Hej, jag hjälper min farmor och farfar att hitta en hund. De har velat skaffa hund länge men tyvärr inte kommit till skott och är ca 80 åt nu. Dock så är de verkligen extremt pigga och aktiva för sin ålder och min farmor springer till och med orienteringstävlingar nästan varje helg när det är säsong. De motioner mycket och har en väldigt stor fin tomt för en hund att springa löst. Första tanken till ett äldre par är kanske att de borde ha en renodlad sällskaps hund men de vill så gärna ha en större hund. De är kära i goldens men de förstod vi snabbt inte gick pga för tunga. Jag kom in på cocker spaniels och kände direkt att detta nog kan va en hund för dem. Jag ska tillägga att min familj kommer vara väldigt delaktiga och är redo att direkt ta över så fort de inte skulle orka, på många sätt kan man säga att vi skaffar hunden tillsammans med dem. Iaf jag undrar om det är rimligt att de skulle klara av en cocker spaniel. Från vad jag läst och från hur jag känner min farmor och farfar så tror jag verkligen det men det är svårt då jag inte har en personlig erfarenhet av just cocker spaniels. Jag har förstått att pälsvården är krävande men det är dom berädda på. Det är mer den fysika och mentala aktiveringen jag tänker på. Dom är som sagt väldigt pigga och aktiva och har mycket tid och energi att lägga på hunden, men har som sagt ingen erfarenhet om hur mycket som verkligen krävs. Min fråga är därför till er med erfarenhet av cocker spaniels hur mycket som krävs. Hur långa promenader per dag tar ni och kan de få ut mycket energi av lek på tomten? Hur mycket mental lek/träning behöver de? Min känsla är att de inte kommer vara några problem för dem, men vill som sagt höra vad ni erfarna har att säga innan vi slänger oss in i något.
tack för hjälpen
Frida
Jag hade cockers och även en welsh springer spaniel innan jag av en slump halkade in på den ras jag sedan blivit trogen, flatcoated retriever.
En cocker ser ju gullig och närmast sockersöt ut men utseendet kan bedra. Det är ingen gullegullhund utan i botten en rätt hårdför jakthund även om jaktegenskaperna delvis avlats bort med tiden. En bra cocker är vänlig, positiv och nyfiken och har sannerligen en egen vilja och behöver en fast hand för att inte ta över showen - det är i alla fall min uppfattning.
Cockern är rörlig och behöver aktiveras med minst promenader i rask takt ca en dryg timme + ett par tre halvtimmar därutöver. Nosarbete är roligt så att gå en viltspårkurs och sedan lägga ut blodspår lite då och då brukar vara höjdpunkter. Det är lättlärda hundar så att jobba lite med trixövningar är skoj.
De cockrar jag hade var ärligt talat rätt jobbiga att ha i koppel och trots idog träning och fostran kunde de dra till och dra iväg. De är starka trots sin relativa litenhet.
Och ja, pälsen är ett kapitel för sig. Den kräver jobb om det inte ska bli tovor och trassel.
Jag vet vid närmare eftertanke inte om jag riktigt kan förorda cocker eller ens någon hund för ett par så gamla om än just nu pigga personer som dina farföräldrar. Saker och ting kan snabbt förändras i den åldern, vilket jag själv har upplevt i min familj.De verkar heller inte ha tidigare erfarenhet av att vara hundägare. Förstår de vilket dygnetomjobb man åtar sig när man tar hem en valp?
Varför inte bli hundvakter åt en snäll vovve som behöver en dagmatte eller daghusse? Då har man hund i sitt liv men inte det totala 24/7-ansvar som följer med ägandet. Många hundägare skulle nog vara glada över att få sin placerad så under dagarna.
Det finns en äldre golden på hundstallet som kanske skulle kunna vara ett bra alternativ.
https://hundstallet.se/hundarna/hundar-for-omplacering-stockholm/cilla/