Jag har liknande jobb med min norrbottenspets, men där kräver jag inte att hon ska gå in i fotposition, utan bara att hon ska vända sig mot mig och ta några steg åt mitt håll.

Belöningen blir att hon får fortsätta framåt, om hon nu inte väljer att komma fram hela vägen, då kan hon få en godis, dock föredrar hon att bara få gå fram. Drar hon igen blir det ett nytt stopp med nytt krav på kontakt.

För min del har det aldrig funkar med metoden att stanna och invänta kontakt. Jag har fått intrycket av att jag aldrig fått hunden att koppla ihop det med själva dragandet. Att vända mot mig när vi stannar är ett helt fristående moment. Det kan absolut bero på att jag gör något fel och har dålig tajming.

Jag brukar istället vända och gå åt ett annat håll så fort jag märker att hunden börjar dra lite, och jag ser till att inte följa med med armen när hunden börjar dra. Vänder man så kommer hunden dessutom att passera vid ens sida och då brukar jag passa på att belöna.

Det kan bli några vändningar innan man kommer någonstans, men för mig har det här gått mycket snabbare att göra så här.

Är man 9 månader så är väl benen fulla med spring :) 

Har du möjlighet att springa rejält med henne innan koppelträningen? Alternativt leka / busa / kasta boll (länge) på inhängnat område?

Tanken är att hon ska få ur sig "springet" och bli lite trött och lättare att hantera.

Jag skulle använda ett vanligt halsband och inte sele vid koppelträningen.

Det du försöker göra är motsvarande att ta en trotsig tonåring till ett tivoli, och vill få den att fokusera på dig istället för all musik, alla ljus, karuseller och allt annat. 

Känns det lite bättre? Det är inte särskilt långt ifrån sanningen.

Utomhuslivet är jättespännande för en hund, och särskilt då en valp. Att gå fot är däremot inte särskilt roligt, men det är ju det de måste. Så för att lyckas är det inte bara att koppla på en sele och hoppas att den på något magiskt vis ska få hunden att sluta dra, det krävs träning också. Men en viktig komponent i den träningen är att vi människor lär oss att tilltala våra hundar, att bli intressantare än vinden i löv, eller den där fläcken kiss. 

Själv skulle jag inte använda godis för detta, godis kommer ändå alldrig bli mer intressant än en ekorre för en hund med minsta jaktinstinkt. Jobba med kroppsspråket. Ta med dig en kompis ut och ha den att titta på dig när du tränar hunden, ibland tänker vi inte på hur vi själva rör oss.

Står du stel som en pinne och väntar på att hunden ska komma tillbaka till dig? Låter askul, kommer om en kvart. Joggar du på stället? Säger du något? Vifftar med armarna? Går ner på knä? Allt, allt, allt. Ditt mål är att vara roligare än andra hundar. Det är stora skor att fylla, särskilt för sociala hundar. Men ingenting är omöjligt och det finns gott om hundägare där ute som gärna ställer upp så att du får träna "med motstånd" eller som kan ge tips och råd. Sluta aldrig fråga.