Hej alla! Jag har en hund som snart blir ett år. Ända sedan hunden var liten har han varit försiktig & lite blyg. Mer mot människor än andra hundar. Det har inte bara varit att gå fram & hälsa så att säga. Vi har styrt över olika möten för att hunden inte ska behöva "oroa sig över det". I princip så har vi inte låtit folk & hundar hälsa hursomhelst.
Utan väldigt kontrollerat. När man är ute kan han under promenaden gå omkring & titta runt som om han tänkte det fanns monster, läskiga odjur osv som närsomhelst kan hoppa på honom. Han kan stanna & stirra på "något" som en inte förstår vad det är. Han var mörkrädd som liten men det är bättre nu.
Hundfolk i omgivningen säger det är bara spökåldern, det ger sig så småningom & gör ingen stor affär av det.
Vad tänker ni?
Har ni haft liknande voffsingar & isf när vände det??
Om hunden har varit så sedan han var liten är det nog inte bara spökålder det beror på. Att en ettårig hund blir spökig är dock inte konstigt, min nuvarande är 15 månader och har börjat hitta läskiga saker ute då och då.
Jobba med saker som höjer självförtroendet hos hunden (spår, nosework) och gör ingen stor grej av det. Finns det en osäkerhet i botten så finns det risk att spökfasoner fastnar och stannar kvar efter spökåldern.
Tack för svar! Håller lustigt nog på med just Nosework & även viltspår.
Nosework funkar hyfsat ok iaf på känd mark så att säga.
Skulle jag gå ett spår där exempelvis det är andra som kan dyka upp i skogen eller röra sig i närheten skulle han störas oerhört & stanna, ställa sig & stirra & t.o.m morra. Är det en skog utan folk så att säga så går han spåret, hans nos är fantastisk, men han tittar upp hela tiden & spanar efter "faror".
Han är ju fortfarande ung, så det är inte konstigt att han är spökig. Det kan hålla i sig ett tag. Bara att fortsätta och låtsas som att det regnar. :)
Det är precis det här beteendet jag undrar när det blir lite mer stabilt. 😂
Eftersom han varit räddhågsen sedan han var valp kan du inte riktigt räkna med att detta bara är en period som går över av sig självt, så det kanske dämpar sig om några månader, men det kan likväl vara ungefär likadant resten av din hunds liv.
Du har fått bra tips om att jobba med spår och andra stärkande aktiviteter. K'nner du itne att det blir bättre/håller sig rimligt så bör du nog kontakta nån hundpsykolog eller liknande som är kunnig i sådana här frågor och kan möta er "på riktigt" för att kunna råda dig på ett bra sätt.