Hej! Mitt första inlägg på denna sida.
Jag går rakt på sak. Jag och min sambo adopterade en liten westie via en organisation i november månad. Han har varit hur bra som helst, jättemysig och kärleksfull och fullkomligt älskar att gosa. Att bli kliad och ligga på matte som en bebis har varit det bästa han vet.
Så förstå chocken när han igår, då han blev upplyft i sängen för att gosa lite, från ingenstans börjar morra mot henne för att sedan nafsa henne i handen. Vi blev chockade och förundrade, för sedan efter detta har han varit jordens goaste.
Så även idag var det dags. Först nafsar han mot sambon när vi satt och såg på tv i soffan. Jag satte mig upp för att klappa honom och då bet han till mig i handen, inte hårt men lämnade ett märke.
Min tolkning är att han främst är obekväm vid beröring på vänster bakben men nu även mest obekväm med beröring överhuvudtaget. Jag klappade honom försiktigt på huvudet och situationen kändes inte alls spänd eller att han kände sig trängd när han bet mig. Han kommer och viftar på svansen när man ropar och sätter sig nära, men så fort man börjar klappa blir han jättekonstigt och så sticker han igen.
Nu är det svårt för er att bedöma - men vad kan detta bero på? Varför har det kommit helt plötsligt?
Tack på förhand.
Som medlem kan du här läsa lite kort info om jonatannk och gå vidare till medlemsprofilen.
Lona
Medlem 2012-01-09
Jag tycker att du tänker alldeles rätt med att han verkar ha ont eller att något är "fel". Avvakta några dagar om det inte eskalerar, om det fortsätter eller blir värre så gör en koll hos veterinären. Hittar de inget då så kan det vara bra med ett besök hos en hundfysioterapeut.
Försök även att notera annat som inte är som vanligt; om han äter, dricker, kissar och bajsar som vanligt, verkar vara på gott humör, är lika pigg som han brukar vara.
Undvik att "provocera" eller "testa" honom (vilket jag heller inte tror att ni gör med tanke på det du skriver i ditt inlägg) eller att överhuvudtaget försätta honom i en situation där ni lyfter eller hanterar honom mycket. Om ni ändå måste göra det så försök inte att bestraffa eventuellt morrande utan låt honom få sätta gränserna för tillfället.
Man kan göra bra mycket mer skada - i synnerhet med en terrier - genom att korrigera dem vid oönskat beteende än genom att lösa problemet på annat sätt, vare sig det är något fysiskt eller annat som orsakar det.
Om ni har (små) barn så se dock till att de inte är för "på" när det gäller hunden just nu, innan ni vet vad som är fel och har kommit till rätta med det.
Uppdatera gärna med hur det går! 
Puddingpastejn
Medlem 2009-09-10
Det låter ju som att det kan bero på smärta. Antingen upplevd eller förväntad smärta. Kolla upp honom hos en veterinär. Är det ingen fysisk smärta kanske det är minnen från vad han upplevt tidigare i livet som får honom att reagera som han gör, och då kan det kanske vara läge att konsultera någon vettig tränare som jobbar med mjuka metoder som kan få honom trygg med dessa typer av beröring.
Man ska ju vara medveten om att vissa "olater" kommer först när hunden landat i sitt nya hem, så det låter inte konstigt att han varit OK tills nu.
jonatannk
Medlem 2020-03-09
Jag tycker att du tänker alldeles rätt med att han verkar ha ont eller att något är "fel". Avvakta några dagar om det inte eskalerar, om det fortsätter eller blir värre så gör en koll hos veterinären. Hittar de inget då så kan det vara bra med ett besök hos en hundfysioterapeut.
Försök även att notera annat som inte är som vanligt; om han äter, dricker, kissar och bajsar som vanligt, verkar vara på gott humör, är lika pigg som han brukar vara.
Undvik att "provocera" eller "testa" honom (vilket jag heller inte tror att ni gör med tanke på det du skriver i ditt inlägg) eller att överhuvudtaget försätta honom i en situation där ni lyfter eller hanterar honom mycket. Om ni ändå måste göra det så försök inte att bestraffa eventuellt morrande utan låt honom få sätta gränserna för tillfället.
Man kan göra bra mycket mer skada - i synnerhet med en terrier - genom att korrigera dem vid oönskat beteende än genom att lösa problemet på annat sätt, vare sig det är något fysiskt eller annat som orsakar det.
Om ni har (små) barn så se dock till att de inte är för "på" när det gäller hunden just nu, innan ni vet vad som är fel och har kommit till rätta med det.
Uppdatera gärna med hur det går!
Tack för svar!
Nej, vi har läst på lite och väljer inte att skälla ut honom utan snarare bara pysa iväg honom så att han förstår att han inte ska hålla på med sådant om han söker upp oss, vilket han trots allt gör. Han viftar på svansen när han kommer till oss så det är ju lite lustigt.
Var ute på promenad nyss, satte mig ner på huk och klämde och kände med lite kraft vid bakbenen. Detta reagerade han inte alls på och jag tilläts klappa och hålla på. Sedan kom vi in och direkt kom osäkerheten fram igen. Han springer liksom iväg och "gömmer sig"...
Ska se till att konsultera med veterinär!