men annars så får ni söka efter hjälp på annat håll.

Instämmer helt och fullt med både Gurkans och aenemia.
För att vara krass, ni har fått precis det man kunde förvänta sig - en varghybrid är långt ifrån en hund "som är lite varglik". Det finns en anledning till att hundar har renavlats i över 10 000 år.
Jag var på ett föredrag för Runar Naess, en etolog som forskat mycket på varg. Enligt honom kan varghybrider snarare vara ännu knepigare än en ren varg eftersom vargegenskaperna krockar med hundens. Han beskrev dem faktiskt som en tickande bomb.

Med det sagt, nu har ni hunden och behöver hjälp. Förutom uppfödaren så tänker jag på David Selin på Hundutbildningsgruppen. Jag vet inte hur stor erfarenhet han har av just varghybrider men han är väldigt kunnig vad gäller urhundar och det är kanske det närmaste ni kan komma. 

http://www.hundutbildningsgruppen.se/

I det här läget skulle jag faktiskt undvika "vanlig hundträning" som tex SBK kör (jag är själv SBKare så det är inget mot Brukshundsklubben i sig). Det kräver stor kunnighet och fingertoppskänsla vilket man inte riktigt kan förvänta sig av en genomsnittlig instruktör.

Några andra som kanske kan ha värdefull hjälp är rasklubbarna för Saarloos wolfhond och Ceskoslovenský vlciak. Dock får du nog räkna med att en del anser att andra raser/hybrider inte är något de vill befatta sig med.

En varghybrid är, som redan sagts, extremt signalkänslig så försök tänka lite på ditt kroppsspråk och "sinnesstämning". Undvik att tex titta honom rakt i ögonen eller att "göra dig stor" rent fysiskt. Om du skall umgås med honom så vänd dig gärna lite bort, titta åt ett annat håll. Det gör inte att han blir "kaxig" eller "tror att han bestämmer", tvärtom visar du att du ger honom space och inte tränger honom.

Ignorera honom lite, ge honom inte direkt uppmärksamhet utan om han själv söker kontakt så nonchalera honom, "tappa" kanske några godisar utan att göra stor affär av det.
Nu kanske ni inte ens kommit på tanken, men börja definitivt inte med idiotmetoder som att ta hans mat eller ben! Med den typen av hund kan det leda rakt åt pipsvängen och sluta med en spruta hos veterinären.
En annan sak som är BIG no-no är Cesar Millan! Möjligen om man tittar på hans program som en kurs i hur man inte beter sig med en hund. Det är inte en slump att han blir biten så ofta och inte är det hundarnas fel heller.
Rent allmänt bör man akta sig lite för "amerikanskt hundtänk", de resonerar ofta helt annorlunda och har dessutom ett annat sätt att hålla hundar på. Extra viktigt att tänka på när det gäller en känslig hund.

Jag kanske verkar lite hård och dömande, i så fall ber jag om ursäkt men det är en knepig sits ni satt er i även om jag inte tvivlar på att ni vill det absolut bästa för Alfonso.
Var inte rädda för att be om hjälp även om åtminstone jag kan låta lite grinig! 

Tack Lona och ni andra för kloka och kunniga kommentarer. Precis som ni säger så försöker vi verkligen ge honom all space han behöver, nonchalerar honom och låter han själv välja när han vill komma fram och nosa och hälsa. Allt detta fungerar väldigt bra och han är på så sätt verkligen inget problem. En hund med stark integritet är ju dessutom ingen negativ egenskap för många, inklusive mig själv. Förutom det rent praktiska problemet att en av oss blir bundna till hemmet med honom så länge dottern inte är hemma, så tycker jag synd om honom att han inte får de promenaderna, den motion och de sociala träning han behöver. Det är ju ingen tillvaro som är bra för varken familjen eleler hunden. Tack för länken, jag skall försöka ta mig vidare där. /