Hej!
Fick hem min första hundval för ca 2 veckor sedan. Väldigt nyfiken och söt liten tollare.
Dock är hon något fruktansvärt envis. När hon får in i huvudet att hon vill bita på något så är det totalt omöjligt att avleda henne. Jag är fullt medveten om att valpar är bitiga men hon hugger tag i handen och drar i den, ju mer man försöker avleda, locka med godis, gå därifrån, göra höga tjut etc desto hårdare biter hon, är som att hon låser käkarna. Håller man i en leksak som är tanken att hon ska leka med så skiter hon blanka fan i den och ska ha handen.
Samma sak med soffan, om hon inte får uppmärksamhet så är det den hon biter i. Struntar i soffan i sig, den är gammal och jag räknar med bithål men vill helt enkelt inte att hon ska lära sig att det är ok att bita på möblerna. Men avleder man med godis är hon tillbaka såfort det är slut, försöker man med en leksak så kollar hon knappt på den och fortsätter tugga, tar man ut henne ur rummet är hon på den sekunden hon är tillbaka om det så är 2 minuter eller 1 timme.
Vill gärna köra med possitiva metoder och inte tjata ut med "nej" men inget tar. Hon vägrar helt enkelt att ge sig när hon får en idé i huvudet. Några tips till en nybörjare?
Tollare är inga enkla hundar, så se fram emot en spännande tid.
Jag skulle prova att ta bort tillgången till det hon tuggar på som hon inte vill släppa. Sätt kompostgaller för soffan och dig själv om hon inte slutar. Inte bli arg utan lugnt montera loss henne och kompostgaller för.
Jag har en känsla av att det kan bli ganska mycket jagande och att det finns risk för att hon kommer att testa dina gränser och provtugga allt möjligt, så utrusta dig med ordentligt med tålamod.
De tollarvalpar som jag har träffat har varit riktiga busfrön, men de har växt upp till fantastiska hundar.
Precis sån var min första welsh, i ungefär 1 år... sen började det gradvis gå bättre när jag startade upp henne på viltspår och annan hjärngympa. Så det är nog bara tålamod, tålamod och sen så smått framöver någon vettig mental stimulans, dels för samarbetet och kontakten men också för att rikta all energi till något sundare än hand-tuggande.
Om en valp biter mig så det gör ont och inte ens skulle släppa på en gång, så skulle jag handgripligen ta bort valpens käftar från min hand... Positiva metoder innebär inte att man inte kan sätta gränser. Man måste vara tydlig när man kommunicerar med valpen, så att valpen faktiskt förstår vad man menar. Det innebär inte att man är dum mot valpen.
Själv hanterar jag bitiga valpar på ett sätt så att den inte kommer åt att bita mig. Det blir som en lek i sig, att jag kan hantera valpen utan att den kommer åt att bitas. Nervösa och fladdriga händer triggar absolut en lekfull valp. Jag markerar tydligt om valpen gör något som är helt förbjudet, t ex bita i sladdar. Det är liksom inte förhandlingsbart utan är totalförbjudet. I övrigt så har jag inte så himla mycket regler för mina valpar. Jag tar saker när de kommer och jag väljer mina strider. Mina valpar växer upp till trevliga vuxna hundar. Bitigheten växer de ju ifrån ganska snabbt.
Tollare är inga enkla hundar, så se fram emot en spännande tid.
Jag skulle prova att ta bort tillgången till det hon tuggar på som hon inte vill släppa. Sätt kompostgaller för soffan och dig själv om hon inte slutar. Inte bli arg utan lugnt montera loss henne och kompostgaller för.
Jag har en känsla av att det kan bli ganska mycket jagande och att det finns risk för att hon kommer att testa dina gränser och provtugga allt möjligt, så utrusta dig med ordentligt med tålamod.
De tollarvalpar som jag har träffat har varit riktiga busfrön, men de har växt upp till fantastiska hundar.
Haha ja många i kullen är helt fulla med energi. Men håller tummarna för att det släpper om inte alltför många månader. Försöker verkligen att bara ha lugna och stillsamma händer när jag hanterar henne för att de inte ska kopplas ihop med lek men verkar funka sisådär. Men ska testa att avskärma det helt enkelt. Tack för tipset :)
Precis sån var min första welsh, i ungefär 1 år... sen började det gradvis gå bättre när jag startade upp henne på viltspår och annan hjärngympa. Så det är nog bara tålamod, tålamod och sen så smått framöver någon vettig mental stimulans, dels för samarbetet och kontakten men också för att rikta all energi till något sundare än hand-tuggande.
Tack för ditt svar, skönt att höra att det finns hopp. Hon är en väldigt smart tjej så det kan mycket väl bli bättre sen när man kan börja träna lite ordentligare och hon får börja använda huvudet. Håller tummarna för det :)
Om en valp biter mig så det gör ont och inte ens skulle släppa på en gång, så skulle jag handgripligen ta bort valpens käftar från min hand... Positiva metoder innebär inte att man inte kan sätta gränser. Man måste vara tydlig när man kommunicerar med valpen, så att valpen faktiskt förstår vad man menar. Det innebär inte att man är dum mot valpen.
Själv hanterar jag bitiga valpar på ett sätt så att den inte kommer åt att bita mig. Det blir som en lek i sig, att jag kan hantera valpen utan att den kommer åt att bitas. Nervösa och fladdriga händer triggar absolut en lekfull valp. Jag markerar tydligt om valpen gör något som är helt förbjudet, t ex bita i sladdar. Det är liksom inte förhandlingsbart utan är totalförbjudet. I övrigt så har jag inte så himla mycket regler för mina valpar. Jag tar saker när de kommer och jag väljer mina strider. Mina valpar växer upp till trevliga vuxna hundar. Bitigheten växer de ju ifrån ganska snabbt.
Tack för tipsen. Man läser så extremt olika åsikter om just tillrättavisa en valp och jag vill ju att vi ska bygga upp en bra och trygg relation men ibland känner jag helt enkelt att nu räcker det, detta är inte ok. Bara varit rädd att jag ska börja säga ifrån för hårt för tidigt. Men som du säger är det ju vissa saker som helt enkelt inte är ok av den enkla anledningen att det är en fara för henne. Men morrade ifrån igår när hon bara totalvägra och det kom faktiskt igenom dimman och hon reagerade. Men får göra som du säger, ta striderna efterhand. :)
Valpar är hundar som just börjar sina liv. Du kan förvänta dig allt från dem. Det här är normalt.